Unga potatisodlare har
siktet inställt på framtiden
De var med i traktorn redan som små. Men nu har Jonathan och Robin Träskvik satt sina första potatisar som riktiga jordbrukare. Bröderna tog över gården i Lappfjärd i början av året och har investerat friskt för framtiden.
– Jordbruket har väl aldrig varit en guldgruva och lönsamheten skulle gärna få vara bättre. Men det känns fint att vara igång och vi är fulla av förhoppningar. Annars skulle vi inte ha gått in för en generationsväxling och nu driva verksamheten som en sammanslutning, säger Jonathan och Robin Träskvik.
I början av året tog bröderna över gården i Lappfjärd i Kristinestad av fadern Jens-Erik. I tisdags var han i full gång med att sätta potatis medan sönerna plöjde och bearbetade jorden.
– Jag har länge kvar till pensionsåldern, men då jag såg att de var villiga att ta över så tyckte jag det är lika bra att generationsväxla nu och inte bromsa processen, säger Jens-Erik.
– För oss har det alltid varit självklart att vi vill ta över gården. Vi har varit med i traktorn ända sedan barnsben och allt föll sig naturligt, tillägger Jonathan.
Snart behövs regn
Vårbruket har varit igång i snart två veckor och de siktar på att bli klara med sättningen den här veckan. Förhållandena nu är ypperliga med relativt varmt väder och sol.
– Vi har inte fått regn på ett par veckor nu och det har påskyndat vårbruket. Men snart får det gärna börja komma lite regn så det börjar gro ordentligt, säger Robin.
Bredvid dem står Jan-Erik Back, som är sektoransvarig för växtodling på ProAgria Österbottens Svenska lantbrukssällskap. Han arbetar också som potatiskonsulent och konstaterar att vädret har varit gynnsamt.
– Sådden och sättningen är långt hunna i de södra och mellersta delarna av landskapet, men i de norra har man inte kommit lika långt. Så småningom behöver det komma regn, men vi klarar oss åtminstone en vecka till med uppehåll för det finns fukt i marken, säger Back.
En sak som oroar är att många inte kunde plöja i höstas på grund av att det var för vått.
– Nu när man plöjer och vänder matjorden så har man inte samma kontakt nerifrån med kapillärkraften som man hade haft om plöjningen skett på hösten. Blir det en torr försommar kan det bli för torrt på en del åkrar, säger Back.
Som potatiskonsulent står han odlarna till tjänst på olika sätt. Rådgivningen hjälper till med odlingsplaner, lokala potatissortförsök och stödansökan. Dessutom har den lokala potatisodlarföreningen en aktiv styrelse med flera yngre medlemmar. Föreningen jobbar både för de enskilda odlarna och för nejden överlag.
– Från rådgivningen har vi alltid haft ett bra samarbete med Jens-Erik så det är fint att samarbetet fortsätter, konstaterar Back.
Vill ha högre producentpriser
Jonathan och Robin förnekar inte att producentpriserna på potatis gärna skulle få vara högre. Systemet med att centralaffärerna fastställer priset långt på förhand är till deras nackdel.
– Men det är svårt att påverka. Det bästa skulle kanske vara att förädla och sälja allt själv, men för att sprida ut riskerna levererar vi till flera olika packerier. Vi levererar också potatis till Åland för chipstillverkning, berättar Jonathan.
Back konstaterar att det på grund av den mycket våta hösten råder brist på potatis i hela Norden. De som kunnat exportera överskottet har gjort det till bra priser.
– Men alla kan inte göra det eftersom de flesta är bundna till kontrakt. Med tanke på bristen är det synd att det inte gjorts prishöjningar, men problemet är att priserna fastställs långt på förhand. Något som försämrar förhandlingspositionerna är att vi har en överproduktion av potatis i Finland, konstaterar Back.
Men det har inte hindrat bröderna Träskvik från att bli jordbrukare – ett arbete som de gör vid sidan av sitt andra företag JRJ Service, som är verksamt inom skogsentreprenad. Det är fortfarande källan till de största inkomsterna för familjen och alla tre är verksamma inom det.
– Det är inkomsterna från skogsarbetet som möjliggjort att vi har kunnat satsa på jordbruket. Utan den företagsverksamheten skulle det inte vara möjligt att investera i jordbrukssidan, säger Jonathan.
Har satsat på maskinparken
Familjen har satsat ganska friskt på att maskinparken. På åkern står tre moderna traktorer som alla är utrustade med GPS-automatstyrning.
– Det gör att vi kan köra i samma spår och bearbetar i samma riktning som potatissängarna. Det förenklar också gödslingen och andra insatser som kräver körning, konstaterar Robin.
Men de senaste dagarna har GPS-tekniken strulat. Mätinstrumenten har ofta gett felaktiga resultat, vilket Jens-Erik förklarar så här:
– Det lär vara solstormarna som påverkar tekniken. Det kan faktiskt kasta 20 centimeter och ibland går tekniken nästan inte att använda nu. Lantmäteriet har också vittnat om att tekniken inte har fungerat som den ska och de har fått ta paus i arbetet, berättar han.
År 2017 investerade Jens-Erik i en ny potatissättare och även upptagningskapaciteten förbättrades i fjol när man köpte en i en ny tvåradig upptagare.
– Ska man hålla på krävs det kapacitet och att maskinerna är pålitliga. Arbetsperioderna är intensiva och då går det inte att hålla på att skruva, konstaterar han.
En annan investering som gjordes i vår är en jordfräs med en arbetsbredd på 4,6 meter. Den lämpar sig bättre än en harv och effektiverar arbetet.
– Fördelarna med jordfräsen är att vi får en bättre bearbetning av jorden som bibehåller mer fukt och blir mindre packad eftersom vi behöver köra bara en gång. Med en harv måste man köra 2-3 gånger så vi effektiverar också användningen av maskinerna med jordfräsen, menar Jonathan.
Vill ha utrymme för växtföljd
Potatisarealen har vuxit de senaste åren från cirka 35 hektar till cirka 65 hektar i år. Målet är att fortsätta expandera och i framtiden – om det är möjligt – leva enbart på jordbruket.
– Vi ser hur det blir med lönsamheten och om det är möjligt. Men vi vill också förstora arealen för att få igång växelbruket. Vi kan få ut mer av det, men nu räcker inte odlingsytan till, konstaterar de.
En växt som de har haft i växtföljden länge är oljerättika.
– Den fungerar bra som ettårig växt och tillför också kväve. Vi har också haft insådd av vall, men om vi hade större areal skulle vi också ha fler möjligheter, säger Jonathan.
De senaste åren har Träskvik också spridit stallgödsel, som fås av en nötköttsproducent i nejden. I byte får producenten halm för djuren.
– Efter fyra år med stallgödsel ser vi tydliga resultat. Mullhalten stiger och jordarnas färg ändrar och blir fetare trots att det är sandjordar. Jorden har blivit lättare att bearbeta och skördarna har också ökat. Stallgödseln har bidragit till flera fördelar som minskar kostnaderna, säger Jens-Erik.