För att förbättra lönsamheten inom jordbruket behövs fler ägoregleringar. Det är frågan om stora projekt, men på sikt blir den ekonomiska nyttan stor. I Tuckur by i Vörå ser jordbrukarna redan fördelarna med ägoregleringen, som nyligen ägde rum.
– Vi såg klart och tydligt första året att vårbruket gick mycket smidigare än tidigare, samma sak med skörden. Och när man ska ha koll på åkrarna under växtsäsongen är det färre skiften att besöka, säger Tommy Ehrs.
Ehrs är en av de närmare fyrtio markägare som varit med om en ägoregleringsprocess i Tuckur by i Vörå mellan 2019 och 2023. I Tuckur konstaterades behovet av en ägoreglering vara stor.
– Senast marken delades upp var vid ett nyskifte som skedde i början av 1900-talet, berättar han.
Sedan dess har jordbruket genomgått stora förändringar och åkerlandskapet har blivit ett lapptäcke av bitar i olika storlek. I viss mån har jordbrukarna lyckats köpa grannskiften.
– Men vi skulle aldrig ha klarat av att byta sinsemellan för att ordna upp det. Det skulle ha lett till att vi skulle ha kört kors och tvärs allihop. Därför beslöt vi oss för att ta kontakt med Lantmäteriverket, säger Ehrs.
Förbättrar lönsamheten
Det är den statliga myndigheten Lantmäteriverket som förrättar ägoregleringar. Bakgrunden är ofta en liknande som i Tuckur, det vill säga att jordbruken har blivit färre och större.
När jordbruk läggs ner köps marken upp av aktiva bönder, vilket med tiden leder till att många mindre skiften ska korsas med långa körsträckor som följd. De här faktorerna bidrar till sämre lönsamhet för företagarna.
– Maskinerna är mycket på vägarna och de ska ju vara på åkern. Målet är att skapa större basskiften och förkorta körsträckorna för aktiva jordbrukare, säger Andreas Remahl, lantmäteriingenjör vid Lantmäteriverket.
Processen kring en ägoreglering kan vara lång och snårig. I Tuckur gick det smidigare eftersom initiativet kom från jordbrukare själva.
Men ibland kan det också vara Lantmäteriverket som ser möjligheten att genomföra ägoreglering och kallar till ett informationsmöte.
– Men det är alltid på markägarnas begäran som själva processen körs igång. Ägoreglering är också en process som kan väcka starka känslor och många behöver tid att fundera. Marken är inte bara det man ser uppifrån på en flygbild. Den kan ha varit i släktens ägo i generationer, säger Remahl.
Han har också märkt att äldre nyskiften och hur de genomfördes kan ha lämnat djupa och i vissa fall negativa spår hos den äldre generationen.
– I nyskiften kunde det vara en mera hårdragen linje och man flyttade till och med på folk. Numera är processen mycket mera liberal och man försöker ta allas tankar och önskemål i beaktande, säger Remahl.
Kostnadsfri utredning
Processen inleds vanligen med ett möte för markägarna som berörs. Därefter håller Lantmäteriverket flera personliga intervjuer med alla berörda.
– Det är viktigt för att utreda jordbrukarnas intressen, tankar och önskemål, förklarar Remahl.
Behovsutredningen är kostnadsfri för markägarna, det är staten som står för den. När utredningen presenterats för markägarna får de möjlighet att ansöka om att en ägoreglering ska förrättas.
Då börjar Lantmäteriverket jobba sig fram till en godtagbar skiftesplan tillsammans med markägarna.
– Då går vi igenom varje förslag med varje markägare. Det är omöjligt att få alla helt nöjda, men en övervägande majoritet får det bättre, säger Remahl.
Det viktiga enligt honom är att genom hela processen framhålla fördelarna med ägoreglering.
– Man måste fråga sig varför vi har åkermark i Finland. Det är för att producera mat, och då behöver man göra det så kostnadseffektivt som möjligt. De aktiva jordbrukarna som brukar marken ska ha det så bra ställt som det bara går, säger Remahl.
Förutom att jordbrukarna i Tuckur fått nya, större och enhetligare skiften har man också grundförbättrat en del vägar som leder till åkrarna och grävt nya täckdiken. Dessutom flyttades en bäck som annars skulle ha delat flera basskiften i två delar.
– Jag är nöjd med slutresultatet och tycker också att processen överlag fungerade bra. Det uppstod inga problem, bråk eller liknande, säger Ehrs.
Ehrs konstaterar att ägoreglering medför kostnader för jordbrukarna, men han betonar samtidigt att staten deltar i kostnaderna som uppstår.
– Det är klart att det innebär ganska stora kostnader för jordbrukarna, men med tanke på att förbättringarna täcktes till hälften av staten är kostnaden inte oöverkomlig för den enskilda jordbrukaren, säger han.
Ekonomisk nytta på sikt
Remahl framhåller att ägoreglering ger lantbruket stor ekonomisk nytta på sikt. Lantmäteriverket räknar in lantbruksekonomisk nytta, trafik-, torrläggnings- och miljönytta, men också social och lokalekonomisk nytta i sina beräkningar.
Ur rapporten från ägoregleringen i Tuckur framgår att åkerskiftenas medelstorlek ökade från 2,33 hektar till 6,13 hektar. Körsträckorna förkortades med 1,5 kilometer i medeltal.
Det framgår också att den totala nyttan – ägoregleringens förverkligade och planerade nytta beräknad med 30 års kapitalisering och 5 procents ränta – blev över 900.000 euro.
– Det är nyttan som vi försöker kommunicera fram åt jordbrukarna. Det finns ett stort behov av att genomföra ägoregleringar och vi hoppas att intresset ökar i framtiden, säger Remahl.
Ehrs uppmanar alla som funderar på om ägoreglering kan vara till nytta att höra av sig till Lantmäteriverket för att diskutera saken.
– Fundera tillsammans med grannarna och ta kontakt med lantmätarna. Det kostar inget att undersöka saken, säger Ehrs.