Redan i den nuvarande perioden för den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, började man flytta element från den andra pelaren, landsbygdsutvecklingsprogrammet till den första pelaren, dit de direkta stöden från EU hör. Ersättningarna till jordbrukarna i den andra pelaren baserar sig på medlemsländernas frivilliga medfinansiering och hur de utnyttjas varierar stort inom unionen.
EU-kommissionen har i sina förslag gått ut med att förgröningsstödet upphör i den kommande CAP-perioden, men andra åtgärder kommer i stället. Talet om att integrera fler element i den första pelaren, till exempel klimatåtgärder och riskhantering fortsätter.
Även om det här inte är den enda orsaken så har frågan väckts också bland bönder, varför vi i så fall ska ha två pelare.
På jordbruksministrarnas informella möte i ordförandelandet Österrike den här veckan underströk dock många länder att en stark andra pelare behövs. Det här får stöd i synnerhet i ordförandelandet samt Sverige och Finland. Speciellt hos oss har landsbygdsutvecklingsprogrammet en enorm betydelse för jordbruket, det är genom det vi får ersättning för djurens välmående, LFA-ersättning, miljöersättning och ersättning för ekoproduktion.
Det medför emellertid också att den byråkrati vårt jordbruk har att kämpa med ofta grundar sig i just andra pelarens ersättningar. EU har många år lovat att byråkratin ska minska. Det heter att nu har något börjat hända, men det har den enskilda gården inte märkt.
Den andra pelaren stöder en levande landsbygd, men den måste kunna förvaltas utan onödig byråkrati. – MG