Sydkustens skogsägare tävlade i skogsfärdighet i utmanande terräng på Kimitoön.
Tre friluftsklädda personer studerar växtligheten på Eknäs campingområde i Kimito. De kommer från Östra Nyland och gör en snabb jämförelse med sina hemtrakter:
– Det är lite annorlunda skog här. Det är betydligt mera lövträd.
Maria Lill-Smeds från Lappträsk och Sabina och Arthur Eriksson från Jackarby i Borgå har kommit till Kimito för att delta i den årliga skogsfärdighetstävlingen för sydkustens skogsägare. Lill-Smeds är med för andra året.
– Jag blev medlockad av en vän i fjol. Jag tar det som en rolig dag då man får träffa andra skogsägare och lära sig nya saker.
Sabina Eriksson har tidigare varit aktiv i de här sammanhangen, och gjorde comeback för tre år sedan. Arthur Eriksson är med för första gången.
– Jag har skogsskötseln som en hobby, säger han. Jag har en liten plätt i morfars skog där jag har planterat gran.
Meriter har han redan: för två år sedan sedan utsågs han av Finlands svenska 4H till årets skogsbrukare i södra Finland.
Svårbedömd höjd
De cirka åttio skogsägarna ger sig ut i Eknässkogen parvis. De tävlar individuellt, men också i tremannalag där man räknar ihop de individuella poängen. Dessutom finns en klass för fackmän med ett femtontal deltagare.
Banan är denna gång 1.350 meter och innehåller tretton uppgifter. Tävlarna har en och en halv timme på sig att hinna i mål.
Terrängen är varierande. I en brant sluttning står Victor Lindqvist och försöker bedöma hur många kubikmeter en viss gran är.
– Det här är nog en uppgift för sig, skrattar han. Sluttningen gör det svårare att bedöma den rätta höjden.
Lindqvist har i tiderna utbildat sig till skogsarbetare vid Brusaby i Kimito. Efter några år som huggare studerade han vidare till skogsbruksingenjör i Ekenäs. Nu är han revirinstruktör vid Södra skogsreviret med Östra Lovisa och Pyttis som sitt distrikt.
Känner du, som proffs, en press att klå skogsägarna i tävlingen?
– Det finns mycket tappra skogsägare här som kan sin sak. Kunskaperna är höga, konstaterar Lindqvist.
Tiden är knapp
Mot slutet av banan finns ett skogsparti med planterade alar där många tävlande flockas. Här gäller det att välja ut träd för avverkning och bedöma stamantal per hektar.
– Absolut den svåraste uppgiften hittills, säger Arthur Eriksson när han hastar vidare till de avslutande uppgifterna.
Sabina Eriksson, i sin tur, säger att en del uppgifter verkligen tvingat en att fundera.
– Till exempel den där man ska bestämma beståndets medeldiameter. Jag har hört många kommentera att den var krånglig. Och uppgiften där man ska välja beståndsbehandlingen under följande femårsperiod. Det beror lite på vilken sorts skogsägare man är, och det är svårt att veta exakt hur banmästaren tänker då man inte har alla tabeller i huvudet.
Eriksson har 25 minuter på sig att klara de resterande uppgifterna och skyndar vidare.
Det gör också Maria Lill-Smeds som inser att tiden börjar ta slut. När hon en stund senare går i mål konstaterar hon att de sista uppgifterna, där man bland annat skulle bestämma en åkers areal, var knepigast.
– De var svårast då jag inte riktigt hann med dem. Jag har jämfört svaren med kompisarna och vi har svarat lite olika. Det gör inte så mycket i uppgifterna om mått, där man får poäng också om man är en bit ifrån. Men i en del andra uppgifter har man antingen rätt eller fel. Det var hursomhelst roligt, men jag kunde ha haft stövlar! säger Lill-Smeds som har sportskor i den ganska blöta terrängen.
Rolig tradition
Vid målgången bjuds det på grillkorv och dryck, och det hörs livliga diskussioner om tävlingsmomenten. Inte minst uppgifterna som handlade om stämpling, ett bestånds medeldiameter samt en plantskogs skötselbehov debatteras friskt.
Den här sociala samvaron skogsägare emellan är en av huvudpoängerna med tävlingen, konstaterar utvecklingschef Robert Andersson på Södra skogsreviret och Mårten Nurmio från Nurmio Consulting, som tillsammans med Finlands skogscentral arrangerar kampen.
– Det är en rolig tradition att samla folk som samtidigt får öva på skogskunskaperna, säger Andersson.
Dessutom är det ett utmärkt tillfälle för skogsreviret och skogscentralen att få ut ny information till skogsägarna.
– Och så finns ju spänningen i tävlingsmomentet, och alla förklaringar efteråt, skrattar Nurmio.
Tävlingen den tionde oktober vanns av Gustaf Ekholm (från laget Kimito I) följd av Tage Gustafsson (Kimito III) och Anders Smeds (Lovisa I).
Lagtävlingen vanns av Kimito III (Tage Gustafsson, Antti Hakanen och Gunnar Ölander). Ekholm och Hakanen hade högsta poängen i specialtävlingen för stämpling, medan Gustafsson och Smeds hade högsta poängen i värderingen. Tävlingen för fackmän vanns av Jan Waström.
Sedan några år har skogsreviret huvudansvaret för tävlingen som turvis ordnas öster och väster om Helsingfors.
