I början av juli ordnande Nylands Svenska Lantbrukssällskap NSL en fältvandring på Västankvarn med omnejd där de närvarande lotsade av sakkunniga fick bekanta sig med olika sort-, gödslings- och fungicidförsök i spannmål och höstraps.
Under morgonen synades de rådgivande fungicidförsöken i korn. Emilia Westerholm, växtskyddsforskare på NSL, presenterade 20 försöksled som behandlats under stråskjutning respektive flaggbladsstadiet i juni månad.
– Som vi ser har den tidigare behandlingen nått de lägsta bladnivåerna och den senare främst de övre bladen. Vid båda behandlingstillfällena var dock sjukdomstrycket lågt och ännu ser man inga skillnader mellan behandlingarna, förutom att de obehandlade är sjukare.
Senare sprutning ofta bättre
Marja Jalli, som är specialforskare på Naturresursinstitutet Luke, presenterade därefter de odlingstekniska sortförsöken som görs i vårvete, korn och havre både på Västankvarn och i Sarvlax och Jockis. Syftet är att lyfta fram sorter som är på uppgång eller som kan odlas extensivt, och få fram exakt information om sorternas egenskaper.
För varje sort finns obehandlade och behandlade försöksled. Bekämpning i havren i flaggbladsstadiet senarelades till bekämpning vid axgång för att bättre kunna följa med verkningen på svamp och toxiner.
– Dessutom har vi under åren kunnat konstatera att sprutning i flaggbladsstadiet i havre ger föga resultat. Det är främst rosten som är problematisk och den kommer senare under växtperioden, sade Jalli.
Enligt Jalli har försöken i korn och vete gett mera varierande resultat beroende på omständigheterna och odlingsort, men lönsamheten har alltid kunnat bibehållas.
– Sortens skördepotential och sjukdomsresistens är förstås viktiga faktorer.
Jalli lyfte även fram ett färskt examensarbete där den aktuella försöksserien undersökts i relation till kostnadskalkyler för växtbekämpning enligt sort åren 2018–2023. För vårvetets del visade sig Calispero vara lönsammast och Quarna mest förlustbringande, medan RGT Planet var lönsammast på maltkornssidan och Fennica mest riskfylld.
Slutligen tillfrågades Jalli även om den optimala bekämpningstidpunkten i vårvete.
– Under senaste års torra försomrar har nog sprutande då stråskjutningen kommit i gång ordentligt gett bättre resultat än tidigare behandlingar. Men om det finns ett sjukdomstryck tidigare måste behandlingen ske enligt behov. Och nu ser ju mycket annorlunda ut. Jag har aldrig sett så snabbt stigande riskprognoser för brunfläcksjuka i vårvete som i år.
Tidig gödsling gav en boost åt höstvetet
Under fältvandringen beskådades även gödslingsförsök i höstvete. Mikael Fröberg, som är fältmästare på NSL berättade tillsammans med Anna-Kaisa Salovaara från Yara om olika timingsförsök, strategier och kvävetrappor. Försöken hade gödslats med Finlandssalpeter med upp till 250 kilogram kväve i hela eller delade givor.
– I år syns det faktiskt skillnad mellan 200 kilogram och 250 kilogram. Man ser också tydligt att desto mera kväve som getts, desto mörkare och frodigare är växtligheten. Förra året räckte det med 100 kilogram kväve, efter det såg man ingen skillnad mera.
Salovaara berättade att man började med en tidig gödsling på grund av den tidiga våren – inledningsvis 30 kilogram kväve den 12 mars och sedan 80 kilogram den 1 april.
– Man såg en skillnad i de försök som fick en trettio kilograms boost eftersom de tog ett försprång genast i början. Kväveupptagningen började ändå ordentligt först i maj och nu har försöken jämnats ut sig.
– Givan på 30 kilogram kan här faktiskt ha lett till bättre bestockning och större biomassa. Om det är glesa bestånd på våren kan det vara bra att ge en tidig giva, tillade Fröberg.
Desto mera kväve desto bättre
I Yaras kväveoptimiförsök experimenterar man med olika kvävenivåer, och 170 kilogram kväve har givits vid olika tidpunkter och på olika sätt – i form av startgödsling, vid stråskjutning och just före axgång.
– Stråskjutningen är nog den viktiga tilläggsgödslingstidpunkten, det syns tydligt i mätningarna. I år har växterna tagit upp all tilläggsgödsling som getts. I marken har det också frigjorts mer kväve än normalt – över 40 kilogram i nollrutan, berättade Salovaara.
Fröberg förevisade även försöken med kvävetrappor som görs inom projektet Viljelyvarmuuden parantaminen Uudellamaalla. Här har kväve givits i olika doser upp till 250 kilogram.
– De försök som fått mest har tagit upp över 160 kilogram kväve fram till axgång, och man ser ännu skillnad med 250 kilogram i rutorna. De som fått kvävet på en gång har varit de tydligast frodigaste, och det syns också i mätningarna.
Höstrapsen kräver noggranna odlingsmetoder
Patrik Erlund, försöksledare på NSL, förevisade slutligen sortförsök i höstraps som görs inom Varpsi-projektet och i samarbete med Svensk raps. Erlund lyfte fram tidigare undersökningar och försök som NSL gjort gällande just etablering av höstraps.
– Hit hör RybsRaps 2025 där vi tittade på hur beståndsstrukturen påverkas av såtiden. Det centrala är att få till stånd en gröda med starka rötter på hösten som kan övervintra utan att tillväxtpunkten stiger.
Sådden bör ske i juli-augusti, och efter plantstadiet bör värmesumman för hösten optimalt ligga på 450 grader. Då blir växten stark utan att växtpunkten stiger. Med senare sådd är roten svagare och kortare, och risken för utvintring stiger om tillväxtpunkten når 3 centimeter.
– Det som överraskat oss är att tillväxtpunkten inte stigit i våra såtäthetsförsök. Det är möjligt att värmesumman ändå inte räcker till att få den att stiga. De allmänna rekommendationer som ges är 50 plantor per kvadratmeter, men vi går ut med 75. Det minskar på riskerna och säkerställer att fler plantor överlever, förklarade Erlund.
Samarbete med Sverige
Varpsi-projektets försök består av 12 olika sorter varav en del redan finns på marknaden. Försöken såddes den 16 augusti, och enligt Erlund berodde den sena sådden på regn och dåligt väder. Under hösten företogs snigelbekämpning och ogräsbekämpning och på våren tvingades man bekämpa rapsbaggen. Bestånden ser dock bra ut.
– Fokus inom förädlingen ligger inte alltid på vinterhärdigheten eftersom marknaden är för liten för det, men vissa sorter lämpar sig bättre. Här ser vi exempelvis semidvärgsorten DK Sephor leder de långvariga skördejämförelserna i de mellersta delarna av Sverige. Dekalb Expat har åter varit på andra plats i de svenska jämförelserna.
Erlund förevisade även försöksserien som görs i samarbete med Svensk raps, där liknande försök samtidigt görs i Mälardalen i Sverige. Försöken i Ingå består av sammanlagt 22 sorter med olika egenskaper. Hit hör bland annat sorter som Limagrain, Triathlon och Helypse.
Sammanfattningsvis konstaterade Erlund ändå att framgång i odlandet inte bara bygger på vintertåliga sorter och odlingstekniska principer, utan att de grundläggande aspekterna är viktiga.
– Med tanke på just höstrapsen måste åkern vara i gott skick. Speciellt vattenhushållningen är a och o.