Gasföretaget Baltic Connectors mångmiljonprojekt med att dra gasledning under Finska viken och landvägen genom Ingå till Pölans i Sjundeå börjar vara på slutrakan. Omkring sextio markägare har fått upplåta mark för jordgasledningen som ska sammanföra det finska gasnätet med det baltiska och i ett senare skede öppna för hela den europeiska marknaden.
Under planeringstiden fick företaget ofta beröm från både markägare och andra berörda för omsorgsfull informationsförmedling och välvillig inställning. Det gick alltid att få information på svenska och markägare lovades full kompensation för alla olägenheter som projektet medförde.
Sedan inleddes de praktiska arbetena i skog och mark. Plötsligt var det annat ljud i skällan.
– Som markägare har man inga rättigheter och inget att säga till om i sådana här fall, säger jordbrukare Christer Bergholm på gården Knuts i Täkter, Ingå.
En kilometer gasrör
Han om någon borde veta. Gasröret drar fram längs en kilometerlång sträckning tvärs genom hans åkrar och täckdiken – med packningsskador och ett förtunnat matjordsskikt som följd.
– Medan det var påfruset jobbade de i skogen och sen när de kom hit blev det snabbt milt väder, men då fortsatte de att köra på åkrarna och orsaka packningsskador. Först sedan byggde de en egen väg över åkern.
Bergholm upplever att entreprenörerna använt sig av åkermarken som på vilken byggarbetsplats som helst.
– Det är väl klart att om man kör med tunga fordon på mjuk mark så blir det packningsskador och ras, suckar Bergholm uppgivet.
På grund av söndrade täckdikesrör stod det i våras vatten på hans åkrar i veckor. Täckdikena har nu reparerats, men ingen kan i det här skedet säga vilka följder det får.
Kom inte ut på åkern
När han i våras skulle så var infarten till en av åkrarna plötsligt avgrävd och han fick snällt återvända hem och vänta tills entreprenörerna hade byggt en ny infart.
En del av matjorden på Bergholms åkrar ligger nu på en meters djup efter att rörfårans väggar gav vika och rasade ner. Dessutom har det dragits upp en hel del rå jord till ytan som nu ligger som stora klumpar utspridda på åkern tillsammans med större och mindre stenar som dykt upp från underjorden.
Hos grannen Jerker Biström har berget delvis sprängts bort och kvar finns en vass kant som lätt kan slita en plog i bitar.
Biström och Bergholm har ännu inte haft slutgranskning på sina områden, men de har under ett flertal gånger påpekat brister och olägenheter. En del har åtgärdats efter påtryckningar, en del har lämnats ogjort.
– De påstår bara att det är bra som det är, säger Bergholm.
Han är också besviken över att markägarna inte fått något stöd utifrån utan tvingats att ensamma stå upp för sina rättigheter.
Jordägarnas värderingscentral har varit inkopplad, men deras bidrag har varit oansenligt, hävdar Bergholm.
Också stödansökan och förfarandet i ett sådant här fall orsakade en hel del huvudbry.
– Utan NSL:s rådgivare Britt-Marie Olin hade jag aldrig klarat av stödansökningarna heller, säger Bergholm tacksamt.
Som en följd av gasrörsprojektet har han nu ett antal nya små skiften i sin odlingsplan som antingen är markerade som tillfälligt icke-odlade eller som svart träda. Har man icke odlade skiften på sin mark i två år i följd kan det innebära indragna jordbruksstöd.
Berör hela gården
– Man kan säga att gasröret berör nästan alla mina åkerskiften. Om det inte är själva gasröret så är det elledningen i samband med anodfältet, säger Bergholm.
Anoderna skyddar röret mot rost och anodfälten är därför en säkerhetsfråga. För kabeln som grävs ner i åkerkanten får markägaren ingen ersättning, eftersom det är frågan om lågspänningsledning. Däremot är markägaren nog ersättningsskyldig ifall han eller hon av misstag gräver av kabeln vid till exempel dikesrensning.
Överlag tycker Bergholm att lagen förbiser markägaren när det gäller infrastruktur och projekt som anses samhällsnyttiga.
När han tillfrågas om det finns något som fungerat bra måste han tänka till en stund, men kommer sedan på det:
– Reparationen av täckdikena utfördes i torrväder. Det var åtminstone bra.
Många håller med
En rundringning bland markägare i trakten visar att Bergholm ingalunda är den enda som är besviken över hur gasledningsprojektet förverkligats i praktiken.
– Ett otroligt slarvigt slutresultat lämnade de efter sig, säger Robert Grönholm.
Vid slutgranskningen påpekade han en lång lista av åtgärder som ännu borde göras, men som åtminstone i det här skedet fortfarande är ogjorda.
– Den tidtabell de lovade oss höll inte alls. I juli 2018 började de med att skala bort matjord, men fortfarande är till exempel täckdikningen ogjord hos oss, säger Ralph Köhler.
Han förundras också över att arbetena inte verkar ha skett i någon logisk ordningsföljd utan att maskiner flyttats av och an mellan olika platser utan att något arbete riktigt hunnit färdigställas.
– Matjorden har nästan helt försvunnit och kvar finns en svacka i jorden där röret går, säger Jerker Biström.
Sprängsten kördes bort från åkern utan att ersättas med tillskottsjord.
– Det har gått någorlunda bra, säger för sin del Mårten Viljanen, som ändå befarar att han aldrig blir fullt ersatt för allt det jobb han själv lagt ner på projektet.
Många jordbrukare påpekar att man nästan får utgå ifrån att ett dylikt projekt i någon mån orsakar skador på markstruktur och antagligen också en viss skördeminskning under kommande år, men att bevisföringen är svår. Många skador kommer antagligen att synas först om några år.
Flera av de vidtalade säger att det är tungt att hela tiden vara på sin vakt och ställa sig på barrikaderna för att inte bli nonchalerad.
– De som inte självmant varit aktiva har garanterat blivit överkörda, säger Viljanen.
På den punkten får han ett visst medhåll av projektdirektör Tom Främling på Baltic Connector.
– Visst gäller det för markägare att vara aktiva, det är klart, säger Främling.
Klart för start
Gasröret är nu kopplat till det befintliga röret Pölans i Sjundeå. Av de praktiska arbetena ute i terrängen återstår endast en del täckdikningsjobb och återställning av enstaka markområden. Vid årsskiftet ska gasröret Balticconnector tas i bruk.
Främling säger att han på det hela taget är nöjd med hur arbetet förlöpt.
– I vissa enskilda fall har det uppstått komplikationer och nog måste vi väl erkänna att kommunikationen inte alltid fungerat. Vi beklagar förstås de olägenheter vi åstadkommit markägarna, säger Främling.
Han är också medveten om att en del markägare upplevt kommunikationen besvärlig på grund av att den i hög grad gått på finska.
Det är meningen att markområdena ska återställas till det skick de var i före projektets början. Det är givetvis omöjligt när det gäller packningsskador och det är Främling också medveten om.
– Grundproblemet var att vi inte hade räknat med att det skulle bli milt väder i februari, säger Främling.
På grund av väderleken sköts vissa arbeten framåt. Markundersökningarna visade sig också något bristfälliga, vilket gjorde att det inte gick att gräva på alla de planerade områdena. Istället använde man sig i högre grad av en metod där man borrade in röret istället för att gräva ner det.
Lantmäteriverket i nyckelposition
Gasröret ligger nu på minst en meters djup på alla ställen. Åkermarken ovanpå röret ska efter projektets slutförande kunna bearbetas som förut. På skogsområden kommer det att finnas en fem meter bred öppen gata som upprätthålls av Baltic Connector.
Främling betonar att Baltic Connector inte har något att säga till om de ekonomiska ersättningar som markägare har rätt att yrka på. De bestäms av en inlösningsnämnd som fungerar under Lantmäteriverket.
Det är också i främst i ersättningsskedet – eller strax innan – som Jordägarnas Värderingscentral kommer in i bilden. Värderingschef Antti Orama delar markägarnas uppfattning särskilt beträffande packningsskador.
– Skadorna verkar vara större än jämfört med tidigare motsvarande projekt, säger Orama.
Han hänvisar till att Värderingscentralens avtal med markägarna inte möjliggör att han lägger ner en obegränsad mängd arbetstimmar på projektet. Han försäkrar ändå att han inför slutuppgörelsen kommer att vara tillgänglig för de markägare som slutit avtal med Värderingscentralen. Ersättningsanspråken görs i samarbete med markägarna.
– Vi känner bäst till ersättningspraxis och ersättningsnivåer medan markägarna känner till sin situation.
Han rekommenderar att markägarna senast nu bokför alla olägenheter och arbetstimmar de lagt ner under projektet gång. Hur de ersätts är en annan femma.