För att Åland ska nå sina klimatmål krävs inte bara minskade utsläpp, utan också en förstärkning av landskapets naturliga kolsänkor. Det var en av de saker som projektledaren Tina Danielsson poängterade när Högskolan på Åland i tisdags avslutade sitt projekt om kolsänkor med ett heldagsseminarium där många sakkunniga medverkade.
Ålands skogar, jordbruksmark och vattenmiljöer har alla potential att binda mer kol, men det kräver enligt Danielsson riktade åtgärder, långsiktigt tänkande och samverkan mellan markägare, myndigheter och rådgivning.
– Om vill vi skapa verklig klimatnytta på gårdsnivå behöver vi fokusera på åtgärder som är mätbara, additionella och ofta sker på skiftes- eller beståndsnivå. Dessa åtgärder är klimatpositiva, men syns inte alltid i den nationella statistiken, påpekade hon.
Projektledaren påpekade att inom skogsbruket ger åtgärder som förlängd omloppstid, skydd av äldre skog och ökad tillväxt genom skötsel stor klimatnytta.
Tallskogar lagrar mest
Syftet med projektet kolsänkor på Åland var att öka ålänningarnas kunskap om kolsänkor.
– Projektet är inte heltäckande, men vi vet i alla fall mer nu än när vi började, kommenterar Tina Danielsson, som var nöjd med dagen.
En del av all den information om utsläpp och kolsänkor som presenterades under seminariet är förstås känt sedan tidigare.
Det gäller exempelvis det faktum att den åländska skogen är en kolsänka som kan växa och att tallskogarna är det största kollagret på land.
– Efter stormen Alfrida var den åländska skogen en utsläppskälla, men nu har trenden vänt och det går åt rätt håll igen, påpekar Danielsson.
Måste kännas meningsfullt
Också jordbruket har potential att minska sina utsläpp och öka kolinlagringen framför allt genom att bevara långliggande vallar, öka odlingen av fånggrödor och gröngödsling, samt förbättra markstruktur och vattenhushållning.
– Biokol, rötning av stallgödsel och agroforestry är lovande åtgärder som också kan bidra till en mer cirkulär och resilient livsmedelsproduktion, nämner projektledaren som andra exempel.
Som konkreta siffror påpekades bland annat att Ålands naturbeten binder ca 0,8 miljoner ton koldioxid. Även äppelodlingarna är ”buffrar” som totalt binder över 31.000 ton per år.
Vattenmiljöer som insjöar och våtmarker har även de stor betydelse för kolbalansen.
– Men för att restaureringar ska förverkligas krävs att åtgärderna upplevs som meningsfulla och genomförbara av skogs- och jordbrukarna samt vattenägarna, poängterar Tina Danielsson.
Professor Lars Tranvik från Uppsala universitet poängterade flera gånger i sitt föredrag om Insjöarna och kolet att vattenmiljöer som insjöar och våtmarker har stor betydelse för kolbalansen, men i dag ändå inte räknas in i klimatrapporteringen.
Rådgivning har nyckelroll
Både Tina Danielsson som projektledare och docent Per Frankelius från Linköpings universitet lyfte också fram rådgivningens nyckelroll i klimatarbetet.
För att klimatsmarta åtgärder ska bli verklighet inom jord- och skogsbruk krävs inte bara kunskap och teknik utan framför allt att rätta stöd når de rätta personerna. Och eftersom största delen av marken på Åland ägs av privatpersoner fungerar rådgivningen som en avgörande länk mellan forskning, policy och praktisk tillämpning.
Slutrapportens sammanfattning är att Åland har goda förutsättningar att bevara och öka sina kolsänkor, men att detta förutsätter strategiska beslut, praktiska insatser och fortsatt kunskapsuppbyggnad.
Pilotprojekt, rådgivning och incitamentssystem är viktiga verktyg för att omsätta potentialen i faktisk klimatnytta, sammanfattar Danielsson och rekommenderar att Åland prioriterar åtgärder som har hög potential för kolinlagring, är möjliga att genomföra med dagens kunskap och teknik, har synergieffekter för biologisk mångfald, vattenkvalitet eller klimatanpassning, samt kan skalbarhetstestas i pilotprojekt och följas upp med mätningar.
Måste våga bli tuffare
Men som projektledare sticker Tina Danielsson även fram hakan och påpekar att man också måste våga diskutera mer utmanande åtgärder som förändrad markanvändning, ökat skydd eller nya ekonomiska incitament trots att det ännu inte finns färdiga politiska förslag.
– Det är myndigheternas och politikernas ansvar att skapa förutsättningar för att dessa åtgärder ska kunna bli verklighet, säger Tina Danielsson.
Hon betonar att det ingalunda är enskilda åtgärder som avgör om Åland lyckas utan hur väl åtgärderna samordnas.
– Ett hållbart skogs- och jordbruk måste väga samman klimat, ekonomi, ekologi och sociala värden. Kolsänkor är en viktig del av lösningen – men bara om vi lyckas omsätta potentialen i praktisk handling.