Spannmålsskörden i Nyland och Kymmenedalen ser ut att bli mindre än normalt. Den torra sommaren har satt sina spår såväl i de västra som i de östra delarna av landskapet.
Intresset för att så oljeväxter var begränsat den här säsongen och de som gjorde det har fått kämpa med angrepp av olika skadegörare. Generellt kan man ändå konstatera att höstsådda grödor än en gång klarat av de torra och i övrigt utmanande förhållandena bättre än de vårsådda. I synnerhet i vissa regioner har växtrytmen varit speciell under 2019.
Bengt Nyman är växtodlare i Raseborg i västra Nyland och odlar spannmål och oljeväxter. Han påpekar att den största enskilda faktorn som inverkat på den kommande skörden förstås är vädret och mer specifikt torkan.
– Den torra perioden under sommaren var för lång, den hann redan börja inverka negativt på skörden, säger han.
Nyman påtalar också att de höstsådda grödorna ändå verkar klarat sig bättre.
– Höstsäd har helt klart hanterat sommarens torka bättre än vårsäd. Förra hösten var bra, nästan idealisk, för etablering av höstsäd. Höstsäden hann skapa starka, kraftiga plantor inför övervintringen som sedan i sin tur också förlöpte smidigt förutsatt att dräneringen var i skick.
Oljeväxterna ser ändå bedrövliga ut i år.
– Arealen i år är 37.000 hektar, i Finland har den ju traditionellt varit 80.000 hektar, ibland till och med 100.000 hektar. Man har brukat räkna med att förhållandet mellan spannmålens och oljeväxternas producentpris ska vara 2,5 gånger för att det ska vara lönsamt att odla oljeväxter, det är inte ens nära det nu. Man undrar hur det ska gå, frågar sig Nyman.
Varierande nederbörd under säsongen
Ett par hundra kilometer österut, i Pyttis i Kymmenedalen är växtodlaren Kim Rosqvist verksam. Han odlar vete, raps, enzymmalt och maltkorn.
– Nu har det ju varit ett torrt år, men ändå måste jag säga att en del grödor ser helt okej ut, sedan finns det ju förstås de som ser mindre bra ut också. Vi var i gång med vårbruket rätt så tidigt här, 23:e april. Först sådde vi vete och sedan raps. Tolfte maj fick vi ett regn på 35 millimeter. Ett stort regn under vårbruket är fatalt, säger han.
Vårbruket var sedan klart vid månadsskiftet maj-juni.
– När allt äntligen var sått hade ändå de flesta här i Pyttis rätt så bra broddar.
I juni var det så gott som helt torrt med en månadsnederbörd på under fem millimeter. Under perioden 3-8 juli kom det regn på sammanlagt sjuttio millimeter, därefter under juli har det blivit lite till så att månadsnederbörden blev 80-90 millimeter.
Onormal växtrytm
Rosqvist har besprutat såväl mot ogräs som mot svampsjukdomar. Också den senare bekämpningen en åtgärd som han anser att nästan alltid lönar sig att göra, så också i år. På spannmål har han inte haft problem med ohyra, men däremot nog på rapsen.
– Rapsen har nog varit utmanade det här året. Som värst fick man gå och kontrollera förekomsten av ohyra varannan dag och bekämpa nästan lika ofta. Jag har haft problem med jordloppor, rapsbaggar och kålmal, säger han.
Nu har spannmålen i Pyttis börjat brådmogna och eventuellt har man också fått in gulrost där. Rosqvist påtalar att växtrytmen i år varit onormal och det här påverkar i synnerhet de vårsådda grödorna.
– Det ser väldigt brokigt ut och framför allt i kornbestånd. Vetet är jämnare, men omoget. Tröskningen blir sen trots tidig start på våren. Det kommer att bli utmanande att så höstsäd efter skörd här i vår trakt.
Rosqvist säger att odlingen måste vara lönsam och upplägget fungera för den egna gården.
– Man ska inte stirra sig blind på stödsummor utan odla det som är lönsamt och fungerar på de egna åkrarna. Vi hittade en lämplig väg framåt gällande jordbearbetning och har kommit fram till att det är en blandning mellan reducerad bearbetning och plöjning som fungerar. Beroende på vad som varit förfrukt och vad som ska odlas till följande.
– Ett sätt för mig att hantera odlingsekonomin har varit det maskinsamarbete som vi etablerade med Erik Brinkas i tiderna och som nu fortsätter med hans son Patrik. Vi har en gemensam maskinpark och lyckas på det sättet hålla maskinkapitalet på en rimlig nivå och ändå kunna köra med relativt moderna och driftsäkra maskiner, säger han.