För sjätte året i rad har den Finska naturens dag firats med olika evenemang runtom i landet. Bland annat höll 42 ekologiska lantbruksgårdar sina dörrar öppna för allmänheten under den sista lördagen i augusti, varav endast en – Annagården i Pensala i Nykarleby – finns inom ÖSP:s verksamhetsområde. Uppemot åttio besökare kom för att bekanta sig med gårdens verksamhet.
Att aktiviteten i Österbotten är relativt blygsam när det kommer till att delta i eller arrangera evenemang på Finska naturens dag tror Ann-Sofi Ljungqvist, projektledare för EkoNu! vid Yrkesakademin i Österbotten, främst beror på att den sammanfaller med den för österbottningarna så viktiga villaavslutningen. Ett veckoslut då många åker ut till skärgården för att med fyrverkerier avsluta säsongen på sommarstugan.
Tillsammans med sina kolleger, rekogrundaren Thomas Snellman och kocken Julien Huéber, välkomnade Ann-Sofi besökarna vid sidan av dagens värdpar, Ronny och Maria Nyman, till Annagården som är en ekologisk simmentalgård.
– Det skulle vara bra för alla lantgårdar som har en egen gårdsbutik att vara med i dylika evenemang, säger Ann-Sofi. Det är ett bra tillfälle att marknadsföra sin gård och gårdsbutik på och ett sätt att nå nya kundgrupper.
Och Ronny håller med om att det är marknadsföringen av gården och dess produkter som är orsaken till att Annagården i år deltar i öppet hus-evenemanget för första gången.
Prövar sig fram
Ett femtiotal kalvande simmentalkor, en handfull höns för självförsörjning och några kaniner till husbehov. Det är vad familjen Nyman – som även består av Amanda, 12, Milton, 10 och Wilmer, 3 – har på sin gård. Här finns också fem nyligen ekocertifierade bisamhällen som i år haft en bra sommar.
– Vi hade otur med övervintringen och flera samhällen var svaga, berättar Ronny. Men de kupor som varit bra har dragit in mycket honung.
Det är i huvudsak Ronny som sköter gården. Maria jobbar som sjukskötare i Oravais men hjälper till när det behövs. Gården har en odlingsareal om 58 hektar som till största delen består av vall, men Nymans testar även sig fram med olika sädesslag.
– I år har vi havre, korn, vete och ärter, lite mer än normalt, plus att vi har en massa försöksrutor där vi testar äldre kultursorter som Ölandsvete och naket korn, berättar Ronny. Vi har också fått några gamla finska vetesorter från genbanken.
– När man vill testa sig fram med olika kultursorter börjar man med ett par hundra gram och om det ser intressant ut ökar man på efterhand, fortsätter han. Det tar tre, fyra år innan det blir tillräckliga mängder för att man ska kunna mala dem.
Ölandsvetet är en gröda de kommit längre med och som de i år har på hundra kvadratmeter.
Överlag har årets spannmålsodlingar gett normal skörd. Mest är det vallen som har lidit och gården har lite brist på foder.
– Kanske måste vi minska lite på besättningen, funderar Ronny. Största delen av kalvarna går till förmedling vid sex månaders ålder.
Skördearbetet var som intensivast i mitten av augusti och kvaliteten på gårdens spannmål överraskande bra fastän det kommit så lite regn.
Söker sin form
Sedan några år tillbaka håller Nymans sin gårdsbutik öppen tre timmar varje fredagseftermiddag.
Här finns kött från gårdens egen boskap, stenmalet spannmål från egna odlingar och nyslungad honung ur egen bigård samt ett fåtal andra produkter från närregionen.
– Det går också bra att ringa före sig och komma överens om en tid ifall man vill komma hit och handla, säger Maria.
Hittills har de varit försiktiga med att marknadsföra sig och har velat hålla gårdsbutiken relativt småskalig då tiden inte riktigt räcker till.
När gården tillhörde Ronnys föräldrar var produktionsinriktningen mjölkkor och grisar, men efter generationsväxlingen i början av 2000-talet tyckte Ronny det kändes lämpligast att successivt gå över till dikoproduktion. Fähuset var slitet och det skulle ändå byggas nytt.
– Jag var inte intresserad av att binda upp mig med mjölkkor och inte heller av grisar, säger han.
År 2006 var de klara med skiftet från mjölk- till dikor och året därpå ändrade gårdens inriktning från konventionell till ekologisk.
– Det kändes som en naturlig inriktning för oss, säger Ronny. Jag gillar inte att sprida ut kemikalier så vi provade på och det fungerar bra med vår produktionsinriktning att ha ekologisk odling och djurhållning.
Fransk mat med finländska råvaror
Kocken Julien Huéber, deltidsanställd av projektet EkoNu! vid Yrkesakademin i Vasa, stekte plättar med fransk twist av gårdens eget stenmalda mjöl åt alla besökare under öppet hus-dagen.
Julien som ursprungligen kommer från Alsace i nordöstra Frankrike är bosatt i Vasa sedan några år och i sitt arbete fungerar han som matinspiratör för olika storkök i regionen.
– Jag försöker ge idéer åt storkökspersonal för de har inte alltid så mycket tid och resurser, säger han. Jag vill inspirera dem att göra fransk-italiensk mat med finländska råvaror. Vi byter kunskap sinsemellan och det tycker jag är intressant.
Julien berättar att båda hans föräldrar är yrkeskockar. Själv flyttade han till Umeå som 25-åring för att studera teknisk fysik, men ”matlagningen kom ikapp ”.
För fem år sedan var han en av deltagarna i Sveriges mästerkock på tv4 och efter tio år i Umeå ledde vägarna sedermera till Vasa.
– Det var inga problem med att byta land, säger han. Jag är nyfiken och tycker det är intressant med nya kulturer.
– Det första man utsätts för i ett land är matkulturen, fortsätter han. Men det tar tid att upptäcka den helt.
I Sverige tog det Julien sju år att lära känna svensk matkultur, så därför är det ännu för tidigt att säga något mer ingående om den finländska. Men, berättar han, något av det bästa han smakat i Finland är vad som regionalt kallas för ”pikkalaka” – en smörbaserad saltlag att doppa nypotatis i.
– Det som är spännande och intressant med mitt jobb som matinspiratör är att jag får möjlighet att upptäcka riktiga finländska råvaror.
