Finland tog i juli över EU-ordförandeskapet av Rumänien, ett land vars jordbruk domineras av stora kontraster. Största delen av landets 3,5 miljoner jordbruk är små: 92 procent är mindre än fem hektar. Samtidigt köps mark effektivt upp av utländska investerare, vilket gör det svårt för lokala jordbruk att utvidga sin verksamhet.
Valentin Marginean är en av de rumänska jordbrukare som bestämt sig för att utvidga genom att arrendera så mycket mark som möjligt. Han äger jordbruksföretag Klaus Agrar med sina två bröder, och i dag är de störst i området kring Mureš.
År 1994 började verksamheten på 90 hektar. I dag brukar Marginean 1.200 hektar som arrenderas av över 1.000 markägare. De minsta skiftena är bara 0,3 hektar, och endast två är 10 hektar stora.
För tillfälle odlar bröderna främst vete, solrosfrön och oljeväxter, men före Rumäniens inträde i EU 2007 odlade de bland annat GM-soja.
– Vi har relativt låga produktionskostnader i förhållande till andra EU-länder, men EU-inträdet höjde priset på insatser ordentligt eftersom vi nu betalar samma marknadspris som alla andra, säger Marginean.
Samtidigt ligger nettolönen för en jordbrukare i genomsnitt på kring 700 euro i månaden, och för utländska företag är rumänsk mark billig. Det uppskattas av utländska företag äger 40-50 procent av den rumänska jordbruksmarken, men det rumänska jordbruksministeriet påstår att siffran är mycket lägre.
Marginean ser i varje fall inte positivt på affärerna.
– Jordbruksstöden försvinner utomlands, spannmålspriserna höjs och priset på mark stiger ytterligare. Det är ett hårt jobb att försöka få ihop mera mark, men annars blir inte verksamheten lönsam.
Vildsvin, hjortar och björnar ett problem
Förutom markproblemet har jordbrukare i området stora bekymmer med vilda djur.
– Främst är det vildsvinen, säger Marginean. Vi kan så majs på 40 hektar, men vildsvinen äter allt. Om vi sår igen äter de upp det också. I år har vi därför inte alls sått majs.
En kväll såg Marginean 80 vildsvin på ett skifte. Han uppskattar att det finns ungefär 2.000 vildsvin inom ett område på 10.000 hektar.
– Staten har talat om att minska stammen på grund av risken för afrikansk svinpest, men de som gör upp lagarna är själva jägare. De tjänar på att ha en livskraftig viltstam.
Och livskraftig är den.
– Året innan åt hjortarna all raps. Och björnarna äter solrosfrön. Ingen tar ansvar utan problemet bara ökar.
Trots motgångarna tror han på företagets framtid.
– Nästa generation får redan öva på att bruka de 150 hektar som vi i dag äger själva. Jag hoppas de fortsätter, och att min dotter också vill bli jordbrukare när tiden är mogen.
Arbetskraften försvinner också utomlands
Lite högre upp i området kring Cluj odlar Dan Mitre och hans syskon körsbär, äpplen och plommon med hjälp av precisionsodling. Företaget Ferma Steluta har 10 fastanställda, men behöver nästan 100 säsongarbetare när frukten mognar.
Här nämner Mitre ännu ett problem som rumänska jordbrukare tampas med.
– Det är mycket svårt att hitta pålitlig arbetskraft som förbinder sig till en säsong. I synnerhet Tyskland, Italien och Spanien lockar till sig arbetare eftersom lönerna är högre.
De som stannar kvar vet att det inte finns konkurrens om arbetet.
– Jag har nu anställt fyra säsongarbetare som alla är usla. Tillsammans gör de lika mycket som en anställd gör i Nederländerna. Men vi har inga alternativ. Vi kan inte tävla med tyska löner.
Med låga körsbärspriser har det varit svårt att få upp lönsamheten.
– Ett år tog hagelstormarna och regnet all skörd. Följande år var skörden god, men överutbudet drog ner priserna. Därför gick vi över till ekologisk odling där utbud och efterfrågan är mera i balans.
Mitre sökte om EU-finansiering för att bygga plastskydd över sina träd för att stå emot hagel och regn. År 2012 beviljades han 1,2 miljoner euro för projektet.
– Det visade sig vara en bra taktik, säger Mitre. Vi har nu täckt 8 hektar och planerar att täcka 8 till.
Nästan hela skörden går till den inhemska marknaden.
– Folk har helt tydligt börja uppskatta lokala råvaror mera här i Rumänien. Dessutom är konsumenterna mera medvetna om vad de äter. Därför tror jag att minskad kemikalieanvändning är vägen till större efterfrågan också i framtiden.
