Priserna på handelsgödsel stiger med i medeltal cirka 10 procent under det här året jämfört med utgångspriset inför fjolåret. Man räknar med en gaffel på 9-13 procent beroende på produkt. Priset stiger mest på produkter med hög kvävehalt. Jämfört med priserna från början av juni i år blir det i alla fall en sänkning med cirka 7 procent under sommaren. I Europa är priserna cirka 15-20 procent högre än i fjol. Det är Yara Finlands kommersiella direktör Timo Räsänen, som står för den bedömningen.
– Våra prishöjningar gäller naturligtvis leveranserna till handeln, understryker han. Vi kan inte säga vilket pris jordbrukaren betalar.
Leveranserna för juli och framåt inleddes i tisdags.
På världsmarknaden har efterfrågan fortsatt att stiga, och utbudet har inte kunnat följa med till fullo, säger Timo Räsänen. Också av den orsaken räknar man alltså med att priserna i exempelvis Europa stiger mer än i Finland. Det är speciellt priserna på urea som inverkar på gödselpriserna.
Lägre priser på sommaren
Prisnivåerna var som lägst på många år sommaren 2016, och efter det har de börjat gå uppåt, visar Timo Räsänen med hjälp av en kurva. Kurvan visar visserligen genomgående lägre prisnivåer under sommaren.
Timo Räsänen påminner om att tendensen till fallande gödselpriser under sommaren på norra halvklotet är tydlig och regelbunden.
– För odlandet är det optimalt att gödsla i samband med sådden och sedan kompletteringsgödsla. Men också fastän det har blivit vanligare att kompletteringsgödsla, så är behovet av gödselmedel mindre under sommaren. Gödselfabrikerna borde i alla fall vara i gång året om för att upprätthålla produktiviteten, säger han. Då måste man kompensera den som köper under sommaren med ett lägre pris.
Efterfrågan på kväve, närmast i form av urea har i vilket fall som helst stigit länge och den utvecklingen ser ut att fortsätta. På världsnivå har produktionskapaciteten för kväve dock stigit enormt sedan 2014 fram till nu. Ökningen mattas troligtvis av 2020 och 2021 för att sedan åter stiga, men inte längre i samma takt som tills i år.
Trots ökad kapacitet har priset på kväve stigit mer än för andra produkter, vilket bland annat hänger ihop med den stigande efterfrågan på urea.
Rätt konstant efterfråga
Både utbud och efterfrågan på gödsel av återvinningsämnen väntas stiga, men det har inte ännu inverkat på efterfrågan på vanlig mineralgödsel, inte i Finland åtminstone.
– Efterfrågan på mineralgödsel är ganska konstant på cirka 600.000 ton per år, säger Timo Räsänen.
Till saken hör troligtvis att den ekologiska odlingen är i stigande, men å andra sidan tar också gödseltillverkarna fram nya produkter som godkänns i ekoproduktionen. Så har Yara redan ett tiotal gödselmedel som kan användas i ekologisk produktion.
Stigande intresse för näringsämnen
Yara Finlands marknadsföringschef Lauri Heimala kan för sin del berätta att de finländska jordbrukarna numera är mer intresserade av näringsämnen än tidigare.
– Det är som utgångspunkt en bra sak, säger han. Således har kring 4.000 jordbrukare tagit i bruk satellittjänsten Yara Smart Farming under det senaste året.
Under samma tid har växtlighetsindexkartor gjorts på cirka 200.000 hektar. Även applikationer som Yaralrix, med vars hjälp man på basen av bilder kan mäta kvävehalten i korn och höstvete, har väckt intresse.
Under tiden har även försäljningen av Yaras bladgödselmedel stigit till rekordhöjder.
– Vi har fått önskemål från jordbrukarna om att sortimentet för kompletteringsgödsling skulle öka och vi försöker ha något att komma med inför följande odlingssäsong, säger Lauri Heimala. Hans bedömning är att något av bladgödselmedlen sprids i år på cirka 300.000-400.000 hektar.
– Det är mest i vårsådd av spannmål och oljeväxter, men även vall, säger han.
Behovet måste kunna fastställas noggrannare
Enligt kommersiella direktören Timo Räsänen är utmaningen att noggrannare än hittills kunna fastställa behovet av näringsämnen i växtligheten. Här kommer tekniken till hjälp, de data som kommer fram är åtminstone många gånger noggrannare än blotta ögat.
– Det är också viktigt att det vi gör eller låter bli att göra på åkern grundar sig på den vetskap vi har om växternas behov och jordmånens beskaffenhet, fortsätter Timo Räsänen. Mycket tyder således på att marken behöver en grundhalt av fosfor för att växtligheten ska kunna uppta mer fosfor. Försök har till exempel visat att om fosforhalten i marken sjunker under vissa nivåer, så tar inte heller växterna längre upp tilläggsgivorna utan de blir kvar i marken i stället. Vi måste komma till bättre resultat, eftersom sämre skördar också inverkar negativt på växternas upptagning av näringsämnen.