A 3
Franci Janko, 25 år, och hans föräldrar har en gård på fyra hektar i Divjaka i Albanien. Årligen odlar gården 8.000 ton vattenmeloner som exporteras till Baltikum.
Jordbruk EU

Klimatet är en stor fördel
för det albanska jordbruket

I juli inleddes EU-anslutningsförhandlingar med Albanien. Ett land där jordbruket står för 18 procent av BNP och sysselsätter kring 40 procent av arbetskraften. Utmaningarna för landets bönder är dock talrika. Många ser ett EU-medlemskap som lösningen på problemen.

Klockan närmar sig lunchtid i Divjaka i västra Albanien. Det är i början av september och solen står högt på himlen. 25-årige Franci Janko blickar ut över fälten på gården som han driver med sina föräldrar.

Förutom en åker, som är grön av morotsblast, syns inga grödor. Nysatta potatisar gror dock i jorden och gårdens huvudprodukt – vattenmeloner – skördades i juni.

– Klimatet är en stor fördel för det albanska jordbruket. Vattenmelonerna mognar tidigt. I Europa mognar de snabbast i Turkiet och Grekland, men därefter i Albanien och Italien, säger Franci.

Divjaka är ett av Albaniens mest produktiva områden för grönsaker på friland och ledande för odling av meloner. Området har ett typiskt Medelhavsklimat med 230 till 240 soldagar årligen, det finns rikligt med vatten och jordmånen är god.

Trots detta finns det många utmaningar för jordbruket. Familjen Jankos gård har lyckats bättre än de flesta.

– Trots att Albanien inte är med i EU så har vi lyckats driva ett vitalt jordbruk. När, och om, vi går med i EU kommer vi att bli ännu starkare, säger Franci.

A 13
Familjen Janko får tre till fyra morotsskördar per år i Divjaka.

Storbönder med 18 hektar

Albanien blev EU-kandidatland 2014. I juli inleddes anslutningsförhandlingar vilket innebär att man måste anpassa sin lagstiftning till EU:s.

Detta gäller inte minst jordbrukssektorn. Den står nämligen för närmare 18 procent av Albaniens BNP och sysselsätter kring 40 procent av arbetsstyrkan.

Franci ser enbart fördelar med ett EU-medlemskap.

– Vi kommer att få större möjligheter att sälja vår potatis och våra meloner i EU. Nu köper EU-länderna endast våra produkter om det är brist på dem i EU, säger Franci.

I år fick gården bidrag via IPARD, EU:s program för landsbygdsutveckling i kandidatländerna. Pengarna har investerats i en maskinell paketeringslinje för potatis, morötter och lök.

Med albanska mått är familjen Janko storbönder. Deras gård består nämligen av fyra hektar mark och de arrenderar ytterligare 14 hektar. Snittet för en albansk gård ligger annars på 1,2 hektar.

Det har historiska orsaker. När Albanien hamnade under kommunistiskt styre, 1946, beslagtogs de stora jordägarnas marker som styckades upp och gavs till jordlösa personer.

– I princip alla på landsbygden blev bönder under kommunismen, säger Franci.

A 12
Divjaka är ett av Albaniens mest produktiva områden för grönsaker på friland.

Sömnlösa bönder

Efter kommunismens fall, 1991, hade familjen Janko cirka en hektar mark. Francis far köpte bitvis mer. Inledningsvis odlade han endast för den lokala marknaden, men 2011 började han exportera potatis, morötter och meloner till andra länder på västra Balkan.

2014 fick gården kontrakt med en grossist i Baltikum. Varje år, från mars till juni, producerar gården 8.000 ton meloner som exporteras till de baltiska staterna.

– Balterna tilltalas av kvaliteten på melonerna och att transportkostnaderna från Albanien är lägre än från Grekland. Efterfrågan på våra meloner är så stor att vi nu måste tacka nej till nya beställningar, säger Franci.

Vid sidan om meloner är gårdens största produkter potatis och morötter.

– Varje år får vi tre till fyra morotsskördar och två potatisskördar. En hektar ger 38 till 68 ton potatis årligen, säger Franci.

En del av familjen Jankos potatis och morötter exporteras till Kosovo och Nordmakedonien, men det mesta säljs på den öppna marknaden i huvudstaden Tirana. Det gör även andra grönsaker som odlas i mindre skala, till exempel lök, broccoli och blomkål.

De flesta lantbrukarna i Albanien saknar kontrakt med uppköpare. Man odlar och hoppas att hitta köpare vid skörden. Franci tror att många bönder kommer att få bättre nattsömn om de omfattas av EU:s jordbrukspolitik och marknad.

– Idag är det väldigt påfrestande för många att inte veta vart de ska sälja sina produkter, säger Franci.

A 16
Gården har sju anställda. En av dem är Ervis Janko.

Arbetskraftsbrist

Gården har sju anställda, inklusive familjen. Under sådd- och skördesäsongen behövs det 20 till 30 säsongsanställda. Det är dock stora problem att hitta arbetskraft.

– Landsbygden avfolkas eftersom folk migrerar utomlands eller till Tirana. Vi är fast beslutna om att investera i maskiner. Då löser vi både problemet med bristen på arbetskraft och kostnaderna för den, säger Franci.

Det albanska jordbruket är tekniskt underutvecklat.

– Tidigare planterade vi allt för hand, men i år har vi använt maskiner för första gången. Förr har det krävts 10 personer för att sätta ett hektar potatis, men i år räcker det med två personer. Vi har köpt begagnade maskiner och beräknar att tjäna in investeringarna på tre år. Hade vi köpt nya maskiner hade det tagit sex till sju år, säger Franci.

De statliga bidragen till lantbrukare i Albanien är de lägsta på västra Balkan och under 2022 har priserna på insatsvaror ökat. Gårdens kostnader för fröer och EU-godkända bekämpnings- och gödningsmedel är hanterbara, men bränslekostnaderna tär hårt på ekonomin.

– Kostnaderna för bensin och diesel är bland de högsta i Europa. De ligger nu på över 2 euro litern. Priset är det samma oavsett om bränslet används i jordbruket eller privat. De senaste två åren har regeringen bistått jordbruken med 12 liter bränsle per hektar, men det räcker inte långt, säger Franci.

Underpriser

I Tirana träffar jag Evelina Azizaj, koordinator på Albanska Nätverket för Landsbygdsutveckling (ANRD). Hon menar att de låga bidragen till lantbruket bland annat innebär att albanska lantbruksprodukter konkurreras ut av billigare utländska varor.

– EU uppmanar Albanien att höja sin budget för landsbygds- och jordbruksutveckling under EU-integrationsprocessen. Enligt en del beräkningar måste den höjas tiofaldigt, säger hon.

Utländska bidrag, inte minst från EU, strömmar in för att utveckla jordbruket. Evelina menar dock att det, liksom det nationella stödet, framför allt gynnar stora jordbruk och vissa regioner.

– De stora jordbruken är viktiga för ekonomin, men stödet måste även gå till de små jordbruken. De representerar majoriteten bönderna, säger Evelina.

Cirka 90 procent av jordbruken är småskaliga och tekniskt underutvecklade. Många uppfyller inte ens kriterierna för att få stöd. En del har ingen registrerad verksamhet. I avlägsna områden är det tufft att hitta marknader.

– Ofta säljs produkterna till uppköpare för underpriser, säger Evelina.

A 23
Evelina Azizaj är koordinator på Albanska Nätverket för Landsbygdsutveckling (ANRD) i Albaniens huvudstad Tirana.

Eftersatt landsbygd

ANRD uppmuntrar småbönder att samarbeta för att effektivisera produktion och marknadsföring, men det finns en utbredd misstro mellan dem.

– Det finns en lag om jordbrukssamarbete, men ingen mekanism för att realisera det, säger Evelina.

En del småbrukare har hittat framgångsrika nischer, till exempel inom ekologiskt odlande och agroturism, men många överger sina gårdar. Migrationen är omfattande och lantbruken har svårt att hitta arbetskraft.

Evelina menar att mer måste göras för att folk, framför allt ungdomar, ska stanna på landsbygden. Samhällsservice och skolundervisning är till exempel undermålig.

– Och alla som bor på landsbygden är inte bönder. Det finns folk som arbetar med turismen och annat entreprenörskap. De bör också vara i fokus, säger hon.

ANRD är en dialogplattform som sammanför myndigheter och ministerier med bönder, landsortsbor, civilsamhällesorganisationer och den privata sektorn. Målet är en landsbygds- och jordbrukspolitik som gynnar alla. Det har bidragit till nytt utkast om utvecklingsstrategier.

Evelina betonar att regeringen är mån om att jordbrukssektorn ska nå EU-standard snabbt.

– Invånarna i Albanien är mest positiva till EU bland länderna på västra Balkan. Utveckling av landsbygds- och jordbrukssektorerna är främsta drivkrafterna i integrationsprocessen till EU, avslutar Evelina.

A 24
Druvor är en av Albaniens största jordbruksprodukter.

Albanien och EU

• Albanien ansökte om EU-medlemskap 2009 och fick statuts som kandidatland 2014.
• I juli 2022 inledde EU anslutningsförhandlingar med Albanien.
• För att det albanska jordbruket ska uppnå EU-standard måste det bl.a. finnas en fungerande marknadsekonomi baserad på äganderätter, makroekonomisk stabilitet, förmåga att klara konkurrenstryck och marknadskrafter, administrativ kapacitet för landsbygdsutveckling och marknadsmekanismer.
• EU:s program landsbygds- och lantbruksutvecklingen i EU-kandidatländerna, IPARD (Instrument for Pre-Accession Assistance for Rural Development), är inne i sin tredje fas. 112 miljoner euro har avsatts för Albanien 2021-2027.

Albanien

• Albanien har cirka 2,8 miljoner invånare.
• Landet har en yta på 28.748 kvadratkilometer och är beläget på västra Balkan. Adriatiska havet och Joniska havet ligger väster om det albanska fastlandet.
• Albanien består främst av bergig terräng. Kusten har typiskt Medelhavsklimat med heta, torra somrar och svala, regniga vintrar. Bergsområdena har stora variationer i temperatur och nederbörd.
• Från 1946 till 1991 styrdes landet av en stalinistisk kommunistregim och var i princip isolerat från omvärlden. I början av 1990-talet blev landet demokrati med marknadsekonomi och gick med i NATO 2009.

Albaniens jordbruk

• Albaniens största jordbruksprodukter är: mjölk, kött, foder, grönsaker (framför allt tomater och gurka), spannmål, frukt, druvor och oliver.
• Exporten, framför allt av frukt och grönsaker, förutses inbringa cirka 365 miljoner amerikanska dollar under 2022. Det är en tioprocentig ökning jämfört med 2019.
• Importen av jordbruksprodukter är avsevärt större än exporten. 2020 importerades jordbruksprodukter för över en miljard dollar.
Källor: INSTAT, EC, WTO, International Trade Administration