Veteskördar på 10 ton per hektar är möjliga i Österbotten, men då måste vi se till samtliga tillväxtfaktorer, betonar Matias Rönnqvist.
– Växtodling måste utgå från biologiska basfakta, och vi måste vara beredda att lära oss mera om dessa. Istället för att klandra de ramar som miljöersättningssystemet sätter för kväve- och fosforgödslingen borde vi tillgodose grödans behov utifrån en helhetssyn.
Vi besökte det fält där Matias Rönnqvist året innan hade åstadkommit sin rekordskörd på 8,7 ton vårvete; nu odlade Christer Finne lök på fältet.
Löken hade etablerats genom såning, för att undvika de sjukdomar som kan spridas med sättlök. I samband med sådden behandlades markytan med en herbicid och PE-polyetenplast drogs ut över bänkarna; plasten vittrar sönder inom en månad.
Fältet ligger i Höstves utanför Gamla Vasa intill ett utfall som mynnar ut i Toby å. Ytan är jämn, med en höjd på bara 1,75 m över havsytan; jordarten utgörs av mullrik gyttjelera.
En god jordhälsa är förutsättningen för en god skörd. Sedan första odlingsåret 2012 hade pH-värdet höjts från 5,2 till 6,5, men målet är lite över 7. Täckdikningen ligger med ett avstånd på 15 meter mellan grenledningarna. Förutsättningarna för reglerbar dränering är således utmärkta.
Med hjälp av en brunn kan vattennivån regleras till en någorlunda jämn nivå, ca 50 cm under markytan. Nivån av det i fältet uppdämda vattnet kan bibehållas genom att pumpa vatten från utfallsdiket till regleringsbrunnen (underbevattning). En i brunnen installerad flottör stänger av pumpen då den önskade vattennivån är nådd.
Matias förevisade en solcellsdriven pump som tillför 1,5 kubikmeter i timmen, vilket innebär 15 kubikmeter per dygn. På det 1,3 hektar stora fältet motsvarar detta 1,15 mm/dygn.
Från 1.500 till 2.500 kg/ha i höstrybs!
Österbotten lämpar sig för höstsäd och höstoljeväxter på så vis att hösten är lång; marken tjälas ofta innan snön lägger sig. Sedan är det bara att hoppas att snötäcket skyddar grödan från kraftig frost och blåst långt in på våren. Jordmånen bör vara väl dränerad. Finmo- och mjälajordar samt mulljordar fryser upp och är därför uteslutna.
Höstrybs har en lägre avkastningspotential än de nya höstrapshybriderna, men är i flera avseenden mera odlingssäker. Rybsens tillväxtpunkt ligger lägre, vilket ger ett bättre skydd mot köld och framförallt uttorkning.
Höstrybs har en snabbare vårutveckling än höstraps och blomningen startar före rapsbaggarna förflyttat sig från maskrosen till oljeväxterna; höstrybsen angrips därför i mindre utsträckning av rapsbaggar.
Matias slår dikesbranterna en sida åt gången och högst vart tredje år för att den återstående oslagna sidan ska tjäna som näringskälla för humlorna (hallon, rallarros). Kyla kan ändå minska pollineringen.
Höstrybsen mognar ett par veckor tidigare än höstrapsen; Matias tröskar sin höstrybs i månadsskiftet juli/augusti. Detta innebär ett tillräckligt stort fönster för sådden av höstsäd, vilken drar stor nytta av rybsens förfruktsvärde.
Framgången vid odling av höstoljeväxter avgörs på hösten. För att kunna motstå vinterhalvårets påfrestningar borde plantorna i sin utveckling nå 8-8-8-stadiet, dvs. en åtta mm tjock rothals, en åtta cm djup pålrot och åtta välutvecklade blad.
Höstrybs har en snabbare tillväxt än höstraps och kan således sås tio dagar senare. I Österbotten ska höstraps i allmänhet sås vid månadsskiftet juli-augusti och höstrybs under första halvan av augusti.
Ett omedelbart hot mot de groende oljeväxtplantorna utgörs av sniglar. Vad gäller skadedjur utgörs utmaningarna vid odling av höstrybs inte av jordlopporna och rapsbaggen, utan av den lilla kålflugan samt av klövdjur.
Försök med kvävegödsling till höstrybs
Matias hade året innan i Höstves lagt ut ett försök som omfattade tre höstrybssorter (Largo, Legato, Arrivée), samt försök med kvävetrappor. Dessa försök finansieras av RypsiRapsi2025 projektet (www.rypsirapsi.fi).
Samtliga sorter såddes 9.8 på en mullrik gyttjelera med ett pH-värde på 6,8. Enligt miljöersättningssystemets beräkningssystem skulle höstrybs med en förväntad skörd på 1.750 kg/ha på en mullrik jord tillföras 50 kg kväve på hösten och 100 kg kväve på våren.
Matias bedömde att hans mullrika skifte skulle ha en hög kapacitet att mobilisera kväve på hösten och han tillförde därför enbart 22 kg kväve/ha i samband med sådden. Grödan behandlades 3.9 med herbiciden Butisan Top 1,8 l/ha, borgödsel 1,0 l/ha och fungiciden Juventus 0,5 l/ha. Juventus har i höstoljeväxter tillväxtreglerande egenskaper.
Enligt Matias resulterar behandlingen med Juventus eller Orius inte bara i en lägre tillväxtpunkt inför vintern utan också i en kortare gröda på våren och i ett större antal skidor, åtminstone i höstraps.
Ju kraftigare som beståndet hinner utvecklas på hösten, desto mer minskar den kvävemängd som grödan behöver tillföras på våren. Den på våren behövliga kvävemängden kan beräknas utifrån en mätning av biomassatillväxten vid tidpunkten för vegetationsperiodens slut (Kvävevågen, se www.svenskraps.se).
Hösten var relativt varm och lång; utgående från den av Matias uppmätta biomassan skulle grödan enligt Kvävevågen ha behövt en vårgiva på 55 kg kväve/ha för en skörd om 2.000 kg/ha. I försökssyfte tillämpades fem olika led, där vårgivorna var 0, 40, 80, 120 respektive 160 kg kväve/ha. Gödslingen utfördes under vecka 16 före tillväxten började.
Från nollrutorna tröskades en skörd på 1.955 kg/ha och den högsta fröskörden 2.597 kg/ha uppnåddes med en vårgiva på 160 kg kväve/ha. Det återstår att beräkna vilken kvävenivå som är den ekonomiskt mest lönsamma.
Paul Riesinger