Specialforskare Tomas Hanell:
Livskvaliteten upplevs som
högre på landsbygden

Tomas Hanell är specialforskare vid Migrationsinstitutet där han forskar i livskvalitet och inrikes flyttrörelser. Med en gedigen internationell karriär i bagaget är han i dag bosatt med sin familj i Västnyland. Hanell uppfattar landsbygdens framtid som ljus, men understryker att vi befinner oss i en övergångsperiod. Hur den klaras beror delvis på politiska val.

I en idyllisk del av Västnyland ligger en liten by med anor långt bak i tiden. I medeltida anda står husen intill byvägen – även det där Tomas Hanell bor med sin familj. Gårdens byggnader ligger vackert inbäddade i grönska, och skapar en harmonisk scen.

Hanell hälsar mig välkommen, och vi tar en tur genom huset ut på gården. Strax är vi inne på hans forskningsområde.

– Livskvalitet utgör en individuell subjektiv bedömning. Jag kan inte fastställa din livskvalitet, och inte ens min egen utan att en hel del bias kommer in i bilden, säger Hanell analytiskt.

Vi har slagit oss ner i skuggan över en kopp kaffe. Då och då ilar en vindpust genom grönskan.

– Jag har ett platsobundet yrke och hör därmed till de som har möjlighet att bo i landsbygdsidyll och samtidigt ha arbetsmarknaden i Åbo och Helsingfors på en knapp timmes tågresas avstånd.

Livskvaliteten upplevs vara högre på landsbygden

Den som står med ena benet i landsbygden och det andra i staden verkar därmed rent objektivt kunna åtnjuta en hög subjektiv livskvalitet. Men vad säger forskningen om just livskvaliteten på landsbygden och i staden?

– I mera utvecklade länder är det generellt så att de som bor på landsbygden upplever en högre subjektiv livskvalitet än de som bor i städerna.

Orsakerna är förhållandevis enkla att greppa.

– När länder når ett visst mognadsskede börjar det som geografer kallar negativa externaliteter bli så stora i städerna att det påverkar livskvaliteten. Till dessa hör trängsel, kostnader, otrygghetskänslor, oljud, avgaser, långa tidsmässiga pendlingsavstånd och sociala spänningar.

Enligt Hanell är också förväntningarna i städerna gällande pengar, makt, status och prestige större än på landsbygden.

– Om och då dessa inte uppfylls blir glappet mellan förväntningar och uppnådda mål stort vilket försämrar den upplevda livskvaliteten.

Trots att Hanell helst håller sig till objektiva mätningar har han själv långtgående personlig erfarenhet av just kontraster mellan olika orter och levnadsätt. Han är född i Helsingfors men tillbringade stora delar av ungdomen utomlands – först som matros på havet och senare i både Kuwait och Palestina samt på resande fot i Mellanöstern.

Hanell har arbetat i både Stockholm och Düsseldorf där han på den förra orten var med att grunda Nordiska ministerrådets forskningsinstitut Nordregio vars kvantitativa avdelning han ledde fram till 2004.

Flytten ut på den västnyländska landsbygden skedde 2007, och elva år senare hade Hanell doktorerat i livskvalitetens geografi vid Aaltouniversitetet. Sedan augusti 2022 har han arbetat som specialforskare vid Migrationsinstitutet.

Urbaniseringen är ingen naturlag

De ofta uppskruvade idéerna om stadens höga livskvalitet har fått Hanell att ifrågasätta många rådande samhällsplaneringstrender.

– Frågar man folk vill de ha en röd stuga med vita knutar och egen strandbastu vid Salutorget i Helsingfors, konstaterar han med hänvisning till det genomsnittliga ideala livskvalitetsidealet i Finland.

En tillspetsad replik som dock sammanfattar en simpel sanning: om allting stod öppet skulle gemene finländare kombinera stadens lokalitet och möjligheter med landsbygdens livskvalitet.

På grund av begränsade resurser måste folk dock väga upp fördelar och nackdelar när de väljer boendeplats. Till saken hör också att samhällsplaneringen tvingar folk att bo på ett visst sätt eftersom det råder brist på alternativ. Täthetsnormen dominerar.

I ett land som Finland där stora delar av landet i praktiken saknar invånare ser Hanell att täthetsidealet är grovt missriktat. Han lyfter fram det faktum att forskningen inte stöder tanken om att tätare städer skulle vara grönare, eftersom det inte är tätheten utan transportmedlen som avgör hållbarheten. Den urbana livsstilen tenderar dessutom att skapa stora utsläpp.

– Om 20–30 år kommer vi att se på täthetsidealet med nya ögon så som man ser på miljonprogrammen i Stockholm idag. Kanske var det inte den optimala lösningen ändå?

Då som nu handlar samhällsplaneringen om ideologiska val.

– I Finland påstår man att urbaniseringen är en naturlag. Detta är en myt eftersom urbaniseringen är en produkt av människors handlingar. Den målas ändå upp som apolitisk då det i själva verket är politiska beslut som avgör var man investerar.

Hanell understryker att statliga investeringar på ett visst område skapar en positiv investeringscirkel även av privata investeringar. Om investeringarna uteblir skapas däremot en negativ cirkel.

– Exempelvis är investeringarna som görs i Helsingfors gamla hamnområden regionalpolitik i allra högsta grad. Spårjokern kom inte heller till automatiskt, utan för att någon fattade beslut om att bygga den. Utvecklingen leds av de som vi på en tidigare arbetsplats skämtsamt brukade kalla ”urbanisatörerna”.

Hanell påpekar att symbiosen mellan staden och landsbygden därmed ofta lyser med sin frånvaro i samhällsdebatten.

– Faktum är ju dock att huvudstadsregionen som en isolerad ö skulle bara klara sig en vecka eller två innan maten och energin tog slut. Få städer kan leva på att jag stryker din skjorta och du stryker min.

Landsbygdens framtid – vin i Savolax?

I likhet med staden kan inte heller landsbygden lämnas åt sitt öde. Hanell räknar upp många problem som är alltför välkända: lönsamhetskrisen, demografin, växlande väderförhållanden och handelns oligopol.

Han ser dock mycket positivt i att självförsörjningen lyfts fram på nytt, och att coronaomvälvningen skapat nya levnadssätt.

– En ny så kallad multilokalitet har uppkommit där människor i praktiken är bosatta på flera olika orter under olika tider. Men även här finns utmaningar. Hur skall vi få folk att engagera sig lokalt och inte endast tillbringa tid för sig själva?

Hanell tror också att den geopolitiska riktningen kan inverka positivt på landsbygden i fråga om infrastruktur och investeringar.

– Nu när Finland är ett Nato-land ställer det helt andra krav på vissa former av infrastruktur, och kommer att leda till stora investeringar i synnerhet den dagen Sverige kommer med. Då måste man vid behov kunna flytta materiel från Atlantkusten in mot östgränsen. Glesbygden kommer därmed troligtvis att gagnas av Natomedlemskapet.

De största möjligheterna för landsbygden är dock naturliga och belägna i en mera avlägsen framtid.

– Om vi tittar fram till år 2100 så kommer klimatuppvärmningen att innebära att det är just i det norra barrskogsbältet som det kommer att vara möjligt att producera mat. På övriga ställen blir det för hett och torrt. Då blir landsbygdens renässans på våra breddgrader ett faktum.

Frågan är därmed hur landsbygden klarar de kommande årtiondena – hur vi planerar, arbetar och väljer att bo. Men förr eller senare kommer en större förändring.

– Sen när man inte längre kan odla vin i Spanien, men nog i norra Savolax, så då tippar det över till landsbygdens fördel.