När Julia Nurmirinta och Jakob Strengell år 2020 började renovera sitt stockhus från 1800-talet, ville de bevara och återskapa så mycket som möjligt av husets stil, känsla och karaktär. Att få tag på rätt sorts tidstypiska lister visade sig dock vara svårt, men med en gemensam passion för byggnadsvård började paret själva hyvla till lister och paneler och med tiden föddes tanken på ett eget företag.
Spånet yr och klingan skriker till var gång den skär igenom en av de stockar som Jakob Strengell manövrerar fram med hjälp av matarverket på det långa cirkelsågverket.
I andra änden står Julia Nurmirinta och tar emot bräda för bräda vartefter de lösgör sig ur stocken. Varsamt lyfter hon över dem på en brädstapel som långsamt växer.
Det är första vardagen efter påsk, sågsäsongen är full i gång och vi befinner oss vid Ånäs såg och hyvleri i Oravais i Vörå.
– Vi brukar säga att när solen skiner, då ringer telefon, säger Julia. Folk blir inspirerade och vill börja renovera. Vi har mycket arbete nu och det är vi tacksamma över, nästan dagligen ringer någon som vill ha stockar sågade.
Att Julia och Jakob en dag skulle driva sitt eget företag inom träförädlingsbranschen var aldrig en plan. Men när de under sin egen husrenovering insåg hur svårt det var att hitta tidstypiska lister och paneler till gamla hus, fick de idén till att själva göra något åt saken för att fylla det befintliga tomrummet och i början av 2024 grundade de sitt företag.
Stockhuset som Jakob och Julia bor i har sett många tidevarv komma och gå och det är byggt av Jakobs morfars farfar Erik.
– Vi vet inte exakt hur gammalt huset är, men troligtvis 1870-tal, säger Jakob. Jag räknade årsringarna på en stock när vi fick fram stockväggarna och kom fram till att trädet hade börjat växa på 1600-talet. Det var väldigt tätt växt.
Eget virke ger mervärde
Möjligheten att ta vara på virke ur egen skog är värdefullt och något som ger mervärde för många skogsägare.
– Det finns de som kanske har följt med hur träden vuxit i skogen sedan de var barn och när de senare får möjlighet att förädla dem till virke så får de fortsätta sitt liv med dem, funderar Julia.
Själva har de nästan uteslutande använt virke från egen skog till sin husrenovering.
– Trä är väldigt hållbart och kan hålla i många generationer när man sköter det rätt, förklarar Jakob. Själva använder vi oss av trä så långt det går.
– Det är allmänt känt att man blir lugn och att stressnivån sjunker då man är i skogen, inflikar Julia. Naturligtvis blir också inomhusmiljön lugnare om man använder trä i hemmet.
Jakob och Julia är båda händiga och läraktiga och ju längre renoveringen av huset har framskridit och ju mer de lärt sig, desto mer har intresset och passionen för byggnadsvård och hållbart byggande vuxit.
De har själva renoverat allt utom värme, el och sanitet i husets nedre våning och håller nu på med den övre som tidigare varit kallvind.
Eftersom de vill undvika plastprodukter har de isolerat med träisolering och satt träfiberskivor på väggarna.
– Vi tänker ofta på dem som har bott här tidigare och vi vill visa respekt för tidigare generationers hantverk och för den tid som de har lagt ner på huset, framhåller Julia.
Efterfrågan har vuxit
Att paret skulle få möjlighet att jobba med gamla hus och med byggnadsvård – men även med nya hus som byggs i gammal stil – var också ett vägande skäl när de tog sitt beslut att börja med hyvleriet efter att de insett att efterfrågan finns.
– Allt fler köper äldre hus som de börjar renovera, konstaterar Julia. Och allt fler tänker på hållbarhet.
Till en början behövde de inte göra några större maskininvesteringar, eftersom en gammal 6-kutterhyvel stod kvar i det utrymme där Jakobs morfar Richard West under 1990-talet hade haft ett hyvleri. Efter tjugo år av vila, fanns det plötsligt åter bruk för den.
Jakob lärde sig att använda kutterhyveln och något senare investerade paret i en planhyvel och i ett bandsågverk, för att bland annat kunna såga egna golvplankor.
Byborna blev intresserade, hörde av sig och ville även de få sitt virke sågat och köpa paneler av dem.
Orädda för utmaningar och villiga att arbeta med händerna beslöt de sig för att i ett år prova på hur en såg- och hyvleriverksamhet skulle fungera för dem. Den första sommaren utökade de med ett 19 meter långt cirkelsågverk och öppnade en såglinje.
Nästan två och ett halvt år senare kan de konstatera att verksamheten fungerar fint, beställningarna blir fler och antalet nya och återvändande kunder ökar successivt.
Största delen av kunderna finns mellan Karleby och Malax, men ibland skickar de också leveranser till södra Finland.
Jakob jobbar även som lantbrukare och har en jordbrukssammanslutning tillsammans med sina föräldrar Glenn och Christina Strengell i Jeppo, Nykarleby. De odlar potatis och spannmål och driver skogsbruk. Även Julia arbetar på jordbruket när det behövs.
Tidstypisk nisch
Ånäs såg och hyvleri har specialiserat sig på att kopiera och ta fram lister och paneler efter gamla förlagor som har funnits i österbottniska hus byggda på 1800- och i början av 1900-talet, men tillverkar även klassiska paneler som exempelvis pärlspont och antikpanel och vanliga släta lister som används i modernare hus.
Förr i världen var det den lokale snickaren som hyvlade lister och panel för hand och det var modellen på snickarens hyvelstål som satte prägel på produkterna.
Julia berättar att det är en utmaning att hitta virke av tillräckligt bra kvalitet, det gäller att ha bra kontakter.
– Vi vet av erfarenhet att man vill ha bra kvalitet då man lägger ut pengar på att renovera ett hus och man byter ju inte heller ut ett paneltak inom den närmaste framtiden, säger hon. Om man väljer att satsa så håller sådant resten av livet.
Att söka fram rätt virke för att hyvla lister och paneler tar också sin tid. Varje bräde kontrolleras noggrant, både innan det far in i hyvelmaskinen och efter att det kommit ut.
– Hantverk och noggrannhet är vår styrka, säger Julia. När vi ser något som är dåligt lägger vi det åt sidan och säljer det som andra klass.
Saknas ändå inte utmaningar
Vidare är volatila virkespriser och en instabil världsmarknad en utmaning i sig.
– Där försöker vi vara lite taktiska och tar in mera virke åt gången från olika sågar, berättar Jakob. Man måste vara beredd på att vänta ett tag på sågat virke, det är inte bara att klicka hem vad man behöver och tro att man genast ska få det levererat.
– Det hör ju företagandet till att det går upp och ner, konstaterar Julia. Vi är väldigt tacksamma över att vi får vara företagare för det är jätteroligt! Dessutom har vi härliga kunder som oftast vill vara med när vi sågar upp deras stockar. Många tycker att det är en upplevelse att få vara med och se då stocken blir till plankor.
– Det sägs att det tar tre år att bygga upp ett företag, fortsätter hon. Vi ser att det går uppåt för oss just nu och det tycker jag visar på att vad som helst är möjligt bara man har ett intresse för det.