Intresset var stort både bland jordbrukare, politiker och andra miljöintresserade när idén om en agroekologisk symbios i Saltvik på Åland presenterades i tisdags.
Jord- och skogsbruksministeriet i Helsingfors har satsat 200.000 euro på att bygga upp lokala hållbara och cirkulära livsmedelssystem. Även Orkla Snacks & Confectionary Finland som snart bygger ut chipsfabrikens biogasverk i Saltvik Haraldsby är med som sponsor för det planerade åländska projektet ”Hungry for Saltvik”.
Projektets idékläckare är konsulten Patricia Wiklund, vars företag Invenire tillsammans med Ålands Producentförbund för några år sedan tog fram Ålands hållbara livsmedelsstrategi.
– Pilotprojektet i Saltvik kan lägga grunderna för framtidens hållbara livsmedels- och kretsloppssystem och väcker stort intresse också utanför Åland. Om man får bättre snurr på sina näringsämnen kan det snabbt betyda bättre snurr också på affärerna för den som lägger sina kort rätt, säger Patricia Wiklund.
Ökad matproduktion med samma insatser
En agroekologisk symbios är ett nätverk av flera jordbruk och andra aktörer som samarbetar för att bli självförsörjande på både näring och energi.
Finlands första agroekologiska symbios har byggts upp i Palopuro i Hyvinge av jordbrukaren Kari Koppelmäki på gården Knehtilä. Han är nu doktorand och forskare både vid Helsingfors universitet och ett universitet i Nederländerna.
I Palopuros ekologiska symbios AES har Knehtiläs jordbruk, en hönsgård och en grönsaksodlare byggt en biogasanläggning i samarbete med ett lokalt energiföretag.
– Fördelen med Palopuro-modellen är att man kan producera mera mat utan flera insatser. Man förlorar mindre näringsämnen och energianvändarna blir i stället energiproducenter, förklarar Wiklund.
Överskott på energi
Kari Koppelmäki som byggt upp samarbetet i Palopuro betonar att biogas är mycket mer än enbart produktion av förnybar energi. Det handlar också om mat, energi, reglering och rening av vatten, kolbindning och biodiversitet i anslutning till cirkulationen av näringsämnen.
Från egen biomassa producerar Palopuros torra rötningsanläggning den energi som de medverkande gårdarna behöver på ett miljövänligt och lönsamt sätt.
Från 2.300 ton biomassa som tas från drygt 100 hektar gröngödslingsvallar, 800 ton hästgödsel och 180 ton hönsgödsel produceras biogas som uppdateras till biometan. På det sättet produceras 70 procent mera energi än gårdarna, bageriet och själva biogasanläggningen behöver.
Samtidigt blir det betydligt mindre kväve- och fosforförluster.
Bättre möjligheter på Åland
Genom bättre fördelning av näringsämnen på åkrarna kan man enligt Koppelmäki också öka skördarna med 40 procent.
– Agroekologiskt samarbete har många möjligheter i Saltvik och på Åland eftersom jordbruket här är betydligt mera diversifierat än i Hyvinge-trakten, påpekade han.
Hjälp med att göra upp en plan för en agroekologisk symbios i Saltvik får hugade deltagare av Iiris Ryske. Hon ska göra sitt akademiska slutarbete vid samma institution i Helsingfors där Koppelmäki forskar.
Hon har redan samlat en del data om jordbruket i Saltvik och berättade att jordbruksarealen är totalt 2.085 hektar. Inom kommunen finns 1.372 nötkreatur och två stora hönsgårdar med över 10.000 höns.
– Från gödseln och gröngödslingsvallarna kan man få 6.750 kilowattimmar energi, vilket på fastlandet skulle räcka till för att köra 470 bilar ett helt år och på Åland kanske dubbelt mer, var Iiris Ryskes bedömning.
40 procent som investeringsstöd
Diskussionen efter presentationerna blev mycket livlig. Fårbonden Joel Sundström från Kökar och nyinvalde lagtingsledamoten Simon Påvals hörde till de aktiva.
En fråga gällde om man i Palopuro också använder biogasen för att producera el, men där blev svaret nej.
– Om vi som är med i projektet skulle använda all elektricitet själva skulle det fungera. Men om vi säljer el måste vi betala skatter och då blir det inte längre lönsamt, förklarade Koppelmäki.
Han berättade att Palopuro-projektet fått 27 procent i bidrag för energisatsningen, men påpekade att jordbruk kan få upp till 40 procent som investeringsstöd om gårdarna själva använder den energi som produceras.