I Närpes finns i dag minst lika många vargar som för två år sedan när observationerna duggade tätt. Orsaken till att det har varit tyst om förekomsterna nu är att allmänheten inte längre rapporterar observationer. Men enligt jägarna är det viktigt att alla misstänka vargobservationer följs upp.
– Den 9:e februari deltog vi i snöspårräkningen av varg och inom Närpesnejdens jaktvårdsförenings område påträffades det då elva vargar. Och antagligen är det upp till femton, för vi har några till i kustbyarna där det då var för lite snö för att hitta spåren av dessa. Så jämfört med för två år sedan har vi fler vargar på vårt område nu, säger John Berg, verksamhetsledare för Närpesnejdens jaktvårdsförening.
Utifrån den fattiga mediala rapporteringen om vargförekomster jämfört med situationen för två år sedan när vargar sågs överallt i Österbotten dagligen, låter det konstigt att vargarna har ökat. Men siffrorna är pålitliga och baseras främst på många samtidiga viltkamerabilder samt syn- och spårobservationer.
Antalet vargar fastställdes den 9:e februari när Naturresursinstitutet Luke, Finlands viltcentral Kust-Österbotten och jord- och skogsbruksministeriet tillsammans med lokala jägare gjorde en inventering. Granskningen omfattade hela älgförvaltningsområdet RP-PO3 samt delar av norra Satakunta.
– Totalt konstaterades det femtio vargar i området, varav elva här inom Närpesnejden och för vår del innebär det en ökning. Vargarna har dessutom börjat röra sig mera inom Yttermark och Övermark från Pörtom och många av dem söker sig också mot havet för att jaga sälkutar. Det beteendet finns naturligt inbyggt, förklarar Ola Knöös, som är jaktvårdsföreningens ordförande.
Rapportera varje misstänkt observation
Orsaken till att det är tyst är enkel: allmänheten har slutat rapportera observationer. För två år sedan rapporterades i stort sett varje misstänkt syn- eller spårobservation av varg och dessa följdes upp av rovdjurskontaktpersonerna.
– Men i och med att det inte ledde till något konkret som skyddsjakt eller stamvårdande jakt slutade allmänheten rapportera. Folk här såg ingen mening i att rapportera i och med att myndigheterna inte vidtog några åtgärder, säger Knöös.
Inom alla jaktvårdsföreningar finns utbildade rovdjurskontaktpersoner, inom Närpesnejden finns sexton stycken.
– Efter att den som kollat observationen konstaterat att det var en vargobservation fyller hen i den i Tassu-registret. Härifrån kan bland annat alla myndigheter hämta info om vargläget i området, säger Berg.
Berg och Knöös betonar vikten av att allmänheten nu ska börja rapportera observationer igen så att de kan följas upp och föras in i Tassu-registret. Inga observationer är detsamma som att det inte finns några vargar, menar de.
– Det är viktigt att vi får observationerna registrerade för att kunna bevisa att det finns varg och att stammen inte är utrotningshotad. Det är det enda sättet att övertyga makthavarna och licensbeviljarna så att vi på sikt kanske kan få tillstånd för 1-3 licenser i stamvårdande syfte. Vi behöver få fram ett antal som registreras och det gäller i hela landet, säger de.
Det har visat sig svårt att få licens för att jaga varg i Finland. Orsaken är att vargen anses utrotningshotad så länge antalet understiger 25 flockar. Oftast avslås ansökan, eftersom berörda myndigheter hänvisar till EU:s habitatdirektiv. Och att det finns möjlighet att stängsla in sina attackerade djur med vargstängsel.
– Det är till och med svårt att få skadebaserad licens och i sådana fall måste just den individ som exempelvis attackerat en pälsfarm sökas upp och fällas. Men nu verkar det som att myndigheterna gömmer sig bakom EU:s habitatdirektiv och hävdar att de inte kan avgöra ärendet på nationell nivå, säger Knöös.
Hittat flera kadaver
Syns den växande vargstammen i naturen?
– Vi hittar kontinuerligt främst älgkadaver, men också hjort- och rådjurskadaver i skogen. Nyligen hittades en dräktig älgko som vargarna tagit och det var ingen trevlig syn. De två flockarna som vi har här behöver bland annat en älg per vecka per flock, så vargarna reducerar redan älgstammen här. I synnerhet kalvarna minskar, säger Knöös.
Enligt Berg har vargarna också påverkat älgjakten med hund. Syns spår av varg i jaktområdet släpps inga hundar lösa eller alternativt byter man område. Älgarnas beteende har också förändrats.
– Nu är det så att de flesta älgarna springer undan hundarna långa sträckor. En ställande älghund skall få älgarna att stanna strax efter att älgarna börjat springa undan, men nu tror älgarna att det är vargar som kommer då det är älghundar och då flyr de.
Det enda vettiga – som det ser det – är nu att få licens för 1-3 individer för att kunna vårda vargstammen och för att lära djuren att bli skygga för människor. Så är det inte i dag.
– Vi vet att vargar nu rör sig bland bebyggelse kontinuerligt i högre grad än för två år sedan. Skulle vi få jaga varg skulle de också utveckla en naturlig rädsla för människor. Den som blir skjuten hinner inte bli rädd, men de vargar som blir kvar bredvid blir nog. Som det är nu är vargarna inte rädda och vågar springa kring våra hem och hus, säger Berg.
Rädslan inte obefogad
Nu verkar allmänheten på landsbygden lugnare än för två år sedan. Var den utbredda oron för vargen för två år sedan obefogad?
– Nej, det var den inte. Rädslan har kanske mattats av men man ska komma ihåg att vargen är ett rovdjur. Vi såg alla hur det gick i Kolmårdens djurpark i Sverige där en skötare dödades. Och i Kanada har vargar attackerat personer som blivit bitna. Vargen är ett farligt djur, poängterar Knöös.
Berg fortsätter:
– Folk är också i allmänhet försiktigare och bärplockningen har minskat mycket i det här området. Många rör sig inte heller utomhus när det börjar skymma och drar sig för att gå ensamma på promenader.
De räknar med att antalet vargar nu ökar ytterligare.
– Av viltkamerabilder med dräktiga honor vet vi att det blir åtminstone två nya kullar i vår och de vargar som nu har synts på olika håll i Österbotten är troligen fjolårets ungar som blivit bortjagade och ska söka nya egna områden. Så vi räknar med att vargarna kommer öka också i fortsättningen, säger Knöös.
Fortsätter det så här är han övertygad om att det kommer att inträffa en incident där en person skadas av varg.
– Ökar vargarna kommer det med säkerhet att hända något, till exempel att ett barn blir attackerat. Först troligen då kommer myndigheterna att reagera och som det är nu upplever vi att ingen tar ansvar för situationen, säger de.