Det gränsöverskridande Kliva-projektet strävar efter att öka kunskaperna och medvetenheten om klimatförändringarnas effekter på regionala vattenbalanser i Österbotten och Västerbotten. Målet är att jord- och skogsbruket ska kunna anpassa sig på hållbart sätt.
Det två år och åtta månader långa EU-finansierade Kliva-projektet som inleddes i september 2019 är en angelägenhet för både Österbotten och Västerbotten. På den finländska sidan riktas fokus främst mot åmiljöerna i Toby och Laihela medan Hertsångerälven har den motsvarande rollen i Västerbotten.
Syftet med satsningen är att utreda de aktuella klimatförändringarnas effekter i dessa avrinningsområden och belysa konsekvenser inte minst ur jord- och skogsbrukets perspektiv.
Med större kunskap om lokala förutsättningar och lösningar kan jord- och skogsbruket anpassa sig mera effektivt till klimatförändringarna.
Torka och översvämningar
Att stimulera jord- och skogsbrukare till att vidta klimatanpassade åtgärder är likaså relevant. Det är fråga om till exempel vattenskydd, översvämningsplanering och markförbättringar.
– Svår torka och översvämningar är relaterade fenomen som väntas öka i omfattning i framtiden, konstaterar Mari Lappalainen, projektkoordinator på NTM-centralen i Södra Österbotten.
– Även om snöfattiga vintrar minskar risken för besvärliga våröversvämningar har kraftiga höst- och vinterregn blivit ett allt vanligare problem för jordbruket. Stora nederbördsmängder och avsaknad av tjäle medför bland annat att olika näringsämnen sköljs bort och att exempelvis strukturerna i lerjordar försämras, tillägger Lappalainen.
Mari Lappalainen påminner även om att medvetenheten om metallbelastning från sura sulfatjordar bör förbättras.
– I samband med olika skogsdikningsprojekt bör man inte gräva så pass djupt att man når de sura sulfatlagren, säger hon.
Kommunikationen viktig
Hållbar jord- och skogsbruksproduktion i framtiden, bibehållen biologisk mångfald och bättre vattenkvalitet är några huvudsakliga målsättningar för Kliva-projektet.
– Ett sätt att diskutera sambanden mellan dessa målsättningar är att utgå från ekosystemtjänster – alltså de nyttigheter som naturen tillför människan – exempelvis pollinerande insekter och virke, framhåller Mari Lappalainen.
– I projektet utreds existerande nyttigheter och värden i projektområdet. Vilka nyttigheter utnyttjas och hur påverkar detta tillgången på andra nyttigheter? Dessa frågor försöker man besvara, säger Lappalainen.
Mari Lappalainen, skogsvetare till professionen, har innehaft det nuvarande koordinatorsuppdraget sedan januari.
– I det här skedet samlar vi in information och data för att få en heltäckande bild av läget i Toby- och Laihela-området samt de åtgärder som är nödvändiga. Vi fokuserar på potentiella lösningar för att åstadkomma jämna flöden och för att kunna magasinera vatten. Avsikten är att minska översvämningsrisker och säkra tillgången på vatten under torrperioder.
– Geologiska forskningscentralen använder insamlat material för att kunna göra mera exakta bedömningar av potentiella riskområden för urlakning av metaller.
Genom användning av hydrologiska modeller försöker man skapa sig bilder av vattenflödet och vattenbalansen i respektive projektområden och tänkbara scenarion i förändrade klimatförhållanden.
Kommunikationen med berörda aktörer och myndigheter är en annan central del av projektet. Till att börja med ska bland annat jordbrukare, skogsägare, skogsvårdsföreningar och jaktföreningar intervjuas och höras för att man ska kunna kartlägga vilka ekosystemtjänster som kan nyttjas.
– Under projektets gång arrangerar vi möten eller träffar i Toby- och Laihela-området för att involvera invånare. Det kommer att handla om både svensk- och finskspråkiga sammankomster och eventuellt någon tvåspråkig tillställning, säger Lappalainen.
Samarbete över riksgränsen
Genom att det samarbetas och söks gemensamma lösningar över riksgränsen ges Kliva-projektet en speciell profil.
– Man tenderar att göra saker och ting på olika sätt i Finland och Sverige. På det här viset har vi möjlighet att byta erfarenheter och mötas i projektet, säger Lappalainen.
Hur ser du själv på de omdebatterade klimatförändringarna? I norra Finland är ju traditionella och kyliga vintrar fortfarande ett inslag.
– Förändringarna och problemen är tillsvidare mera synliga i mera åkerdominerade delar av landet, såsom västra och södra Finland. Men även i norra Finland räknar man med att förhållandena kommer att ändras. Bland annat väntas trädslag som traditionellt finns i sydligare trakter etablera sig längre norrut.
– Jordbrukarna har varit bra på att anpassa sig till förändringarna hittills. Ingen säsong är den andra lik nuförtiden. Målet är att inhemska jordbruket ska klara sig framöver och på ett hållbart sätt därtill, säger Mari Lappalainen.