Äldre Essebor berättade historier
som sammanställdes till en bok

I slutet av november utgavs boken ”Minnesvärt. Viitt å breitt från Esse”. Den är inte en historik utan en bok som består av berättelser av ett tjugotal personer från bygden och rör livet på landsbygden under början och mitten av 1900-talet.

En bok som är gjord av och om Essebor för Essebor. Så beskrivs boken ”Minnesvärt. Viitt och breitt från Esse” i förordet. Och det är en mycket bra beskrivning med tanke på hur boken har kommit till.

– Sedan 2016 har jag hållit en MI-kurs där deltagarna samlats och berättat historier från förr. Ett tjugotal har deltagit och jag märkte att det fanns många som hade mycket att berätta. Tanken var inte att berättelserna skulle resultera i en bok, men eftersom det fanns så många historier så blev det så till slut, säger Sofie Strandén-Backa som har sammanställt materialet och skrivit boken.

Strandén-Backa, som är traditionsvetare och doktor i folkloristik, berättar att den första tanken på en bok föddes när kursdeltagarna, de flesta i sjuttioårsåldern, skulle skriva och berätta om sina mödrar. En av deltagarna hade redan tidigare sammanställt berättelser och bilder om sin mamma till en bok, som Strandén-Backa fick se.

Tjänarinna på ett slott

Det var då hon märkte hur stort intresset verkligen var hos ortsborna att berätta om livsöden och händelser i det förflutna – att dela med sig av sin lokalhistoria. 

– Hennes mamma hade på grund av fattigdom redan som 11-åring varit tvungen att börja arbeta som lillpiga och hade efter hand sökt sig bort från Esse för att få tjänst. Till slut blev hon tjänarinna på Råsunda slott i Stockholm och hade bland annat serverat på en middag där en av prinsarna Bernadotte deltog. Att en ung kvinna härifrån trakten gjort en sådan resa på 1930-talet är i sig rätt spännande, säger Strandén-Backa.

Det finns levnadsöden och historier från alla delar av gamla Esse kommun: Ytteresse, Bäckby, Esse kyrkby, Värnum och Lappfors. En som berättar i boken om sitt livsöde är Per-Erik Wiklund som studerade som ung på anrika Valands konstskola i Göteborg.

– Han studerade med personer som blev stora konstnärer i Norden, men Wiklunds föräldrar behövde honom på gården så han fick ge upp sina planer och bli bonde i Nådjärv i stället.

Boken är indelad i olika temaområden som rör allt från mänskligt liv, konst, musik, föreningsliv, skola, kyrka med mera. För att få en struktur på berättelserna som återges har boken också indelats i årets månader.

Flera olika teman

Temat för till exempel januari är bistert och går in på vedhuggning och betydelsen av eldandet, medan mars månad fokuserar på barnen. I april är temat tröskverk, kraftverk, bakverk och underverk medan skriftskola och dansbanor är temat för juni, för att nämna några.

– Vi har pratat om allt mellan himmel och jord under åren som kursen pågått, och jag ville också i boken visa livet på landsbygden i all dess mångfald. Strukturen utgående från årets gång känns naturlig och gör också läsningen intressantare. Varje månadskapitel presenterar en person som på sitt sätt haft betydelse för andra människor i Esse, samtidigt som vi tar upp olika aktiviteter som på något sätt hör ihop med just den månaden.

Näringsstrukturen i Esse har i långa tider varit präglad av jordbruket. Därför tas inte jordbruk upp i boken som ett eget specifikt tema, utan genomsyrar boken i sin helhet.

– I stort sett alla kom från gårdar med några får och kor, och arbetet med skogen, åkrarna och djuren präglade alla ortsbor, precis som på många håll i resten av landet. Hade man inte eget hemman kanske man barkade ”purilar” och flottade stockar, eller drygade ut inkomsterna från jordbruket genom att köra mjölkhinkar till mejeriet, säger hon.

För september är temat potatis medan oktober handlar om fårslakt, kött och för gamla korvar. Personen som porträtteras i oktober – Fällback-Hugo – körde slaktbil för Österbottens Kött och var lekmannaveterinär. Så lantbruket finns med genomgående i boken.

– En annan berättelse handlar om en folkskollärare som la undan pengar av sin lön för att köpa en egen gård. Han dog sedan som rätt ung i lunginflammation och hade han inte köpt den lilla gården för sina besparingar så hade familjen varit utan hem.

Vill inspirera

Ett syfte med boken har enligt Strandén-Backa varit att inspirera folk att berätta om det alldeles vardagliga och vanliga.

– Det finns så många intressanta historier och det är det bästa med den här boken. Och det är berättelserna om våra liv och vardagar på olika plan som bygger upp känslan av gemenskap i ett samhälle. Förr var man beroende av en fungerande gemenskap på ett helt annat sätt, och man räknade med att både få hjälp av andra och att hjälpa andra på ett självklart sätt jämfört med i dag, säger hon.

Till vem riktar sig boken? 

– Till alla som intresserar sig för livet på landet förr och vanliga människors historia. Även om det som omskrivs rent konkret handlar om Esse och personer därifrån berör ämnena landsbygden i hela Svenskfinland.

Nu arbetar hon och MI-kursdeltagarna med en ny bok som handlar om emigrationen runt sekelskiftet 1900. Boken ”Minnesvärt. Viitt å breitt från Esse” kan köpas på flera olika platser i Pedersöre och Jakobstad. Den kan också fås via Esse hembygdssällskap.