Den 1 oktober tillträdde Anders Mattsson, 50, sitt nya jobb som verkställande direktör för Ålands Skogsindustrier Ab.
– Det känns riktigt bra faktiskt. God stämning och positiv anda. Företagskulturen verkar också bra.
Redan under den första veckan gick nya chefen runt på företagets två sågverk med tillhörande torkar och impregneringsanläggningar i Finström Godby och Jomala Önningeby och ”fick ett positivt intryck”.
Mattsson har tidigare under många år arbetat inom Nordkalk både i Finland och Sverige och påpekar att det egentligen inte är så stor skillnad mellan kalk- och gruvindustrin och skogsbranschen.
– I båda fallen handlar det ändå sist och slutligen om förädling av naturmaterial. För oss som jobbar inom Ålands Skogsindustrier gäller att vi till 100 procent vill utnyttja det som avverkas i skogen.
Granbarkborrarna pressar virkespriser
Att virkespriserna på Åland ligger betydligt lägre än på fastlandet är förstås ingenting som den nya chefen kan beskyllas för. Och för en färsk vd är det enligt Mattsson för tidigt att säga vad han eventuellt kan göra för att i framtiden ge de åländska skogsägarna bättre betalt för sitt virke.
– Men just nu finns det en prispress och efterfrågan på sågat virke har minskat. Det kan bero på den allmänna konjunkturen, men också på att man i Sverige har väldiga problem med granbarkborren. Det påverkar marknaden i hela norra Europa när man behöver avverka enorma virkesmängder.
Bland åländska skogsägare finns också en besvikelse blandad med förvåning över att det för leveransvirke som självverksamma skogsägare avverkar och kör ut till bilvägar betalas sämre än för det virke som skogsbolaget köpt på rot och låter sina maskinentreprenörer hugga och driva ut.
– För industrin är det viktigt att ha ett jämnt flöde i produktionen. Det kan vi kontrollera bättre om vi själva sköter hela flödet från avverkning till slutprodukten, är Mattssons förklaring.
Han påpekar också att det redan under sommaren uppstått en del lagringsskador som tvingat skogsbolaget att klassa ner en del leveransvirke som blivit liggande i travar längs skogsbilvägar.
– Så här långt in på hösten verkar det som om rotfällen med markkontakt har hållit kvaliteten bättre än avverkat virke som blivit liggande i väntan på att tas omhand. Men man vet ju inte heller hur länge rotfällor som ligger kvar i skogen klarar sig utan att virket blånar.
Mera ”pängar” kan tas ur Ålands skogar
Redan i början av oktober hade Ålands Skogsindustrier efter stormen Alfridas förödelse tagit emot nästan 80 procent mera virke än under motsvarande period i fjol. I siffror handlar det om ungefär 300.000 kubikmeter jämfört med drygt 200.000 kubikmeter under ett vanligt år i de åländska skogarna.
– Kanske vi inte riktigt kan hålla samma takt i virkesmottagningen under senhösten, men det här bevisar i alla fall att vi också under ett normalt år kan förädla betydligt mera åländskt virke än hittills varit fallet.
Eftersom den årliga skogstillväxten på Åland beräknas till cirka 400.000 kubikmeter tycks det alltså finnas stora möjligheter att ta ut mera virke – och ”pängar” – ur de åländska skogarna.
– Men virket ska också säljas och det är inte lätt när vi lever med internationella konjunkturcyklar. Det behövs så många säljkanaler som möjligt för att få ut virket.
Anders Mattsson konstaterar att all industriell verksamhet behöver volymer för att täcka sina fasta kostnader. Större volymer är således viktiga för den åländska skogsbranschens lönsamhet och skogsägarnas virkespriser.
– Men också inom skogsindustrin är allting på Åland väldigt småskaligt jämfört med sågverk i Finland och Sverige.
Större värmepanna gynnar hela Godby
Just nu tittar Ålands Skogsindustrier också på en större investering. Det handlar om en ny och större biopanna som dels kan utöka torkningskapaciteten för sågverket vid Färjsundet och samtidigt producera mera fjärrvärme för Finströms kommun och norra Ålands växande centralort Godby.
Pannan skulle eldas bland annat med bark och sågspån samt annat skogsavfall som inte kan säljas.
– Det gäller att skapa balans mellan produktionsflödet och avsättningen så att inga delar av produktionen blir liggande på hög.