Det aktuella priset på nationellt odlade oljeväxter är det bästa på tio år. Att öka den uppodlade arealen och få till stånd högre skördar är ett viktigt mål. Det var ett centralt budskap på ”Framtiden är oljeväxternas”-tillställningen i Vasa.
Under 2010-talet har det successivt odlats allt mindre mängder oljeväxter i Finland. Ifjol uppgick den uppodlade arealen till endast 36.700 hektar.
– Den nedåtgående trenden började 2012-2013. En tungt vägande orsak var EU-förbudet mot neonikotinoider. Därefter har den inhemska oljeväxtbranschen präglats av osäkerhet, diskussioner och undantagslov i bekämpningssammanhang, säger Fanni Heinonen från Avena Berner.
På ”Framtiden är oljeväxternas”-evenemanget i Vasa den 19 februari framhöll Fanni Heinonen att den inhemska andelen av råvarorna vid oljepresseriet i Kantvik, Kyrkslätt skulle kunna ökas betydligt framöver.
Ännu för drygt tio år sedan var den inhemska produktionen av rybs och raps – även om skördarna samtidigt inte var optimala – på en sådan nivå att den täckte det ovannämnda oljepresseriets råvarubehov, tillade Heinonen.
Nu vill Avena Berner bidra till att vända på den negativa trenden. Inte minst poängteras det att det aktuella inhemska oljeväxtpriserna är de högsta på tio år och dessutom 2,5 gånger högre i jämförelse med övriga spannmålspriser.
– Målet är att få till stånd en större odlingsareal, högre skördar så att oljepresseriet i Kyrkslätt skulle kunna drivas enbart med inhemska råvaror, säger Fanni Heinonen.
Heinonen påminner bland annat om att oljeväxterna kan beskrivas som mångsidiga odlingsgrödor.
– Vid sidan av en oljehalt på 40 procent är rybs och raps utmärkta proteingrödor och därtill en bra markbearbetningsväxt. Proteinhalten är i genomsnitt 22-24 procent.
Sjunkande global oljeväxtproduktion
Av den rybs och raps som produceras i Finland är inte mindre än 93 procent vårsorter. I övriga Europa är det tvärtom. Där är det höstbaserade oljeväxtsorter som gäller till allra största delen.
Rybs klassas som säkrare ur odlingssynpunkt och dessutom något mindre utsatt för skadeinsekter jämfört med raps. Skördepotentialen för rybsfält är dock lägre än för rapsodlingar.
Också internationellt sett har produktionen av oljeväxter tenderat att sjunka under de senaste åren. Parallellt har även konsumtionen ökat och det internationella lagret minskat.
Cirka 60 procent av världsproduktionen utgörs av framställning av sojabönor, medan rapsens andel är ungefär 13 procent.
Totalt producerades det 68 miljoner ton raps på global nivå ifjol. Kanada och Australien är de överlägset största exportländerna. Betydande importörer är framför allt Asien och Europa.
– Europa har varit importberoende i det här avseendet på sistone. Av drygt 5 miljoner importerade ton har merparten styrts till framställningen av biodiesel, säger Pekka Vaarasto från Avena Berner.
– I Finland uppgick till rybs- och rapsproduktionen till 41.000 ton, tillägger Vaarasto.
Vaarasto redogjorde också bland annat för olika aktuella erbjudna odlingskontraktsmodeller under Vasa-evenemanget.
Vettig biologisk bekämpning rekommenderas
Avena Berner-profilerna Kenneth Asp och Matias Rönnqvist lade ut texten om odlingstekniska aspekter respektive växtskydd och biologisk bekämpning.
Apropå rybs och raps är utbudet av sortalternativ större i det senare fallet. Enligt Kenneth Asp bäddar en sådd av 75-90 plantor per kvadratmeter för en optimal skörd. Asp påminner också om att antalet sidoskott är högre i rybsodlingar.
– I fråga om jordtemperaturen bör man se till att inte för så för djupt om temperaturerna är låga. Är det tillräckligt varmt spelar det dock ingen roll vilket sådjup man tillämpar, säger Asp.
Kenneth Asp fokuserade vidare på begreppet grödornas skjutkraft vid sidan av grobarheten.
– Skjutkraften är något som det lönar sig att satsa på även om det förutsätter större utsädesmängder, säger Asp.
Matias Rönnqvist påminde i sin tur åhörarna om att vissa insekticider – bland annat neonikotinoiden Biscaya – kommer att raderas från listan över tillåtna bekämpningsmedel efter odlingssäsongen 2020.
Några viktiga minnespunkter som Rönnqvist listade inför åhörarna var att man inte ska bearbeta jorden efter avklarade oljeväxtskördar och att man ska komma ihåg olika nyttodjurs betydelse i kampen mot det stora gisslet rapsbaggarna.
En vettig biologisk bekämpning förordas alltså.
– Det skulle framför allt gälla att se till att beståndet av parasitsteklar, som reducerar beståndet av rapsbaggar på naturlig väg, inte minskas för drastiskt genom bekämpningsåtgärder, framhåller Rönnqvist.
Vad gäller en annan besvärlig fiende i oljeväxtfälten, kålmalen, bör man inrikta sig på bekämpning av larver och även vuxna kålmalar. Några effektiva åtgärder på äggstadiet är tyvärr inte möjliga.
– Kålmalen brukar anlända till Finland med sydligare vindar från bland annat Kazakstan och sydvästra Ryssland. Insekten är dock inte kapabel att övervintra i Finland, säger Matias Rönnqvist.