Åländske Dirty Dyks chilisåser har gjort sådan succé att Simon Wiklund, 42, som skapat recepten har förvandlat sin hobby att koka och sälja såser till ett heltidsjobb. Hans chilisås har till och med fått amerikaner med mexikansk bakgrund att beställa hem hans allra hetaste variant F*ck No.
– Men när transportkostnaderna blir 50-60 euro för en flaska som kostar 20 eller 30 euro blir det inte rimligt, påpekar matkreatören.
Råvaran till sina produkter odlar Simon i ett litet växthus som vintertid också kan fungera som cykelförråd. För en tillfällig besökare är det lätt att låta sig luras när man nu på hösten ser några spretiga små plantor med enstaka små röda, gröna och bruna chilifrukter.
– En enda av dessa små chilin innehåller lika mycket styrka som kanske 10 vanliga chilifrukter som säljs i butikerna, hävdar Simon.
Nu i slutet av oktober är det idealiskt att så nya frön, som sedan hinner växa upp till nya råvaror inför nästa säsong. 10-15 kilo av hans hemmaodlade chili beräknas räcka till för att tillverka sås under en hel säsong.
Sina chilifrön köper Dirty Dyk av finska fataliiseeds.net, men nu har han redan odlat så länge att exempelvis sorten med bruna frukter kan räknas som hans egen variant fast den ännu inte har något officiellt namn.
Testar många smaker
Simon Wiklund hade jobbat med många olika saker i sina dagar innan han för sju-åtta år sedan började experimentera med chilisåser.
– Det är ju inte bara hettan som ska fram utan det måste också finnas många andra smaker och aromer för att skapa en bra slutprodukt som lyfter maträtten på ett annat sätt än att bara göra den stark. Jag kokade säkert närmare 150 olika satser innan jag fick fram min första sås som jag var nöjd med. Det var Sweet Quarantine, som förutom min egen chili innehåller grundingredienserna mango, ananas och papaya samt socker, salt och äppelvinsvinäger.
Basen i hans såser förutom den hemmaodlade chilin är oftast just mango, ananas och papaya, men efterhand har han prövat sig fram till helt nya smaker med exempelvis lingon, blåbär, rabarber, banan, salmiak och svartpeppar. Nu omfattar hans sortiment ett dussintal såser.
Efterhand har också efterfrågan ökat så mycket att han i våras bestämde sig för att jobba enbart med att odla, tillverka och sälja chilisåser.
– Men Åland är för litet som marknad och därför säljer jag också på mässor och utställningar på fastlandet. En gång var jag till och med uppe i Karleby och nu hoppas jag också hitta lämpliga evenemang i Vasatrakten.
Åländska chilisåsen på grekiska krogar
Men även om Dirty Dyk nu har ett brett sortiment med starkare och svagare såser är det ändå styrkan – eller hettan, som han själv kallar det – som mest får människor att reagera.
Hans två ”hetaste” sorter som får provsmakarnas ögon att tåras som ett av de mildaste symptomen har fått namnen F*ck No och Super Stupidly Hot One. Just F*ck No tog två åländska föräldrar med sig när de i våras åkte till grekiska ön Kreta för att träffa dottern och hennes amerikanske pojkvän med mexikansk bakgrund.
De varnade nogsamt pojkvännen och hans amerikanska kompisar att den åländska chilisåsen är stark, men killarna underskattade varningen å det grövsta. Efter ett första rejält smakprov började tårarna rinna och det dröjde ett bra tag innan de kunde prata och erkänna att hettan nog räckte till också för deras smak.
Men det verkliga poängen är att när pojkvännens föräldrar ett par veckor senare kom till Kreta tyckte pappan att såsen var så god att han alltid tog den med sig när han gick ut på restaurang för att äta tex-mexmat!
Föräldrarna skrev till och med till Dirty Dyk på Åland och ville att han skulle skicka mera av såsen hem till dem i Las Vegas, men då visade sig transportkostnaderna bli oproportionerligt höga.
Smaken alltid delad
Simon själv har flera exempel på hur hans starkaste såser inte bara får tårarna att rinna utan också kan föra in provsmakarna i en helt annan värld där allt ter sig svart och vitt innan de efter ett bra tag åter kan börja prata och även se färger igen.
Fast han har också ett rakt motsatt exempel.
När han en gång sålde sin allra starkaste sås på torget i Åbo steg en kinesisk kvinna av bussen från flygfältet och passade på att provsmaka Dirty Dyks värsting innan hon promenerade vidare till sitt hotell.
– Riktigt god, men det kunde vara mera hetta, betygsatte hon utan att röra en min.
Bor nu mitt i byn med vikinga-anor
Med sitt långa skägg har Simon Wiklund alias Dirty Dyk också hittat en boplats som passar som hand i handske när han flyttade till Kvarnbo, som ligger bara några hundra meter ifrån en tusenårig tingsplats och lika nära Vikingabyn i Saltvik. Han är också aktiv medlem i Fornföreningen Fibula som varje sommar i Vikingabyn ordnar en av Nordens största Vikingamarknader.
Själv flyttade han från Öja i Karleby till Åland för drygt 20 år sedan och känner sig nu mera som ålänning än fastlänning.
”Artistnamnet” Dirty Dyk föll sig naturligt eftersom kompisarna hemma i Öja kallade honom Dyk ända sedan tonåren.
– Ursprungligen uttalades Dyk med y precis som det skrivs, men alla uttalsvarianter av Dirty Dyk fungerar både på svenska, finska och engelska, konstaterar Simon Wiklund belåtet.
