Ålänningarnas beslut att landskapet ska vara fritt från varg och även att tillåta jakt på skarv applåderades under SLC:s och MTK:s gemensamma tjänstemannadagar som inleddes i Mariehamn i onsdags. Där fick deltagarna också lära sig ordet ”axgan” i betydelsen att gilla närproducerad åländsk mat och inte heller avstå från att äta kött.
SLC:s ordförande Mats Nylund och verksamhetsledaren Jonas Laxåback agerade förtjänstfullt som tolkar när Ålands miljö- och näringsminister Camilla Gunell, landskapsagronom Sölve Högman och ÅPF:s vd Henry Lindström i Ålands sjöfartsmuseums auditorium berättade om självstyrelsen och den åländska jordbrukspolitiken.
Åhörarna fick bland annat veta att Ålands Landsbygdsutvecklingsprogram är det minsta av EU:s totalt 118 jordbruksprogram, men också att statliga myndigheter, eller ”riket” som det heter i självstyrelselagen, bestämmer om många frågor som berör jordbruket också på Åland.
Ny djurskyddslag ska gälla också Åland
En annan åländsk specialitet är att lagtinget ibland bestämmer att rikslagen ska gälla som en så kallad blankettlag på Åland även inom områden som faller inom självstyrelsens lagstiftningsrätt.
Ett aktuellt exempel är den kommande nya lagen om djurens välfärd.
Politikerna har redan låtit förstå att den nya djurskyddslagen kommer att gälla också på Åland och Henry Lindström berättade att han därför engagerat sig i det förberedande lagstiftningsarbetet på fastlandet.
Liksom Henry Lindström betonade Mats Nylund vikten av att försöka påverka i ett tidigt skede av beslutsprocesserna.
Stora ringverkningar för hela samhället
Sölve Högman som är chef för landskapsregeringens jordbruksbyrå berättade att livsmedelsindustrin svarar för hälften av sysselsättningen inom den åländska tillverkningsindustrin och att lantbrukssektorn står får ca 5 procent av Ålands bruttonationalprodukt.
Hans siffror visade att av Ålands 409 lantbruksgårdar har 30 procent djurhållning och 70 procent enbart växtodling, vilket är precis tvärtom jämfört med läget på fastlandet.
Vid sidan om mjölkproduktionen är trädgårdsgrödor och frukt stora på Åland.
Högman lyfte också fram lantbrukets stora ringverkningar för den åländska ekonomin. Som ett exempel på detta nämnde han hotet för tre år sedan om att lägga ner Orklas chipsfabrik i Saltvik Haraldsby.
– Utan alla de långtradare som dagligen fraktar chips och andra potatisprodukter till fastlandet och tar andra varor med sig hem som returfrakt skulle transportkostnaderna bli betydligt dyrare för alla ålänningar.
Ålands hembygdsrätt diskriminerar alla i EU
Många frågor ställdes i anslutning till presentationerna. En gällde den åländska hembygdsrätten, som innebär att personer bosatta utanför Åland exempelvis inte kan köpa och äga exempelvis jordbruksfastigheter.
Högman erkände att hembygdsrätten är diskriminerande, men inte enbart gentemot fastlänningar utan i förhållande till alla EU-medborgare.
– Men finländarna har en fördel eftersom man måste ha finskt medborgarskap för att efter fem års bosättning på Åland kunna få hembygdsrätt som ger rätt att äga mark i landskapet.
En följd av hembygdsrätten är samtidigt att priserna på strandtomter och andra attraktiva markobjekt är väldigt låga på Åland trots att prisnivån för andra typer av åländska fastigheter hör till de allra högsta i Finland.
För markägare i den åländska skärgården är hembygdsrätten därför en hämsko om de vill omvandla holmar och andra markegendomar till kapital.