Den ekologiska produktionen i Finland ökar kontinuerligt, om än inte i samma takt som i Sverige eller övriga Europa. Här hos oss ökar odlingen med cirka två procent per år medan den i Europa växer med 4-5 procent per år och i både Sverige och Danmark är tillväxten betydligt högre än så. Vi kan fortfarande förvänta oss en större efterfrågan även på den finländska marknaden, trots att den ökningen inte är särskilt stor precis varje år. En märkbar utmaning för de ekologiska odlarna är just att möta den ökande efterfrågan. Vi måste komma ihåg att det krävs planering och en relativt lång omläggningstid för att lägga över från konventionell till ekologisk produktion. Och vi måste helt enkelt få ut produkter på marknaden om vi fortfarande vill vara livsmedelsproducenter, oavsett om vi odlar ekologiskt eller på något annat sätt. Som ett exempel kan nämnas att 2020 producerades det 156 miljoner kilo ekologiskt spannmål i Finland, det är ungefär 5 procent av landets totala spannmålsskörd.
Av odlingsarealen i Finland är idag cirka 14 procent i ekologisk odling. De ekologiska gårdarna är litet större än genomsnittet och har en medelareal på 62,9 hektar. I Finland finns det drygt 5000 ekogårdar – det är ungefär 11 procent av alla gårdar - och över 900 av dem också har ekologiska produktionsdjur. Ekologiska livsmedel produceras, importeras och lagras av ungefär 700 företag. Den ekologiska produktionens styrka har varit dess spårbarhet, en sak som många konsumenter uppskattar.
EU:s nya ekoförordning har trätt i kraft och för med sig en del förändringar. Då det gäller djurenheterna och hur de ska räknas i framtiden har Landsbygdens Folk skrivit om det tidigare, speciellt om hur det här drabbar fårproducenter. Också gällande växtodlingen och inte minst den ekologiska växthusodlingen blir det förändringar. Centralt för växthusodlingen är att man nu måste odla på ett växtunderlag genom vilket odlingsväxtens rötter har kontakt med yt- och bottenjorden. Att odla i odlingssäckar, kärl eller odlingsbord med fast botten blir tillåtet för enbart en del odlingsgrödor. Prydnadsväxter, kryddväxter, grönsallat och ätbara blommor är sådana grödor. Produkter odlade i krukor får säljas med krukorna till konsumenterna, men inte längre till restauranger och storkök. Däremot får man sälja produkterna till restauranger och storkök om man skär loss dem från krukorna.
Då det gäller åkerodlingen så sätter den nya ekoförordningen två tydliga minimikrav för växtföljden. Den ska innehålla baljväxter och den ska innehålla gröngödsling. Gällande förökningsmaterialet blir det också förändringar. Från och med i år måste en odlingsgröda ha odlats minst 12 månader på ett ekologiskt växtunderlag för att kunna producera en ekologisk skörd. Det här utesluter OM1-utsäde som tidigare kunnat användas. Gällande granskningarna så medger den nya förordningen överraskningsgranskningar men också ett längre mellanrum mellan granskningarna än tidigare, dock maximalt 24 månader.
Idag siktar man från EU-håll på att inom unionen ha 25 procent av den odlade arealen i ekologisk odling. Det är ett ambitiöst mål, men ändå inte omöjligt. Finlands nuvarande målsättning ligger på 20 procent. I slutändan behövs den ekologiska produktionen så länge som konsumenterna anser att den behövs och är beredda att betala för den. Den ökande efterfrågan är ett tydligt tecken på att så är fallet just nu. Samtidigt kan vi också notera att så länge vi på den konventionella sidan har ett årligt överskott på ett par spannmålslag samt som helhet en inhemsk marknad som är i händerna på några få uppköpare så kan det inte vara helt fel att ha en ansenlig andel av odlingsarealen i ekologisk odling.