Veterinärutbildningen vid
Helsingfors universitet siktar på
att ta in fler studeranden

Veterinärbristen i Svenskfinland är väldokumenterad. Delvis beror den på att för få avlägger veterinärmedicinsk examen, dels på arbetsmarknadsrelaterade problem. På Helsingfors universitet utreds nu möjligheterna att öka antalet studeranden, men lärarna försöker även skräddarsy kurshelheter på svenska.

Anna Valros är professor vid avdelningen för klinisk produktionsdjursmedicin på veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Enligt henne utgör den allmänna veterinärbristen i Finland huvudproblemet.

– Det råder allmänt brist på veterinärer, vilket betyder att det också finns brist på svenskspråkiga veterinärer. Under senaste år har vi haft ungefär lika stor andel svenskspråkiga studeranden som det finns svenskspråkiga i Finland, men när spridningen är stor i hela landet räcker de inte till.

Kollegan Maria Kareskoski, som är klinisk lärare vid samma instans är inne på samma linje.

– Problemet hänger nog starkt ihop med en allmän brist på veterinärer. Vi håller dock som bäst på att diskutera möjligheten att kunna ta in fler studeranden, vilket skulle underlätta situationen.

Rapport rekommenderar ökat intag av studeranden

Arbetskraftsbehovet inom veterinärbranschen utreddes förra året på begäran av undervisnings- och kulturministeriet samt jord- och skogsbruksministeriet. I slutrapporten förklaras veterinärbristen delvis med att för få genomgår veterinärmedicinsk utbildning.

På den veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet har antalet studeranden som avlagt högre högskoleexamen uppgått till 65 personer i året under de fem senaste åren. I utredningen rekommenderas en utökning av intaget till fakulteten med 20 elever samt behövliga tilläggsresurser.

– Om intaget av studeranden kunde utökas skulle även det absoluta antalet svenskspråkiga studeranden öka, konstaterar Valros.

Hon ser ändå att det finns andra aspekter i problematiken som utbildningen inte direkt kan inverka på.

– Veterinärer vill kanske nuförtiden hellre jobba under normala arbetsförhållanden på till exempel en klinik än som kommunalveterinärer med dejouransvar och långa resor till klienterna.

Kareskoski poängterar att de strukturella problemen i Finland överlag också avspeglas i veterinärbranschen.

– I Finland fördelas arbetsplatserna ojämnt inom så gott som alla branscher eftersom de flesta av oss bosätter sig här i söder.

– Det som vi försöker satsa på är att vi har så kunniga veterinärer som möjligt. Men vi vill också stöda tvåspråkiga studeranden och sådana finskspråkiga studeranden som är intresserade av att stärka sin svenska, tillägger Valros.

Svenska strimman

Ett sätt att stöda den svenskspråkiga utbildning är den kallade svenska strimman som i motsats till veterinärundervisningen överlag utgör en utbildningshelhet som går helt på svenska. Valros ansvarar för den svenska strimman i kandidatfasen, Kareskoski i licentiatfasen.

– Vi startade den svenskspråkiga strimman för sex år sedan, och idag är den rätt så populär. Tanken med strimman är att vi har omkring 10 studenter som gör en del av sina studier mera på svenska, inklusive lantgårdspraktiken. På strimman finns också två- och finskspråkiga, och just inom dessa två grupper verkar intresset ha ökat under senaste tid, berättar Valros.

Enligt Kareskoski är strimman uppbyggd som en treårig valbar kurs som studerandena kan söka in till.

– Till utbildningen hör gruppträffar, föreläsningar, presentationer i syfte att möjliggöra utbildning på svenska och ge alla studeranden en chans att använda det svenska språket. I helheten ingår också integrerade uppgifter vilket betyder att vi har svenskspråkiga uppgifter inom de andra läroämnena så att en del av skolarbetet kan göras på svenska.

Kareskosi har speciellt noterat ett intresse för svenskan bland finskspråkiga.

– En del åker exempelvis på utbyte till andra nordiska länder för att lära sig språk. Därför är det bra att vi kan erbjuda dem möjligheter att utveckla sina kunskaper i svenska. Då kanske de också vågar jobba på svenskspråkiga områden.

Fler svenskspråkiga sökande är avgörande

I dagsläget väntar därmed utbildningen på en möjlig expansion. Någon svenskspråkig studielinje eller kvotering för svenskspråkiga finns ändå inte, utan intagningen av svenskspråkiga varierar stort från år till år.

Kareskoski poängterar att de med intresse inte skall låta sig avskräckas av utbildningsspråket.

– Tentlitteraturen är dessutom ofta engelskspråkig och tenterna får man ju skriva på svenska. Vi är ju ett tvåspråkigt universitet och så finns det bättre stöd på svenska nuförtiden. Om man är intresserad av ämnet skall man inte låta språket stå i vägen.

Valros ser också att det är intresset och motivationen som i sista hand avgör.

– Vi ser gärna att möjligast många svenskspråkiga söker in. Man klarar sig bra på finska samtidigt som det går bra att ha studielivet på svenska. Jag uppmanar alla intresserade att söka!