Bara 11,56 hektar jordbruksmark från två markägare har anmälts för gratis gipsspridning på Åland i ett experiment för att minska fosforläckaget från lerjordar.
Experimentet bekostas av John Nurminens Stiftelse med målsättningen att förbättra den ekologiska statusen för övergödda inre vikar och andra havsområden på Åland. Efter gipsspridningen följs vattenkvaliteten upp genom provtagningar i diken och täckdiken.
Föreningen Rädda Lumparns sekreterare Alexandra de Haas, som håller i de praktiska trådarna för projektet på Åland, betonar att gipsen fungerar bäst på lerjordar och inte alls ska användas vid avrinningsområden för sjöar eller på åkrar med brist på magnesium eller kalium.
Nurminen-stiftelsen ersätter jordbrukarens arbetstid och står för alla kostnader för gipsen och spridningen samt vattenanalyser och provtagningar.
Bor granne med meteoritkratern
Den ena jordbrukaren som anmält sig till projektet är Anders Öhberg. Han bor i Jomala Ytterby invid det hårt belastade ”innanhavet” Lumparn, som är en meteoritkrater med mellan 7 och 10 kilometers diameter.
Det var först 1993 som Lumparn identifierades som är den femte nedslagskratern i Finland och dess ålder beräknas till 500–1.200 miljoner år eller alternativt ända till cirka 1 miljard år!
Föreningen Rädda Lumparn bildades som namnet avslöjar för att minska övergödningen i Lumparn, som har flera vikar som sträcker sig djupt in i det som kallas fasta Åland. Till dem hör Kvarnboviken i vars omgivningar Ålands Producentförbunds pensionerade vd Henry Lindström har marker som han nu anmält för gipsprojektet.
Gyttjeleror har ofta sämre pH-värden
Lindström som är utbildad agronom och tidigare också har varit chef för landskapsregeringens jordbruksbyrå påpekar att de åländska jordarna ”ganska naturligt har ett bra pH-värde”.
– Men bara några hundra meter längre bort kan det finnas gyttjelera med en helt annat surhet. Och den stora nyttan med gips är att förhindra fosforläckage från lerjordar.
Som pensionär är Henry och hans sambo Carita Troberg fårfarmare med 50 tackor och de odlar därför ensilage samt hästhö och spannmål.
– För all odling gäller det att ha en bra balans i markstrukturen och därför gör man ju markkarteringar, förklarar Henry och berättar att medan han ännu odlade sockerbetor kalkade han emellanåt sina marker eftersom betorna behöver ett högt pH-värde.
- Men om pH-värdet däremot blir för högt är det svårt för växterna att ta upp exempelvis fosfor.