Stadspojken Joel Sundström, 31, är utbildad skogsbruksingenjör, men för tre år sedan flyttade han från Mariehamn till farföräldrarnas hembygd Kökar för att bli fårbonde på en ö där det knappt finns någon riktig skog.
– Ett väldigt stort steg att helt från utsidan byta till den här branschen, säger han och pekar på hur svårt det är att gräva fram information om jordbrukets förutsättningar och villkor.
På Kökar fann Joel också kärleken i form av Daniela Hellström, 26. Nu driver de tillsammans Antons gästhem och föder upp lamm av den länge utrotningshotade rasen Ålandsfåret, som numera är en officiellt registrerad ursprungsras.
– För gästhemmet är Daniela chef, men nere bland fåren är det jag som bestämmer, förklarar Joel parets arbetsfördelning.
Daniela är en äkta skärgårdsflicka som har bott utanför Kökar bara tre år när hon gick i gymnasiet i Mariehamn och under den fyraåriga utbildningen till barnträdgårdslärare vid Helsingfors universitet.
Nu är hon föreståndare för Kökars kommunala daghem Barnängen Hellsö.
Studier om viltvård och somrar på Kökar
Men Joel är född och uppvuxen i Mariehamn. Han utbildade sig till skogsbruksingenjör YH i Ekenäs.
Som en del av ”forstisutbildningen” åkte han i väg på utbyte både till Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg och Systemprogrammerare i Alnarp i Sverige samt till Skovskolen i Danmark.
Under studierna valde han kurser med inriktning på vilt och ekologi och blev sedan projektanställd vid landskapsregeringens skogsbruksbyrå där han skrev läroboken för Ålands nya jägarexamen.
Men redan som liten pojke tillbringade Joel stora delar av somrarna hos farmor Sylvia och farfar Bertil Sundström på Kökar. Båda var lärare på fasta Åland innan de flyttat tillbaka till sin gemensamma hembygd Kökar.
Som tonåring jobbade Joel också flera somrar inom familjen Sundströms turistprojekt Antons gästhem och Sandvik gästhamn.
Svårt hitta all info i byråkratins hålor
Medan han ännu bodde i Mariehamn satt Joel ofta på berget ute på Kökar och funderade.
Han insåg att han inte ville sitta på kontor resten av livet, men poängterar nu i efterhand att det krävde ett stort jobb för att ”få ihop alla pusselbitar” så att han vågade bli fårbonde på Kökar.
Under två år utvecklade han sina ekonomiska kalkyler för att sätta sig in i jordbrukandets ekonomi och praktikaliteter.
– Jag gjorde ett rejält undersökande arbete om det går att livnära sig som fårbonde på Kökar och kom fram till att åtminstone i teorin borde det funka.
Då var det till stor hjälp att han på kafferasterna kunde prata med kolleger som arbetade med lantbruksfrågor vid landskapsregeringens jordbruks- och skogsbyråer.
– Ärligt talat vet jag inte hur fasen jag utan kollegernas hjälp skulle ha hittat så mycket av informationen i byråkratins djupa hålor. Men alla har inte den möjligheten.
Omvärlden kan inget om bönders situation
Med facit i hand märker Joel också hur värdefullt det var att man ”nötte mycket Excel” när han gick på Forstis. Skuffis hade däremot mindre av den utbildningen.
– Excel är ett extremt bra verktyg i det här sammanhanget så jag vill uppmana skuffarna att inte skippa Excel-lektionerna.
Han vill också lyfta fram det faktum att han ” helt från utsidan” kom in i sin nya bransch och hur lite ”världen utanför” vet om vare sig produktionsmetoder eller böndernas ekonomiska situation.
En ny jordbruksreform väntar år 2021, men i dagsläget är det ännu ingen som vet hur den kommer att se ur.
– Inom alla andra branscher skulle det bli ett ramaskri ifall någon sade ”vi vet INGENTING om vilka ekonomiska förutsättningar som gäller om två år och som svarar för över femtio procent av er inkomst”. Men vi bönder är tyvärr tvungna att acceptera detta.
Många gånger har Joel hört någon säga: ”det är kul att du satsar”.
– Men de förstår inte den verkliga innebörden i ordet ”satsar” i det sammanhanget. För det är verkligen en satsning att ge sig in i och vara i den här branschen.
Varmt mottagande bland fårbönderna
Joel betonar också hur värdefullt det har varit att ”bli varmt mottagen hos det gäng fårbönder” som han åkte runt för att få prata med.
– Jag var mycket påläst och visste väl till en viss del vilka frågor jag skulle ställa. Men samtidigt var jag mycket medveten om att det är stor skillnad på teorin och praktiken. Det var just därför som jag gjorde gårdsbesöken.
Han ser det också som en viktig poäng att det var han själv som grävde fram fakta och själv gjorde upp sina ekonomiska kalkyler före flytten.
– Jag märker ofta hur bra det är att jag själv har koll på siffrorna. Att jag vet vad jag har räknat på, varför jag har räknat så samt hur och varför varje siffra kan variera.
Ofta poängteras att en bonde bör ha koll på ekonomin och Joel ser en bra ekonomisk kalkyl som en mycket viktig förutsättning.
– Problemen uppstår när över femtio procent av ekonomin är bunden till milslång stödbyråkrati från många olika instanser.
Fullt upp hela tiden på ön ”mitt i havet”
Det var helt och hållet för att bli fårbonde som Joel Sundström flyttade till Kökar. Men för två år sedan tog han också över Antons gästhem när farbrodern Gunnar Sundström tyckte att han hade jobbat tillräckligt länge inom turismen.
– Men det var ingenting som från början fanns med i framtidsplanerna.
Oavsett är flytten till Kökar något som Joel hittills inte ångrat. Fritiden på ön ”mitt i havet” är heller inget problem.
– Här har jag fullt upp hela tiden, men i stan visste jag inte vad jag skulle göra efter jobbet. Särskilt inte sedan jag kommit över åldern när man springer på nattklubben Arken.
Lättare handskas med Ålandsfåren
Joel Sundström föder han upp sina får enligt ekologiska principer. Nu har han åttio tackor och siktar på 120 tackor redan i vinter. Målsättningen på längre sikt är 200 tackor.
Alla hans får är tills vidare av rasen Ålandsfåret.
– Som nybliven och ovan fårbonde tänkte jag att det är lättare att handskas med tackor och gumsar som väger mellan fyrtio och drygt sextio kilogram än texeltaxor på 70–90 kilogram och gumsar som till och med kan väga 120 kilogram.
En annan fördel är att Ålandsfåren klarar sig med betydligt mindre foder. Det är en medveten taktik från Joels sida för att kunna hålla fler djur på den åkermark därifrån han också tar vinterfoder.
– Speciellt nu under uppbyggnadsfasen ser jag det som en fördel med djur som är mindre och mer lättskötta vad gäller beten, foder, lamning och hantering. Det är bättre att anpassa verksamheten efter omgivningen än tvärtom.
Alltid nya erfarenheter
Joel upplever sig som en händig karl som ofta hittar ”finurliga” lösningar.
Men han beskriver jordbruket som en ytterst mångfasetterad bransch där man varje dag får nya erfarenheter.
Ett växthus som han byggde var exempelvis noga planerat och optimerat efter måtten på polykarbonatskivorna som användes.
– Men konstruktionen för det nya hönshuset som jag byggde intill tar bättre hänsyn till de materialsvagheter som polykarbonatet har.
Minsta åkerlapparna i hela Finland?
Beträffande foderproduktionen försöker Joel så mycket som möjligt samarbeta med andra djurbönder.
Till dem hör Göran Stenroos med familj som håller får på Sottunga Husö.
– För grässkörden har jag samarbetat med Husöborna som inte har egen balmaskin. Göran har slagit och jag har balat/plastat både deras och mitt eget ensilage. Jag har också flera gånger vänt mig till Husöborna för rådgivning då de har livslång erfarenhet av får.
På Kökar har Joel fått stor hjälp av mjölkbonden Johan Hellström och köttdjursuppfödaren Henrik Sundberg både när det gäller maskiner och att dela med sig av erfarenheter.
Men samarbete med vallskörden är i praktiken omöjligt på grund av Kökars pyttesmå och väldigt utspridda åkerlappar.
– Det finns helt enkelt inte tid. Alla behöver maskinerna samtidigt när det för oss tar två veckor att skörda samma mängd ensilage som på andra håll klaras av på fyra dagar.
Joel tror att han kan ha ”de absolut minsta åkerlapparna” i hela Finland. De flesta av hans åkrar är under 0,3 hektar och då han nu köpt en miDikombi balmaskin måste han också ha en bättre traktor.
Missar flera stöd
Tills vidare tvingas Joel Sundström också leva utan flera jordbruksstöd som är självklara för andra lantbruksproducenter. Han började nämligen med sin
lammuppfödning mitt under en programperiod och då var de jordbruksmarker som han arrenderade inte anmälda till stödsystemet.
Däremot deltar han nu i den vuxenutbildning för lantbrukare som Ålands Yrkesgymnasium ordnar i samarbete med yrkeshögskolan Novia i Jakobstad. I höst kommer handledarna Conny Englund och Maria Wirtanen nästa gång ut till Kökar.
Joel konstaterar att det är mycket svårt att få till en riktigt bra kurs eftersom det inom lantbruket finns så många olika inriktningar och förutsättningar. Men tack vare kursen har han redan fått första raten av startstödet och även fått möjlighet att söka stöd för investeringar.
– Men det förutsätter att utbildningen måste vara klar inom tre år efter att stödet beviljats. Annars blir jag återbetalningsskyldig.
Bräkande kontakt med skärgården
Men Joel Sundströms nya liv på Kökar handlar ingalunda enbart om fårskötsel och gästfrihet mot människor.
Han stängslar in nya marker så att fåren kan hjälpa till att röja fram de naturområden som Naturstigen på Kökar och Gamla kyrkvägen varit ämnade att visa upp.
När hans farmor var liten fanns det knappt alls träd på Kökar. Nu håller vandringslederna däremot på att växa igen med sly.
– Jag ser det lite som en win-win situation där stigen och naturen hålls öppen. Jag har stora betesmarker intill gården och turisterna som går längs stigen kan då få en bräkande närkontakt med en levande skärgård.
Enligt Joel skulle det behövas betydligt fler djur för att hävda de stora arealer naturbeten som numera finns på Kökar i kontrast till den gamla tiden när vartenda litet grässtrå skulle tas tillvara som hö till vintern.