Sucros Group bedriver sockerproduktion i Kantvik och Säkylä. Bolaget satsar på att öka sockerbetsarealen och raffineringskapaciteten, samtidigt som vissa specialsocker slopas 2027. Det framkom när SLC Nyland besökte raffinaderiet i Kantvik.
– Det är Sucros som sköter sockerbetsfabriken i Säkylä, och dotterbolaget Suomen Sokeri som har hand om sockerraffinaderiet här i Kantvik, berättar fabrikschef Hanna Ekholm innan besökarna från SLC Nyland kliver in på fabriksgolvet.
Tillsammans bildar bolagen Sucros Group, som till 80 procent ägs av tyska Nordzucker och till 20 procent av Apetit.
Enligt Ekholm används både sockerbeta och rörsocker som råmaterial, men behovet av det senare har varit småskaligt under de senaste åren.
På fabriksområdet i Kantvik finns det, utöver själva processanläggningen, stora silor för råmaterialet, som består av industrisocker för produktion av flytande socker samt råvara för produktion av vanligt socker.
Strösockret förvaras i tre stora produktsilor som rymmer 3,5 miljoner kilo socker var.
– För produktionen har vi även ett eget kraftverk som går på naturgas och lätt brännolja. Dessutom har vi ett eget hushållsvattenverk och en egen avloppsanläggning.
Nya satsningar på raffinering
Den stora nyheten i år är att fabriken kommer att sluta producera bitsocker, pärlsocker och florsocker från och med 2027.
Produktionen av bitsocker upphör på grund av för liten efterfrågan, medan pärlsockret är baserat på bitsocker och florsockret har blivit för dyrt att producera.
– Från och med nästa år blir det därför också minskningar bland våra 140 anställda, medan vi kommer att använda de utrymmen som frigörs för vår egen produktion.
Ekholm klargör dock att detta inte betyder att det inte skulle finnas en framtid för sockerproduktionen i Finland – tvärtom.
– Vi kommer att göra investeringar i Säkylä så att vi får raffinaderiverksamhet där också, så varken producenter eller konsumenter behöver oroa sig. Eftersom Finland inte är självförsörjande på socker måste vi nämligen raffinera även importerat socker.
Sockerbetsarealen har vuxit kraftigt
Fanni Heinonen, jordbrukschef vid fabriken i Säkylä, berättar att sockerbetsarealen har ökat kraftigt under de senaste åren – från 9.000 hektar 2022 till 16.200 hektar i dag.
Minskningen är ändå stor i jämförelse med 2000-talets början, men samtidigt är nivån den högsta sedan endast fabriken i Säkylä varit i drift.
Den genomsnittliga skördenivån ligger på 42,3 ton betor per hektar och 6,5 ton socker per hektar. Antalet odlare uppgår till 732.
För att uppnå självförsörjning borde produktionen egentligen öka, men fabriken har nått full kapacitet beträffande utrymme för vatten, färsk snitsel och fodermelass.
– Tillsammans med våra kontraktsodlare har vi ändå lyckats med våra målsättningar om att få sockerbetsarealen att växa. Eftersom vi har nått maxkapacitet i Säkylä kommer vi att stabilisera produktionen på nuvarande nivå.
Odlarens inkomster
Kontraktsodlingen sköts genom regionala konsulenter som kontraktsodlarna – av vilka 11 procent är svenskspråkiga – kan vara i kontakt med. Odlarna kan även köpa alla odlingsförnödenheter av Sucros, som även tillhandahåller rådgivning.
– Vi sköter också leverans, lastning, rengöring och transport till Säkylä. Vi betalar ett gårdspris på ren sockerbeta upp till 160 kilometers transportsträcka, medan odlaren betalar för den del som överstiger detta avstånd.
Sucros förhandlar årligen med MTK och SLC om branschavtal för sockersektorn, och i år ligger garantipriset på 33 euro per ton rena sockerbetor.
– Priset är också kopplat till vårt rörelseresultat. Om vi gör ett plusresultat delas allt över nollstrecket med våra odlare.
Raffineringen sker i många steg
Själva sockerraffineringsprocessen är relativt komplicerad och består av många olika steg. Raffinaderiet tar emot både sockerbeta och rörsocker, men de flytande sockerlösningar som utgör den mest sålda varan görs dock alltid av sockerbeta. Råvaran inkommer oftast via hamnen som ägs av Nordzucker.
– När vi har tagit in råvaran smälter vi den och kör den genom en karboneringsprocess så att vi får en kalciumkarbonatfällning som avlägsnar orenheter, och sedan kör vi saften genom olika filtreringar. Därefter kokar vi den och kristalliserar den på nytt i kokare, säger Anders Nurminen, arbetsledare på processidan, när vi väl befinner oss i fabriken.
Samma saft kokas fyra gånger, och ur den utvinns sirap och slutligen även melass. Livsmedelsmelassen måste dock vara gjord av rörsocker, medan sockerbetorna på grund av lukt- och smakskäl används endast till fodermelass.
Vi får även besöka raffinaderiets tak. Då står vi ovanpå de två bunkrar på 180 ton som utgör utgångspunkten för själva raffineringsprocessen, och 57 meter över havsytan är utsikten över närområdet imponerande.
Till näst bär det ner till centrifugstationen.
– Centrifugen skiljer kristallerna från saften. Saften blir till ny koksaft medan kristallerna faller ner i en tork, berättar Nurminen.
Därefter presenterar Patrik Lostedt, arbetsledare på servicecentersidan, torken och den sockerbitsmaskin som ursprungligen byggdes på 1930-talet och nu ska läggas ned.
Sist men inte minst står packeriet i tur. Sockerpaketen flimrar förbi. Lostedt inspekterar en skärm.
– Ofta kan det gå snabbare än så här, men för tillfället packas 110 paket per minut.