Det råder enighet om att vi bör öka odlingen av ärt och åkerböna betydligt. Det har till exempel skrivits in i producentorganisationerna SLC:s och MTK:s klimatvägkarta. Ärter och åkerböna kan öka kolinlagringen, och med sin kvävefixerande förmåga minska användningen av konstgödsel som produceras med fossil energi, samt användningen av importsoja. Men tröskningen av ärt och åkerböna kan vara utmanande, vilket begränsar böndernas intresse. De kan vara ofullständigt mogna vid trösktidpunkten och sätta igen tröskan. Slåtter före tröskningen kan säkerställa tröskmognaden – men metoden kan också ha nackdelar.
FÖRFATTARE: Matts Nysand och Timo Lötjönen, forskare, Naturresursinstitutet
FOTON: Matts Nysand, Timo Lötjönen, A. den Dekker
Ärt och åkerböna kan antingen tröskas vid mognad, eller så ensileras hela grödan till ensilage redan på grönstadiet. Vid ensilering finns inga mognadsproblem. Här behandlar vi bara tröskningsalternativet, som ändå är första eller enda alternativet för de flesta gårdarna.
En utmaning vid tröskning av åkerböna är dess ”ändlösa” växtsätt: många år kan den fortsätta sin gröna tillväxt och till och med blomning närapå till senhöstens frost. Och den mognar ojämnt, när nedersta baljorna är mogna, är de översta oftast ännu råa. Och fast alla baljor mognat, är stjälkarna delvis ännu saftiga. När de råa delarna krossas i tröskan kan de sätta igen tröskan. Också ärtens mognad kan bli ofullständig i odlingsområdets norra delar.
Slåtter kan försnabba och utjämna tröskmognaden
För att försnabba åkerbönans tröskmognad har man i Sverige provat att toppa beståndet, alltså klippa av topparna. Det kräver en specialmaskin, och metoden är veterligen ännu på forskningsstadiet.
I till exempel USA och Kanada är det vanligt att många grödor innan de tröskas fälls med slåttermaskin i hela sin längd före full mognad. Grödan torkar och tvångsmognar på slag, varefter strängarna tröskas. Som fördelar nämns lägre torkningskostnader, samt utjämning av mognaden och mindre drösförluster för grödor som mognar ojämnt. Det tillämpas till exempel på vallfröväxter, raps, åkerböna och ärt.
Denna tvåstegsskörd har också börjat användas av en del bönder i Finland, närmast utsädesodlare. De flesta har från utlandet köpt självgående slåttermaskiner, och pickuppbord till tröskan som monteras i stället för skärbordet.
Sådan specialutrustning ökar kostnaderna. Därför har vi vid Naturresursinstitutet åren 2022–2023 undersökt hur tvåstegsskörd lyckas med gårdarnas vanliga traktordrivna tallriksslåttermaskiner, och tröskans vanliga skärbord. Vid Jockis försöksgård i Tavastland jämförde vi tallriksslåttermaskin och självgående slåttermaskin med fingerkniv i skörd av ärt och åkerböna. I den fortsatta texten kallar vi den senare bara fingerslåttermaskin. I nordligare förhållanden vid försöksgården i Ruukki nära Brahestad testade vi tallriksslåttermaskin i ärtskörd. All tröskning skedde med vanligt skärbord.
Åkerböna eller bondböna?
Åkerböna och bondböna är två benämningar på samma växt, men det finns en betydelseskillnad. Åkerböna syftar på sorter med små bönor, som odlas mest till foder. Det är bara sådana som vi odlar i jordbruket i Finland. Bondböna syftar på storböniga sorter, som mest odlas till mat. Sådana odlas i Finland bara som hobby närmast i kökstäppor. I jordbruk odlas de bara utomlands. Som bondbönor betraktas sorter med tusenkornsvikt över cirka 650–700 gram.
Bland finlandssvenskar är det vanligt att kalla alla sorter för bondbönor. Men för att undvika missförstånd mellan oss och Sverige bör vi följa språkbruket i Sverige och enligt det ovansagda kalla de småböniga sorterna, som det finländska jordbruket uteslutande odlar, för åkerbönor.
Skördens tekniska flyt
Tekniskt flöt skörden bra både med tallriksslåttermaskin och fingerslåttermaskin. Ett undantag var ärtslåtter med tallriksslåttermaskinen på torr, lätt molera (”sandig” lera i dagligare tal). Där hopade den bakmonterade tallriksslåttermaskinen ofta ärtbestånd och jord framför slåtterbalken. Maskinen hade inte detta problem på tyngre, fastare lera.
Andra året var avsikten att testa om problemet på lätt lera kan elimineras med att montera förhöjningsmedar under tallriksslåtterbalken. Men vi fick inte saken testad, för andra året var marken våt, och bakre maskinen fungerade bra i ärt på lätt lera också utan förhöjningsmedar, innan ärten lade sig. När regnen hade lagt ärtbeståndet helt, fungerade inte tallriksslåttermaskinen mera, varken med eller utan förhöjningsmedar. Fingerslåttermaskinen testade vi inte i liggärt.
Frontmonterad tallriksslåttermaskin fungerade alltid bra, utom i ärt som lagt sig helt. Men traktorns spårvidd måste vara så bred, eller slåttersträngen så smal, att strängen ryms mellan traktorns hjul. Annars trampar traktorhjulen på strängens kanter, vilket ökar skördespillet: tröskans skärbord får strängens nertrampade kanter dåligt tillvara. Vid behov kan man också smalna av strängen genom att montera extra strängtallrikar, som kan fås till en del frontslåttermaskiner.
Det gick bra att tröska slåttersträngarna med vanligt skärbord. Men den möjliga körhastigheten och kapaciteten är oftast något lägre än med pickuppbord. Hastigheten med skärbord var oftast 2–4 km/h. Visserligen var tröskningen en försökssituation, och vi eftersträvade inte att maximera hastigheten. Enligt två intervjuade användare av pickuppbord är dess körhastighet oftast 3–9 km/h.
Brett skärbord möjliggör tröskning av två strängar samtidigt. Skärbordet kan också förses med en pickuppmatta (se bilden intill). På pickuppbord och pickuppmatta rekommenderas stödhjul, så sköter höjdregleringen sig själv.
På vanligt skärbord måste man använda axlyftare åtminstone för åkerbönssträngar, för att få dem upptagna från marken.
Inverkan på tröskningstidpunkten
Ett viktigt syfte med slåttern är att försnabba och därmed säkerställa tröskmognaden, och som extra fördel kunna tröska lite tidigare på säsongen medan vädret vanligen är bättre, och dagarna längre med mera tröskningstimmar efter att daggen torkat. Slåttern lyckades tidigarelägga tröskningen första försöksåret, då regnförhållandena var någorlunda normala. Då kunde ärten tröskas nio dagar tidigare i Ruukki jämfört med direkttröskning. Dessutom minskade slåttern skördevattenhalten från 40 till 34 procent, vilket minskar torkkostnaden. I Jockis var tröskningen efter slåtter möjlig cirka en vecka tidigare än med direkttröskning, både för ärt och åkerböna.
Detta visar att slåtter kan försnabba tröskmognaden, och därigenom säkerställa att grödan hinner mogna till tröskning.
Andra året fördröjde regn slåttern i Ruukki, så slagen ärt och stående ärt blev tröskmogna samtidigt. I Jockis var andra årets skördetid rekordregnig, och det var då en klar nackdel med slåttern. Slåttersträngarna låg våta och otröskbara flera veckor. Stående gröda torkade snabbare efter varje regn, och hade kunnat tröskas tidigare än slagen gröda.
Inverkan på skördespillet
Andra årets rekordlånga regnperiod i Jockis var också orsaken till att skördespillet med slåtter då blev stort, 1.000–1.600 kg/ha större än med direkttröskning. Det gällde både ärt och åkerböna, och både tallriks- och fingerslåttermaskin.
De återkommande regnen plattade ihop slåttersträngarna tätt mot marken, så tröskans skärbord lyckades inte ta upp de understa ärt- och bönbaljorna, fast vi använde axlyftare.
I Ruukki gav slåttern med frontkopplad tallriksslåttermaskin båda åren 1.000–1.200 kg/ha större ärtspill än direkttröskning. Men där var orsaken främst att traktorn trampade ner frontsträngarnas kanter, på grund av traktorns smala spårvidd. En delorsak kan också ha varit att där användes bara frontslåttermaskin, inte bakmonterad. Enligt mätningarna i Jockis kan frontmaskin ibland orsaka 400–450 kg/ha större spill än bakmonterad. Det kan bero på att frontmaskinerna har roterande trummor som smalnar av strängen, och troligen slår loss en del baljor. De bakmonterade maskinerna har inte sådana trummor.
Det tyder alltså på att bakmonterad slåttermaskin är bättre än frontmonterad beträffande spillet. Men frontmaskinen är ändå nödvändig tillsammans med bakmaskinen. Om man bara använde bakmonterad maskin, skulle traktorn alltid trampa på föregående sträng.
Som bakre maskin lönar det sig att använda så kallad fjärilsmodell (”butterfly”). Då slår man 2/3 av arealen med bakre maskinen och bara 1/3 med frontmaskinen.
Spillet blev också stort med tallriksslåttermaskin när vi första året slog åkerbönan för sent, cirka 1.600 kg/ha. Bönbaljorna var för mogna och spröda, så de roterande maskindelarna slog ur mycket bönor.
Tvåstegsskördens spill var måttligt och acceptabelt, 200–400 kg/ha större än direkttröskningens, när det inte var onormalt regnigt, och traktorhjulen inte trampade strängkanterna bakom frontslåttermaskinen. Tallriksslåttermaskin och fingerslåttermaskin gav ungefär lika stora spill också i dessa förhållanden.
Tallriksslåttermaskin med slagkross, det vill säga slåtterkross, provades också och konstaterades olämplig. Dess spill var alltför stort, 2.600 kg/ha större än med direkttröskning.
Inverkan på tusenkornsvikten
Slåttern görs när beståndet ännu är delvis grönt det vill säga omoget. Därför kan slåttern avbryta uppbyggnaden av ärternas/bönornas massa något i förtid. Det syntes som minskning 2–7 procent av ärternas och bönornas tusenkornsvikt det vill säga. skörd första året i Jockis. Detta kan ändå anses som en rätt måttlig och acceptabel skördeminskning, som kan uppvägas av slåtterns fördelar de flesta år. Av andra årets tusenkornsvikter i Jockis kan inte dras några slutsatser. Rekordregnen kan ha orsakat viktförändringar som inte beror på att beståndet slogs före full mognad.
I Ruukki mättes tusenkornsvikten bara andra året, och då minskade slåttern inte tusenkornsvikten.
Inverkan på grobarheten
En del utsädesodlare säger att slåtter förbättrar grobarheten hos skörd som ska användas till utsäde. Orsaken sägs vara, att torkningen på slag gör att ärterna och bönorna får mindre skador när de är torrare vid passagen genom tröskan och torkens transportörer. Ärter och bönor har mycket ytligt groddämne, som lätt skadas i tröska och transportörer.
I Jockis inträffade tyvärr bara en tröskning med så normal vattenhalt att en tillförlitlig slutsats om inverkan på grobarheten kunde dras. Det var första årets åkerbönsskörd. Dess skördevattenhalt var 22 %, vilket är inom rekommendationen för utsädeströskning, som är ca 15–24 % vattenhalt. Då fick de direkttröskade bönorna 89,0 % grobarhet. Bönorna som tröskades efter fingerslåttermaskinen fick klart bättre grobarhet, 93,4 %. Däremot förbättrade tallriksslåttermaskinen inte grobarheten. Man kan spekulera att tallriksslåttermaskinens roterande knivar och trummor ger mer stötskador till de ytliga groddämnena än den skonsammare fingerslåttermaskinen. Denna skörd stöder alltså påståendet att slåtter förbättrar grobarheten, åtminstone med fingerslåttermaskin.
De andra skördarnas vattenhalt i Jockis avvek mycket från rekommendationen för utsädeströskning. Ärternas skördevattenhalt första året var bara 11 %, alltför torra och stötkänsliga mot rekommendationen 15–24 %. Det kan förklara att direkttröskning gav 96 % grobarhet, men tröskning efter tallriksslåttermaskin bara 89 %. Orsaken var möjligen tallriksslåttermaskinens knivars och trummors stötar mot de övertorra, stötkänsliga ärterna. Tröskning efter den skonsammare fingerslåttermaskinen gav lika bra grobarhet som med direkttröskning.
Ärternas skördevattenhalt andra året i Jockis var 22 %. Det är inom rekommendationen 15–24 %, men ärterna hade ändå lidit av de rikliga regnen, vilket gav dålig grobarhet, 66–70 %, och inga skillnader mellan skördemetoderna. Åkerbönorna i Jockis led andra året av en mycket långvarig regnperiod under skördetiden, och skördevattenhalten var mycket hög, ca 50 %. Det gjorde skörden oanvändbar beträffande grobarheten, bara 50 % och därunder med alla skördemetoder, så man kan inte dra slutsatser om skördemetodens inverkan på grobarheten.
I Ruukki var ärternas skördevattenhalt första året 34–40 %, varför grobarheten blev låg, 23 %. Andra året var skördevattenhalten 18–20 % det vill säga inom rekommendationen, och grobarheten blev 77–79 %, och inga skillnader mellan skördemetoderna. Visserligen var resultaten i Ruukki bara ungefärliga, för där togs inte så många delprover att statistisk analys var möjlig. Positivt var ändå att slåttern där minskade skördevattenhalten från 20 till 18 procent.
Undersökningen var en del av projektet ”Tehoa pohjoiseen luomuun” (Effektivt nordligt ekojordbruk), finansierat av Norra Österbottens NTM-central.