Ålänningen Alexander Ramsdahl, 22, har i sitt examensarbete vid Uppsala Universitets mikrobiologiska institution fått bekräftat att honung har en bakteriehämmande och antiseptisk effekt. Hans testresultat verkar således bekräfta det han läst i vetenskapliga artiklar om att honung i vissa fall kan ersätta antibiotika.
Alexanders föräldrar Ros-Mari och Kenneth Ramsdahl är sedan många år biodlare, som nu har 12 bikupor nära hemmet i Jomala Gölby och fem i Saltvik Bertbyvik på norra Åland. Deras företag Norrängens Biprodukter Ab framställer och säljer honung av olika slag samt även andra produkter baserade på bivax och pollen.
Alexander har under sin uppväxt förstås hjälpt till med biodlingen, som vid midsommartiden och särskilt på sensommaren när honungen ”skattas” är ett mycket intensivt arbete.
I sitt examensarbete efter tre års studier vid Uppsala universitets biomedicinska analytikerprogram tänkte Alexander först jämföra vanlig (bland)honung med ljunghonung, som bland biodlare länge ansetts ha en starkare antiseptisk effekt.
Men han beslöt att gå flera steg längre sedan han med sin handledare Carl Påhlson, som är docent inom mikrobiologi och klinisk bakteriologi, diskuterat olika sätt att analysera honung.
– Vi hittade en intressant metod som gjorde att vi också kunde testa bivax och även propolis, som är ett klibbigt kådaliknande ämne som bina samlar från al och andra träd för att exempelvis täta hål i sina kupor. Utan hans hjälp skulle jag inte alls ha kommit lika långt med forskningsresultaten.
Fruktos och glukos tar livet av bakterier
Enligt den etablerade vetenskapsteorin beror honungens ”bakterieinhiberande” effekt på att honungens socker suger vatten ur bakterierna så att de dör. Förutom vatten och andra ämnen innehåller honungen främst tre olika arter av socker, nämligen glukos (ca 30 procent), fruktos (ca 30) och maltos (ca 10).
I en speciellt utvecklad platta med 96 hål testades honungens inverkan på de fem bakteriestammar som är vanligast vid infektioner hos människor.
– Det visade sig att glukosen hade en väldigt tydlig inhiberande effekt och saktade in bakteriernas delningshastighet och tillväxt. Fruktosens effekt var ännu en aning starkare medan maltosen knappt hade någon effekt alls.
För att närmare studera honungens bakteriehämmande effekt testade Alexander också de tre sockerarterna var för sig i två olika koncentrationer. Den ena fokuserade på de mindre koncentrationerna, från 25 procent och neråt, och den andra på koncentrationer med 25-50 procents socker- och näringslösningar.
Effekten varierade i alla koncentrationer, men var starkast med fruktos oavsett koncentration.
– Vår slutsats blev då att det i honungen måste finnas något annat än bara socker som skapar den bakteriebromsande effekten, säger Alexander.
Testerna visade också att den honung som bin samlat in i områden där det förekommer mycket ljungblomning dessutom tycks innehålla något ämne som gör att den har en ännu starkare bakteriehämmande effekt än vanlig blandhonung.
– Tyvärr hann jag inte under studierna ta reda på vilket ämne det handlar om.
Mycket bra effekt mot viss bakterie
Med det limliknande ämnet propolis, som bin tillverkar av kåda och andra klibbiga substanser från träd, gjorde Alexander också en så kallad elektrofores-test, som är en metod att separera molekyler efter deras storlek.
Alexander beskriver metoden som en ”geléplatta” med finmaskigare nät ju längre ner man kommer.
– Ju längre ner propolis vandrar desto mindre molekyler fångar gelén upp och propolis visade sig fungera mycket bra mot framför allt bakterien Bacillus cereus.
I sitt examensarbete gjorde Alexander Ramsdahl också tester med lösningar av ”rått” bivax som tagits direkt från en kupa jämfört med inköpt och smält bivax samt propolis.
Det ”råa” vaxet hade ungefär lika stor bakteriedödande effekt som det köpta vaxet, medan det smälta vaxet visade sig betydligt mindre effektivt.
– Däremot hade den ”råa” propolislösningen en väldigt stark effekt som snabbt bromsade upp tillväxten för Bacillus cereus.
Eftersom cereus genetiskt är nästan identisk med bakterien Bacillus antarcis, som ger upphov till sjukdomen mjältbrand, väcks frågan om man från propolis kunde utveckla ett potentiellt botemedel mot denna farliga sjukdom.
– Men det förutsätter att det faktiskt är just de två proteiner från propolis som samlades längst ner vid elektroforesprocessen som ligger bakom anti-cereus-effekten. Det är något som jag tills vidare bara gissar utan att ha försökt påvisa ett sådant samband.
Honung skyddar i gamla huskurer
Med tanke på att fler och fler bakterier blir resistenta mot antibiotika tycker Alexander Ramsdahl liksom många andra att det skulle vara bra med honungspreparat som alternativ.
– Då kan man spara ”grövre grejer” till de allra värsta infektionerna där man absolut måste ha antibiotika.
Han hänvisar till framgångsrika försök på sjukhus i Nya Zeeland där man testat manukahonung mot resistenta sjukhusbakterier.
– Manukaväxten är besläktad med den ljung som växer hos oss. När man testade ljunghonung mot magsår dödades bakterien (Helicobacter pylori) som orsakar sjukdomstillståndet, så att kroppen i sin tur kunde läka såren lika bra som vid behandling med antibiotika.
Alexander Ramsdahls examensarbete bekräftar också honungens förbyggande effekt i ”beprövade gamla huskurer” som inte minst biodlare känner till.
– Har man ett ytligt sår som är så stort att det är värt att sätta plåster på är det bra att först tvätta såret och sedan stryka på honung innan man fäster plåstret. Honungen hindrar bakterier att tränga in i såret och gör i alla fall ingen skada åt människor!