En kolneutral livsmedelskedja skulle kräva ett nytt förhållningssätt till maten från alla parter – också konsumenterna. Det var panelen ense om när Atria i veckan ordnade en debatt om mat och kolavtryck.
Atria ordnade på tisdagen en paneldebatt om livsmedelskedjans kolavtryck. På plats i panelen var forskare Liisa Pietola från MTK, nötproducent Päivi Kasari, forskare Kirsi Usva från Naturresursinstitutet Luke, samt Johanna Nikunen, kommunikationschef vid Finska Förpackningsföreningen rf.
Forskare Liisa Pietola konstaterade att det är oroväckande att vi i Finland inte uppmärksammar våra egna styrkor, som i FN:s klimatpanel IPCC:s rapport visar sig vara många.
– Globala problem blandas in i debatten om den inhemska maten. Vi gör redan så mycket här som resten av världen skulle få ta efter. Men förståelsen för det biologiska kretsloppet och för hur maten produceras har tyvärr försvagats.
Vilseledande begrepp
Också begreppet kolavtryck är vilseledande, konstaterar Lukes forskare Kirsi Usva.
– Vi säger kol, men vi menar alla växthusgaser. Största delen av livsmedelskedjans växthusgasutsläpp kommer från primärproduktionen – koldioxid från jordmånen och metan från djuren. Sedan tillkommer energianvändningen från hela kedjan.
Liisa Pietola har en invändning.
– Du talar om utsläpp, men jag vill också uppmärksamma kolbindningen. Vilken är mikrobernas och daggmaskarnas roll? Och hur permanent är kolen som binds? För den är överraskande permanent, och den faktorn faller ofta bort ur beräkningarna.
Pietola vill se mera forskning kring hur marken binder kol och till vilken grad.
– Ingen klimatpolitik kan göras upp innan vi har den informationen. Men forskarna börjar ha bråttom. Kan man inte beräkna bindningen exakt så gör i varje fall en uppskattning, för det sämsta estimatet är noll.
Kolavtrycket har minskat ordentligt
Atria-koncernen satsar kraftigt på att minska klimatavtrycket från hela livsmedelskedjan. Under de senaste åren har Atria lanserat flera klimatprogram, bland annat inom sin nöt-, svin- och fjäderfäproduktion, vilket har resulterat i ett kraftigt minskat kolavtryck.
Kolavtrycket från Atrias nötgårdar är en tredjedel jämfört med det globala genomsnittet (13,4 kg CO2 jämfört med 46,2 kg globalt) och från fjäderfägårdarna 40 procent lägre än genomsnittet (3,2 kg CO2). För att ytterligare minska klimatavtrycket från livsmedelskedjan krävs också att konsumenterna ändrar sitt beteende.
– Ett enkelt sätt för konsumenterna att hjälpa till är att slänga mindre mat, säger Usva.
Också förpackningsstorleken spelar in.
– Stirra inte bara på kilopriset, säger Johanna Nikunen från Finska förpackningsföreningen. Köp istället en mindre förpackning och återvinn förpackningsmaterialet. Maten är uppenbarligen ännu för billig eftersom folk kan slänga den så enkelt.
Organogena jordar har också fördelar
På gårdsnivå kan man ännu göra vissa saker bättre, som att värna om markstrukturen och kalka regelbundet. Men med en beskyllande attityd kommer vi ingenstans, säger Pietola. Istället ska vi lita på att forskningen går åt rätt håll.
Som exempel nämner hon de organogena jordarna som har fått ett väldigt dåligt rykte.
– Visst, de har sina utmaningar om de bearbetas tillräckligt. Men mätresultat från förra sommaren visar att utsläppen så gott som neutraliseras när de organogena jordarna lämnas i träda. De binder vatten bra vilket är en fördel under torra somrar, och de innehåller rikligt med kväve vilket minskar behovet av gödsling. De har sina goda sidor.
Pietola förespråkar frivilliga, gårdsspecifika lösningar för de organogena jordarna, där jordbrukaren själv väljer lämpliga åtgärder. Hon efterlyser också mera helhetstänkande i allmänhet.
– I en kolneutral livsmedelskedja måste man samtidigt uppmärksamma försörjningstryggheten. Biogas och solpaneler, återvinning av näringsämnen och lokal resurseffektivitet ska räknas in. All förnybar energi absorberar dessutom sina utsläpp när det växer tillbaka. Stenkol växer inte upp igen, men det gör nog träd.