Växelbruk och tillförsel av humus utmaning för potatisodlarna

Växelbruk och tillförsel av ämnen som ökar mullhalten. Det finns många åtgärder för att öka markens bördighet. Men för en mindre potatisodlare är det inte alltid så lätt att frångå en något för ensidig odling.

– Återkommande tillförsel av organiskt material har många positiva effekter på jorden och förbättrar markens struktur. Många bördighetsförsök i Sverige och andra delar av världen visar att vallodling och tillförsel av exempelvis rötrester ökar mullhalten och därigenom också skördarna, säger Paul Riesinger.

Paul Riesinger, lektor i växtodling vid YH Novia, föreläste förra veckan om åtgärder som förbättrar bördigheten på ett seminarium i Bötom. Det två dagar långa seminariet ordnades av projektet Potatiskompetenscenter i Kristinestad och lockade ett flertal potatisodlare.

Riesinger behandlade markstruktur, markpackning och avluckring samt mullhaltens betydelse och mullhaltshöjande åtgärder. Många av de åtgärder som han tog upp skulle tveklöst vara positiva för potatisodlingen i Finland som genom åren har varit för ensidig, vilket har bidragit till att humushalten minskat och att markernas bördighet har blivit mindre.

– Vi har många mojordar i Lappfjärd så vi har inte så stora problem med markpackning. Däremot har odlingen varit för ensidig och det har gjort att humushalten är för låg. Att så är fallet är inte bra men på senare år har växelbruk kommer mer in i bilden, säger Stefan Nordman, potatisrådgivare vid ProAgria Lantbrukssällskapet Österbotten.

Finns många alternativ

Riesinger lyfte på seminariet fram flera alternativ för att höja mullhalten. Förutom att odla vall eller andra grödor med djupa rötter är det möjligt att tillföra nollfiber, gödselfiber, näringslam från biogastillverkning, torv och till och med vass som testats just i Lappfjärd.

– Det här med vass är ett utmärkt exempel på där näringsämnen förs bort från vattenmiljöer och tillförs på åkrar för att höja markens mullhalt. Politikerna borde skrida till verket och vara tacksamma för att jordbruket provar på sådana här åtgärder, säger Riesinger.

Enligt Nordman är många odlare villiga att vidta åtgärder för att höja mullhalten för att förbättra bördigheten. Men för mindre odlare med några tiotals hektar är det en utmaning.

– Lägenheterna är för små och maskinerna för dyra. En liten odlare är nästan tvungen att odla enbart potatis för att utnyttja potentialen till fullo. Odlas inte potatis på hela ytan så finns det ingen lönsamhet. Så ekonomin sätter käppar i hjulen för många odlare som naturligtvis vill ha så bördiga marker som möjligt.

– Men det är inte alla gånger möjligt för alla, förklarar Nordman.

Många varierar växtföljden

För att få miljöstöd krävs en växtföljd med 25 procent av ytan som varieras årligen. Många potatisodlare varierar växtföljden och tillämpar numera växelbruk.

– De flesta odlare är med idkar växelbruk men det kan ändå vara en utmaning för en del som inte har råd att ha något annat än potatis på det bästa skiftet.

Att tillföra exempelvis rötrester är också en utmaning i Kristinestadsnejden. Närmaste biogasanläggning finns i Jeppo i Nykarleby och därmed skulle transportavståndet bli för stort. Torv är också ett alternativ men också det alternativet är en ekonomisk fråga.

– Allt handlar om ekonomi speciellt i tider av dålig lönsamhet. Men målet för alla potatisodlare och andra odlare är trots allt ett bra växelbruk. Utgår vi från att öka mullhalten måste vi variera växtföljden och odla vall- eller baljväxter med djupa rötter, säger Nordman.

Och fortsätter:

– En möjlighet skulle också vara att se över om det går att samarbeta med andra odlare om maskiner.