- Ålands Producentförbund har haft en mycket viktig roll i 75 års tid och uppenbarligen även framöver för att hävda våra primärnäringars betydelse för det åländska samhället och inte minst för att skapa vettiga verksamhetsförutsättningar för våra medlemmar och förädlande företag.
Den slutsatsen drog förra vd Henry Lindström när han på 75-åriga ÅPF:s höstmöte den 10 december gav den åländska producentrörelsens historiska bakgrund. Men det började trögt när man 1926 bildade det övervägande politiskt inriktade ”Ålands Jordbrukarförbund”, som endast verkade under några år.
Delegationen för Ålands lantmannagillen började sedan intressera sig för producentrörelsen och behandlade saken flera gånger innan den förföll med motiveringen att delegationen som samhällsstöd och ideell organisation inte kunde driva lantbrukets frågor på facklig grund.
Samarbetet gick också trögt för det år 1940 bildade Åbolands-Ålands Producentförbund, som bland annat behandlade höga fraktkostnader samt låga mjölk- och spannmålspriser.
Första SLC-styrelsen fick åländsk medlem
Efterkrigstidens hårda pris- och leveransregleringar påvisade ändå på behovet av fastare organiserade intresse- och fackorganisationer och när Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC bildades den 5 december 1945 invaldes August Nordlund från Sund trots att det ännu inte fanns något åländskt producentförbund.
Vid ett representantmöte den 2 mars 1946 togs däremot beslut om att bilda Ålands Producentförbund. I maj hölls ett konstituerande möte i Societetshuset i Mariehamn och redan under det första året grundades tolv lokalavdelningar runt om på Åland. Sedan dröjde det ända till 1957 innan den sista lokalavdelningen bildades i Brändö.
Viktiga fackliga frågor under de första åren var att lätta på trycket på reglementeringar och leveranstvång och att samtidigt få till stånd en friare prisbildning av jordbruksprodukter. Också förslag om begränsad lökimport och upphävning av licenstvånget vid malning av spannmål fördes fram.
Men förbundet kämpade också för bättre skärgårdstrafik, lättnader av jordbruksbeskattningen samt mer allmänna frågor för hela Åland som exempelvis elektrifiering av den åländska landsbygden. ÅPF tog exempelvis initiativ till nuvarande Ålands Elandelslag.
Konsumenter stödde ÅPF
ÅPF var mycket aktivt under åren före anslutningen till EG/EUår 1995 och tog bland annat initiativ till egen mjölkkvot för Åland och begränsad import av lök och grönsaker. Medlemmar från ÅPF deltog också när MTK och SLC motsatte sig EG-anslutning med en stor demonstration i Helsingfors hösten 1991.
Efter medlemskapet i EU har Åland förutom de redan välkända höga fraktkostnaderna drabbats av extrakostnader för bland annat skattegränsen till fastlandet.
Ett stort bakslag var de stora försämringarna av det åländska avbytarsystemet 2010, men Lindström lyfte också fram ÅPF:s ”mycket framgångsrika” demonstration i Mariehamn 2013 för att ge eftertryck åt sina krav inför de kommande EU-programmen 2014-2020. Då deltog närmare 200 personer och även vanliga konsumenter.
För att belysa historien refererade Lindström till de ord som dåvarande ordföranden Göran Bengtz uttalade vid ÅPF:s 30-års jubileum:
– Utan producentorganisationen, startad för 30 år sedan, hade den åländska bondebefolkningen idag varit slagen i spillror. Vi är stort tack skyldiga de personer som startade Ålands Producentförbund men vi har även ett ansvar att förvalta och utveckla vår organisationsförändring kommande generationer, betonade Bengtz.
– Dessa ord har sin fulla giltighet allt fortfarande, påpekade Henry Lindström.