Blyhagel får inte användas vid jakt på våtmarksområden eller deras skyddszoner efter 15.2.2023. Förbudet grundar sig på begränsningen av blyhagel som EU-kommissionen godkände i januari 2021 och som träder i kraft i hela EU-området. Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) har fått många frågor om blyhagelförbudet och speciellt har ett förtydligande av definitionen av våtmarksområde efterfrågats.
Syftet med blyhagelförbudet är att minska de risker för miljön och människors hälsa som orsakas av blyhagel som skjuts på våtmarker. Bly är en tungmetall som är giftig för människor och miljö.
– Det kan räcka med att äta ett blyhagel för att en liten sjöfågel ska dö. Det har uppskattats att det i EU-området årligen hamnar cirka 4.000 ton bly i våtmarksområden, vilket leder till döden för cirka en miljon fåglar, berättar sektionschef Pauli Kärkkäinen hos Tukes.
Bakgrunden till förbudet är också att det finns fungerande blyfria hagelalternativ. I Finland har användningen av blyhagel vid sjöfågeljakt varit förbjuden sedan 1996. Definition ”som våtmark definieras alla vattenområden, strandängar och myrar samt torvmarker där vattenfåglar kan vistas, flytta eller häcka” har man önskat förtydliganden om. Begäranden om förtydliganden har kommit från bland annat jägare och myndigheter.
– På grund av det stora antalet frågor som Tukes fått ser vi det som nödvändigt att noggrannare definiera de områden som med beaktande av begränsningens syfte och de nationella särdragen faller inom förbudets ram. Tukes tolkningsvägledning om våtmarksområden är inte juridiskt bindande, utan avsedd som hjälp vid tolkning för övervakande myndigheter och dem som förpliktelserna i begränsningen gäller, klargör sektionschef Jouni Räisänen.
Förtydligande om våtmark
Våtmarksområden som kan utgöra livsmiljöer för vattenfåglar är hav (djup 6 m eller mindre), sjöar, åar, tjärnar, kanaler, dammar, bassänger och andra motsvarande större vattenområden. Diken och bäckar som visas med streck i terrängkartor utgör inte sådana vattenområden.
Våtmarksområden omfattar även ängar som gränsar till ovan nämnda vattenområden; stenar och stenfält i vatten; upplandning, översvämningsområden, grundområden och öppna tillandningsområden; svårframkomliga kala myrar samt alla områden inom 100 meters radie från ovan nämnda områden.
För identifiering av våtmarksområden och bestämning av deras 100 m skyddszon kan man använda till exempel Lantmäteriverkets terrängkarta där dessa områden är markerade med karttecken. Karttecknens förklaringar finns i Lantmäteriverkets teckenförklaring.
Avsikten är också att senare under året publicera en karttjänst där läget för de tidigare nämnda våtmarksområdena och deras skyddszoner kan kontrolleras.
Tukes rekommenderar att blyhagel inte används om det är oklart om haglen skjuts på våtmarksområden.
– Förbudet mot användning av blyhagel på våtmarksområden är sannolikt bara en mellanfas före en bredare begränsning av blyanvändning. Den begränsning som bereds skulle förbjuda utsläppande på marknaden av blyhagel samt fiskeutrustning innehållande bly och skulle även begränsa användningen av blykulor kraftigt, berättar Kärkkäinen.