Apfbirgitta
Birgitta Eriksson-Paulson med sönerna Frej och Frans Filip vid Södergårds gamla mangårdsbyggnad i Hammarland Östanträsk. Skogen i bakgrunden är viktig för gårdens ekonomi, men efter att en varg setts i skogen nära hemmet har dottern gett sin mor ”utegångsförbud” för kvällspromenader längs skogsvägen. Det var också på en av gårdens åkrar som två åländska vargar i somras fotograferades för första gången.
SLC

Birgitta ser ljusglimtar i böndernas kamp

Färska ÅPF-ordföranden Birgitta Eriksson-Paulson betonar att det nu är både landskapsregeringens, handelns och de åländska konsumenternas sak att det hjälpa jordbruket ur dess kritiska läge efter sommarens extrema torka och dessutom långsiktigt förbättra jordbrukets lönsamhet.

Birgitta Eriksson-Paulson började som Ålands producentförbundsordförande från årsskiftet, men redan för flera år sedan jobbade hon som ÅPF:s vd under ett några år.

Ändå tycker hon att det är först nu i samband med Skördefesten i slutet av september som hon har ”landat och börjat känna sig hemma i rollen som ordförande”.

– Det är trots allt ett helt annat uppdrag än att vara vd och tjänsteman.

Julglögg på Gölbyrakan

Men engagemanget för ÅPF och förbundets roll som jordbrukarnas företrädare har Birgitta rent bokstavligt insupit med modersmjölken.

– Min mamma Ragni var under flera år ordförande för ÅPF:s kvinnoutskott som gjorde många roliga saker, minns Birgitta.

Själv blev hon aktiv i ÅPF:s ungdomsutskott och var också utskottets ordförande under ett par år.

– Under den perioden hade SLC bland annat sin julkampanj och jag minns att vi bjöd på glögg vid den livligt trafikerade Gölbyrakan i Jomala.

Långa dagar som inhoppare på kansliet

Ganska snart efter glöggkampanjen fick hon hoppa in som vikarierande vd för ÅPF.

– Dåvarande ordföranden Anders Englund ringde och frågade om jag kunde hjälpa till och jobba någon timme om dagen på kansliet för att få det akuta att fungera när Julia Birney hade slutat som vd efter en ganska kort tid på jobbet.

– Det visade sig vara jätteroligt, så timmarna på kansliet blev många och dagarna långa, skrattar Birgitta.

Senare varvade hon vd-skapet med moderskapsledigheter när pojkarna Frej och Frans Filip föddes 2009 och 20012. Andra gången hoppade Tage Eriksson in som tillfällig vd innan Birgitta sade upp sig från tjänsten.

Då kom Henry Lindström tillbaka som ÅPF:s ordinarie vd efter att ha suttit i Ålands lagting och Tage Eriksson tog över posten som förbundets ordförande.

Viktigt med kontakt till SLC-styrelsen

Medan hon var hemma med barnen deltog Birgitta inte aktivt i ÅPF-arbetet, men på höstmötet i fjol valdes hon enhälligt till förbundets nya ordförande.

Till ordförandens huvuduppgifter hör att representera ÅPF i SLC:s styrelse. Birgitta ser det som väldigt viktigt att personligen och inte enbart via video delta i styrelsens möten, som vanligtvis hålls var femte eller sjätte vecka i Helsingfors.

– Man ska inte underskatta betydelse av den sociala kontakten med de övriga styrelsemedlemmarna. När man har umgåtts på ett personligt plan blir det lättare att föra fram och också vinna förståelse för ÅPF:s unika roll med bevakningen av den åländska  jordbrukspolitiken. Det är ju en sak som är speciell för oss.

Samtidigt betonar Birgitta att hon i sin tur behöver ge sitt ”stöd och engagemang” åt andra styrelsemedlemmars förslag. SLC:s bevakning av jordbrukspolitiken på riksnivå har ju stor betydelse också för Åland.

– SLC:s styrelse gör ett viktigt arbete med duktiga styrelsemedlemmar och en jättebra ordförande i Mats Nylund. Men det är skönt att jag inte är den enda nya och gröna i styrelsen.

”Butikskedjor måste också ta sitt ansvar”

Bland de stora frågor som nu är under lupp inom jordbrukets intressebevakning finns handelns roll. I Finland är det som känt de två dominerande affärskedjorna S-gruppen och Kesko som styr.

Birgitta betonar att handeln inte hela tiden kan få öka sina vinster på odlarnas bekostnad.

– Producenterna måste få en större andel av rågbrödskakans pris. Handelns inköpare och företagsledare måste inse att det ligger också i deras intresse att det inhemska jordbruket kan fortleva.

ÅPF-ordföranden påpekar att det är just tack vare de finländska bönderna som handeln kan erbjuda ett stort och varierat utbud av inhemsk mat, vilket deras kunder mer och mer frågar efter.

Utan de inhemska odlarna blir stormarknadernas utbud mer som i en liten förortsbutik med mest bara konserver i sortimentet.

– Därför måste producenterna få en större andel av matens konsumentpris. Då minskar också stödbehovet. Ingen jordbrukare vill ju ha stöd utan vi vill känna att vi får rimligt betalt för vår arbetsinsats. Men hittills har handeln fått härja fritt utan att ta ansvar.

Inte bara att ”gasa på med plånboken”

ÅPF-ordföranden pekar också på den dubbelmoral som finns när myndigheterna ställer stränga krav på djurskydd och mycket annat inom den inhemska livsmedelsproduktionen.

– Samhället ställer hårda krav på det finländska jordbruket men samtidigt är den offentliga sektorn väldigt snabb att vid sina upphandlingar ta de billigaste anbuden utan att alls beakta att det handlar om livsmedel som producerats med mycket lindrigare miljö- och andra skyddskrav. Det är dubbelmoral när man inte ställer samma höga krav på det som importeras.

Men också de enskilda konsumenterna har enligt Birgitta ett stort ansvar.

– De måste inse att vad man än köper så har det en miljöpåverkan. Så ”billiga” polska äpplen är kanske sist och slutligen inte så billiga när man beaktar hela prisbilden. Konsumenterna måste tänka lite längre än att bara gasa på med plånboken.

Dubbelmoralen finns även på Åland

Birgitta Eriksson-Paulson konstaterar att dubbelmoralen inom den offentliga upphandlingen också finns på Åland.

Problemet togs upp av slakteri- och charkuteriföretaget Dahlmans vd Johannes Dahlman när landskapsregeringens miljö- och näringsminister Camilla Gunell i somras ordnade krismöte med ÅPF och företrädare för den åländska livsmedelsindustrin.

– Han påpekade att åländska upphandlare är dåliga på att välja inhemskt, så det finns att förbättra också hos oss. Annars tar man inte ansvar hela vägen ut, säger Birgitta.

Tydligen fick Dahlmans påpekade effekt, för under sommaren gick landskapsregeringen ut med påbudet att åländska produkter ska prioriteras vid storkökens upphandlingar.

Ålands Skördefest skapar ett mervärde

ÅPF-ordföranden menar ändå att det finns ”en rad verktyg” som kan användas för att befrämja en välmående ekonomi för det åländska jordbruket.

Satsning på lokala produkter är ett sätt. Också Skördefesten är enligt Birgitta ett verktyg för att höja jordbruket.

– En jättebra idé. Hoppas att de andra förbunden inom SLC kommer efter med sina varianter. Allting går, det handlar bara om att lägga upp saken på rätt sätt!

Birgitta betonar att Skördefesten skapar förståelse och ger ett mervärde för åländska produkter när konsumenter får besöka bondgårdar och på nära håll ”kan se och förstå vad bönderna gör och varför och på vilket sätt”.

– Själv har jag på mina gårdar också tagit emot besök av skolklasser och dagisgrupper som varit begeistrade över vad de sett. Det gäller att uppfostra nästa generations konsumenter.

Andra ”ljuspunkter” som Birgitta vill lyfta fram är exempelvis kampanjen Ta hand om bonden och Må bra-dagar, där deltagarna kan sporra varandra och medverka till en bra gemenskap mellan bönderna.

På lilla Åland är det också en väldig fördel med korta avstånd och nära kontakter samt landskapets behörighet inom jordbrukspolitiken.

– För mig är det så mycket lättare att få direktkontakt med vår näringsminister Camilla Gunell än för en regional ordförande på fastlandet att personligen kunna ta upp ett problem med landets jord- och skogsbruksminister.