De nya sorterna på sortlistan för vårveten hör alla till vårvetets huvudtyp, som har en proteinhalt på 12-14 procent. Odlingsarealen av vårvete år 2019 var 166.104 hektar. De mest odlade sorterna var Quarna med 14 procent, KWS Mistral med 12 procent och Demonstrant med 10 procent av arealen.
Nya sorter på sortlistan år 2020 är Alli och Leijona.
I det följande presenteras de vårvetesorter som under de senaste åren varit med i de officiella sortförsöken och de som redan godkänts i sortförteckningen i tidighetsordning.
Vårvetesorterna 2020
Anniina (Boreal 2001) är den tidigaste sorten. Avkastningen på odlingszonerna I och II är anspråkslös och kärnan är liten. Strået är styvt och både proteinhalten och hektolitervikten är höga. Falltalet sjunker snabbt och sorten är rätt känslig för bladfläcksjukdomar.
Iisakki (Boreal 2019) är en mycket tidig kvarnvetesort, en vecka tidigare än Demonstrant. Kärnans proteinhalt är hög och stråstyrkan god. Motståndskraften mot vetets pricksjuka är något lägre än genomsnittet, men på samma nivå som Amarettos. Motståndskraften mot vetets brunfläcksjuka är på medelnivå eller lika god som Demonstrants och Amarettos.
Helmi (Boreal 2017) är en mycket tidig sort med en växttid lika lång som Anniinas. Dess avkastning och proteinhalt är högre än Kruunus. Sortens falltal är lägre än Kruunus, men av god brödsädskvalitet. Tack vare sin tidighet går den att odla så långt norrut som odlingszon IV. Den är något mer känslig för pricksjuka än Kruunu, däremot har den lika god motståndskraft mot vetets brunfläcksjuka. Ingen speciell känslighet för mjöldagg har noterats.
Aino (Boreal 2001) är en tidig sort. Dess avkastning är klart svagare än Kruunus på odlingszon I. Kärnan är liten och dess proteinhalt rätt låg. Också falltalet är lågt, men stråstyrkan rätt god. Sorten är rätt känslig för mjöldagg och bladfläcksjukdomar.
Wappu (Boreal 2012) är en tidig sort. Dess avkastning är något högre än Anniinas och stråegenskaperna goda. Kärnan är stor. Både proteinhalten och falltalet är höga. Sorten har en rätt dålig resistens mot bladfläckssjukdomar.
Lumikki (Boreal 2014) år två dagar tidigare än Kruunu och har ett något styvare strå än denna. Lumikkis avkastning är 20 % lägre än Kruunus men på grund av kärnans höga proteinhalt och de övriga synnerligen goda bakningsegenskaperna lämpar den sig för kvarnindustrins behov. Det är därför möjligt att göra odlingsavtal som garanterar ett pris som kompenserar den lägre skördenivån. Den är dock en av de känsligaste sorterna för bladfläcksjukdomar, motståndskraften mot mjöldagg är också svag. En lämplig sjukdomsbekämpning förbättrar dock dess avkastning.
Wanamo (Boreal 2009) är en tidig sort, vars avkastning är i klass med Ainos. Sorten lägger sig lätt och dess kärna är liten. Kärnan har en rätt hög proteinhalt och falltalet är högt och stabilt. Sorten är känslig för mjöldagg och bladfläckssjukdomar.
Herttua (Boreal 2015). Herttua har visat en god stråstyrka. Dess tusenkornsvikt och hektolitervikt har varit högre än Kruunus. Gulrost har förekommit något mer i Herttua än i Kruunu, i fråga om bladfläcksjukdomar är resistensen medelgod. Sorten lämpar sig för odling av kvarnvete på alla odlingszoner där vete odlas.
Bjarne (Graminor, Norge 2007) är en sort med rätt låg avkastning. Strået är mycket kort och styvt. Kärnan är liten och dess proteinhalt är hög. Falltalet är högt men inte alltför stabilt. Sorten har en rätt god resistens mot växtsjukdomar.
Kruunu (Boreal 2001) är mätarsort i försöken. Dess strå är inte särdeles styvt och kärnan är rätt liten. Hektolitervikten är låg och proteinhalten är medelmåttig. Falltalet är högt och stabilt. Sorten är rätt känslig för mjöldagg och bladfläckssjukdomar.
Alli (Lantmännen, Sverige 2020) är en ny stråstyv sort som är något tidigare än genomsnittet. Dess härdighet mot mjöldagg och gulrost är god och på samma nivå som för mätarsorterna Demonstrant och Amaretto. Resistensen mot pricksjuka är under medelnivå och svagare än för mätarsorterna Demonstrant och Amaretto. Resistensen mot brunfläcksjuka är däremot på medelnivå eller i samma klass som för Demonstrant och Amaretto.
Jaarli (Boreal 2017) är en sort med ungefär samma växttid som Kruunu, men dess avkastningsförmåga är klart bättre. Jaarli och Kruunu har en nästan lika hög proteinhalt, men Jaarlis hektolitervikt och tusenkornsvikt är klart högre. Dess falltal är något lägre men tillräckligt högt för att nå brödsädskvalitet. Jaarlis motståndskraft mot pricksjuka är på samma nivå som Demonstrant och dess resistens mot brunfläcksjuka är på samma nivå som Kruunu och Amaretto. Sorten är inte känslig för mjöldagg, men förekomsten av gulrost bör följas upp.
Kreivi (Boreal 2015) är en stråstyv sort som är en dag senare än Kruunu. Dess falltalsegenskaper hör till den bästa kategorin. Bakningskvaliteten är utmärkt. Sorten är inte speciellt känslig för vare sig mjöldagg eller gulrost. Motståndskraften mot pricksjuka är på samma nivå som Anniina och Zebra. Ifråga om motståndskraft mot brunfläcksjuka är Kreivi på medelgod nivå.
Brolin (Lantmännen, Sverige 2018) är cirka 1,5 dagar tidigare än Demonstrant men har en lika hög avkastning som denna. Dess kärna är större men dess falltal är betydligt lägre än för Demonstrant. Motståndskraften mot gulrost och mjöldagg är god och på samma nivå som mätarsorterna Demonstrant och Amaretto. Motståndskraften mot pricksjuka och brunfläcksjuka är på samma genomsnittliga nivå som för mätarsorterna.
Leijona (Selgen, a.s., Tjeckien 2020) är i samma tidighetsklass som Demonstrant men har en högre avkastning än denna. Dess motståndskraft mot mjöldagg är en aning bättre medan motståndskraften mot gulrost och brunfläcksjuka är på samma nivå som för mätarsorterna Demonstrant och Amaretto. Leijonas motståndskraft mot pricksjuka är däremot sämre än den för mätarsorterna Demonstrant och Amaretto.
Krabat (Graminor, Norge 2014) har en något högre avkastning och längre växttid än Kruunu. Falltalsegenskaperna är på samma nivå som för Kruunu men kärnans proteinhalt är en aning högre. Varken mjöldagg eller rostsjukdomar har noterats, resistensen mot bladfläcksjukdomar är en av de allra bästa bland vetesorterna. Krabat lämpar sig för intensiv odling på grova mineraljordar där den når sin högsta avkastning.
Quarna (Delley, Schweiz 2008). Stråstyrkan är på samma nivå som Kruunus och avkastningen är lika hög. Dess hektolitervikt och proteinhalt är höga. Falltalet är högt och stabilt. Sortens motståndskraft mot bladfläcksjukdomar är tämligen svag.
Aallotar (Boreal 2010) är på samma skördenivå som Kruunu. Strået är långt men rätt styvt. Kärnan är liten. Falltalet är lågt och ej alltför stabilt. Sorten är rätt känslig för mjöldagg.
Wellamo (Boreal 2009) har en något högre avkastning än Kruunu. Strået är inte särdeles styvt. Kärnan är liten men hektolitervikten är hög. Dess falltal är lågt och ej heller särdeles stabilt. Sorten har en rätt god motståndskraft mot växtsjukdomar.
Zebra (Lantmännen, Sverige 2002) har ett långt strå som dock är ganska styvt. Kärnan är stor och hektolitervikten är hög. Falltalet är rätt högt och stabilt. Sorten är rätt motståndskraftig mot växtsjukdomar, men pricksjuka har förekommit rikligt.
Prosa (Delley, Schweiz 2015) är två dagar senare än Kruunu, har ett styvt strå och ett ax med borst. Dess skördenivå är lägre än Kruunus, men den kännetecknas av en mycket hög proteinhalt och goda bakningsegenskaper. Prosa kan därför klassificeras som ett specialkvarnvete. Sorten är varken speciellt känslig för mjöldagg eller gulrost. Motståndskraften mot pricksjuka är medelgod och motståndskraften mot brunfläcksjuka är på samma nivå som Kruunus, det vill säga på medelnivå.
KWS Mistral (KWS, Tyskland 2017) har en mycket god avkastning, växttiden är nästan två dagar kortare än Amaretto. Dess kärna är stor och hektolitervikt hög. Falltalet är tillräckligt högt för ett kvarnvete. Den har trivts allra bäst på lerjord. Resistensen mot pricksjuka är lika god som Amarettos och Kruunus och resistensen mot brunfläcksjuka är på samma nivå som Kruunus, det vill säga på medelnivå. Sorten uppvisar ingen särskild känslighet för mjöldagg. Gulrost kan däremot förekomma.
Demonstrant (Graminor, Norge 2009) är en mätarsort i de officiella sortförsöken. Dess kärna är rätt liten men hektolitervikten är hög. Falltalet är rätt högt och stabilt. Sortens motståndskraft mot växtsjukdomar är rätt god.
Lennox (Strube Research Gmbh Co. K, Tyskland 2014) når en lika hög avkastning som Kruunu, men dess växttid är några dagar längre. Falltalet har varit lägre än för Kruunu men kärnans proteinhalt en aning högre. Varken mjöldagg eller rostsjukdomar har noterats, men pricksjuka och brunfläcksjuka har förekommit.
Anabel (Selgen, Tjeckien 2016) representeras i Finland av Plantanova. Den har en mycket god avkastning och är nästan en dag tidigare än Amaretto. Dess motståndskraft mot pricksjuka är bättre än för Kruunu och Amaretto och dess motståndskraft mot bladfläckssjukdomar i allmänhet är högre än för vårveten i genomsnitt, ungefär på samma goda nivå som Zebra.
KWS Jetstream (KWS Lochow, Tyskland 2016). Dess proteinhalt har varit högre än Kruunus. Sortens motståndskraft mot pricksjuka är bättre än Kruunus och Amarettos och dess motståndskraft mot bladfläckssjukdomar i allmänhet är bättre än i vårveten i genomsnitt, ungefär på samma goda nivå som Zebras. Ingen speciell känslighet för mjöldagg har noterats. Gulrost kan dock förekomma.
Goldspring (Strube Research GmbH & Co. KG 2019) är en sort i samma tidighetsklass och på samma avkastningsnivå som Demonstrant. Falltalet är något lägre än för Demonstrant men tillräckligt högt för en brödvetesort. Proteinhalten är god med beaktande av att sorten är rätt sen och rikt avkastande. Resistensen mot pricksjuka är medelgod och på samma nivå som i Demonstrant, men något bättre än i Amaretto. Också resistensen mot brunfläcksjuka är på samma medelmåttiga nivå som i Demonstrant och något bättre än i Amaretto.
Diskett (Lantmännen, Sverige 2018) är gällande växttid och skördenivå i samma klass som Demonstrant. Falltalet är på en lägre nivå men ändå tillräckligt högt för att klassas som ett kvarnvete. Dess motståndskraft mot gulrost och mjöldagg är god och på samma nivå som i mätarsorterna Demonstrant och Amaretto. Resistensen mot pricksjuka och brunfläcksjuka är på samma genomsnittliga nivå som i mätarsorterna.
Marble (Boreal 2008) har en stor kärna och en hög hektolitervikt. Falltalet är rätt högt och stabilt. Sorten har rätt god resistens mot växtsjukdomar.
Licamero (Secobra Saatsucht GmbH, Tyskland 2017). Dess växttid och avkastning är i samma klass med Amarettos. Strået är styvt, stråstyrkan på samma nivå som Kruunu. Dess falltal har varit något lägre än Amarettos. Tusenkornsvikten är hög. Dess resistens mot pricksjuka är i nivå med Demonstrant. Ingen speciell känslighet för mjöldagg har noterats.
Seance (Selgen, Tjeckien 2013) har en något högre avkastning än Amaretto, men är en dag tidigare än denna. Strået är kort men lägger sig lättast av alla vårveten, därför kan stråreglering vara att rekommendera. Dess tusenkornsvikt är lägre än Amarettos men hektolitervikten är på samma nivå. Seance har en god resistens mot växtsjukdomar. Sorten är ett fodervete.
Bailando (Strube Research, KG 2019) är en fodersort med en växttid och avkastning på samma nivå som Amaretto. Bailandos resistens mot vetets pricksjuka är något över genomsnittet, eller bättre än i Demonstrant och Amaretto. Dess resistens mot vetets brunfläcksjuka är på samma genomsnittliga nivå som Demonstrants och Amarettos.
Amaretto (Schweiger Weizen, Tyskland 2003) är en sen och avkastningsrik sort som i försöken dock haft en låg proteinhalt. Strået är långt och inte särskilt styvt. Kärnan är stor och hektolitervikten hög. Falltalet är rätt högt, men sjunker snabbt. Motståndskraften mot växtsjukdomar är rätt god.
Sibelius (Strube, Tyskland 2017) är en sort med lika lång växttid som Amaretto, men dess avkastningsnivå är högre. Sortens proteinhalt är god med beaktande av dess avkastningsnivå och falltalsegenskaperna är goda. Dess resistens mot pricksjuka och brunfläcksjuka är lika god som Amarettos och Kruunus. Sorten har ingen särskild känslighet för mjöldagg. Resistensen mot gulrost är något bättre än för mätarsorterna.
Dafne (Selgen, Tjeckien 2015) är en sort med en växttid som är två dagar längre än Amarettos. Sortens falltal är lågt men tillräckligt högt för ett kvarnvete. Bladfläcksjukdomar förekommer i någon mån, men varken gulrost eller mjöldagg har noterats.
Calixo (Secobra Saatzucht, Tyskland 2015) är en sort med en växttid och hektaravkastning på Amarettos nivå. Ingen gulrost har förekommit i försöken. Förekomsten av bladfläcksjukdomar har varit liten i jämförelse med mätarsorterna.
Epos (Schweiger, Tyskland 2007) är en synnerligen sen och avkastningsrik sort. Strået är rätt långt men styvt. Sortens hektolitervikt är rätt låg men falltalet är högt och stabilt. Motståndskraften mot växtsjukdomar är god.
Sertori (Delley, Schweiz 2010) är en sen sort. Strået är styvt. Kärnan är mycket stor och hektolitervikten hög. Falltalet är högt och stabilt. Sorten har en god resistens mot växtsjukdomar, pricksjuka har förekommit i någon mån.
KWS Solanus (KWS, Tyskland 2017) är en sort vars växttid är ungefär lika lång som Amarettos. Den har en synnerligen god avkastning och dess proteinhalt är på samma nivå som Kruunus. Falltalet har under försöksåren sjunkit snabbt i ogynnsam väderlek. Tusenkornsvikten och hektolitervikten är höga. Sorten lämpar sig mycket väl som fodervete också tack vare sin höga proteinhalt. Motståndskraften mot pricksjuka är medelgod och mot brunfläcksjuka på samma nivå som Amarettos, Kruunus och Demonstrants. Någon särskild känslighet för mjöldagg eller gulrost har inte observerats.
Iceman (Secobra Saatzucht, Tyskland 2018). Dess växttid och skördenivå är i klass med Amaretto. Sorten är mycket stråstyv. Falltalet håller samma klass som Demonstrant men är något högre än för Amaretto. Resistensen mot mjöldagg är på samma goda nivå som Amarettos och Demonstrants. Resistensen mot gulrost är någorlunda god och mot pricksjuka och brunfläcksjuka medelmåttig.
Puntari (Lantmännen, Sverige 2009) är en sen sort som har en synnerligen hög avkastning. Dess strå är rätt styvt. Hektolitervikten är hög men proteinhalten har i försöken varit låg. Falltalet är lågt och sjunker lätt. Sorten lämpar sig närmast för foderproduktion. Den har en rätt god motståndskraft mot växtsjukdomar.
Zenon (Secobra Saatzucht, Tyskland 2017) är en sort med en växttid och avkastning i samma klass som Amaretto. Sorten är synnerligen stråstyv och kärnans proteinhalt är hög med tanke på skördenivån. Falltalet är tillräckligt högt för att nå kvarnkvalitet. Resistensen mot pricksjuka är lika god som Demonstrants och resistensen mot brunfläcksjuka är på samma nivå som Amarettos, Kruunus och Demonstrants. Ingen särskild känslighet för mjöldagg har konstaterats, men förekomst av gulrost bör kontrolleras.
Wicki (Secobra Saatzucht, Tyskland 2014) är en sort vars avkastning är betydligt högre än Kruunus, men den är också mer än fyra dagar senare än denna. Trots den högre skördenivån har kärnans proteinhalt varit något högre än Kruunus. Falltalsegenskaperna är likvärdiga med Kruunus. Varken mjöldagg eller rostsjukdomar har noterats, ej heller känslighet för vetets brunfläcksjuka eller bladfläckssjukdomar.
Draco (Secobra Saatzucht, Tyskland 2013) är en sort vars avkastning är på samma nivå som Amarettos, men vars växttid är en dag längre. Dess strå är lika långt som Amarettos, men andelen liggsäd har i de officiella sortförsöken varit betydligt mindre. Dess tusenkornsvikt är betydligt högre än Amarettos. Både dess proteinhalt och falltalsegenskaper är likadana som Amarettos. Dess resistens mot växtsjukdomar är tämligen god.
Cornetto (Secobra Saatzucht, Tyskland 2015) är en sort som är några dagar senare än Amaretto, men vars avkastning är betydligt högre. Dess proteinhalt är minst lika hög som Amarettos. Sorten rekommenderas speciellt för intensiv odling på odlingszonerna I och II. Motståndskraften mot bladfläcksjukdomar är god. Cornetto har ej visat speciell känslighet för vare sig mjöldagg eller gulrost.
Antti Laine och Marja Jalli
Naturresursinstitutet
Naturresuser och ekologisk produktion, Jockis
Vårvetesorterna i de officiella sortförsöken åren 2012-2019, som pdf.