Granbarkborrens svärmning började i södra och mellersta delarna av Finland under Kristi himmelsfärdsveckan då temperaturen steg över +18 grader. Svärmningsaktivitet sågs relativt jämnt över hela det utvidgade uppföljningsnätverket, även på de nordligaste övervakningsplatserna, uppger Naturresursinstitutet.
Granbarkborren förökar sig vid normala populationsnivåer i färskt avverkat virke och vindfällen av gran. Om populationen växer kan barkborren också angripa friska, levande träd.
Stående granar torkar ut eftersom granbarkborren gnager gångar i floemet, det vill säga skiktet mellan barken och veden, och för med sig sporer av blånadssvamp som bidrar till att stammarna torkar ut. En varm försommar gynnar barkborrens förökning och utveckling.
Naturresursinstitutet samordnar och förvaltar övervakningsplatserna för granbarkborre, i samarbete med Finlands skogscentral, frivilliga skogsvårdsföreningar och andra aktörer.
I år utförs övervakning på 46 platser, vilket är fler än tidigare. Den nordligaste övervakningsplatsen ligger i Kuhmo i Kajanaland.
– Det nya utvidgade övervakningsnätverket svarar mot de förändringar som klimatuppvärmningen orsakar. Granbarkborren antas bli vanligare även längre norrut, säger forskare Tiina Ylioja på Naturresursinstitutet.
Precis som tidigare har feromonfällorna som lockar granbarkborrar placerats ut på platser där man i vintras avverkat gran och som omges av en solexponerad miljö med grandominerad skog.
Dylika lägen gynnar granbarkborren eftersom förändringarna i ljuset och temperaturen efter avverkningen är stressfaktorer för granarna i kantskogen. Ofta fäller också vinden enstaka träd i kantskogen, och granbarkborren trivs i färska vindfällen.
– I år pilottestar vi också övervakning av barkborrepopulationerna i äldre granbestånd. Den här övervakningen, som är mindre omfattande och genomförs parallellt med den egentliga uppföljningen, ger värdefulla data om basnivån för barkborrepopulationerna på olika håll i Finland, i bestånd som inte påverkas av hyggen, säger Tiina Ylioja.
Stor risk i områden med stormskador
Den grundläggande orsaken till barkborreskador är att det efter storm- eller snöskador ligger kvar virke som barkborrarna kan föröka sig i. Skogscentralen har i år fått många anmälningar om användande av skog som hänför sig till stormskador, speciellt från kustregionerna i Österbotten och Egentliga Finland samt från Mellersta Finland och Norra Savolax.
Om barkborrepopulationen i dylika stormdrabbade områden redan är större än normalt föreligger det en betydande risk för skador på levande träd. Sommaren 2020 påträffades relativt mycket granbarkborre i Norra Savolax, Mellersta Finland, Södra Savolax och Norra Karelen, även om riskgränsen inte överskreds.
I likhet med tidigare år påträffades de största populationerna av granbarkborre sommaren 2020 i östra Nyland, där antalet på många platser överskred 15.000. När den gränsen överskrids innebär det att det i området finns så mycket granbarkborrar att de kan ta sig i genom kådan som granarna försvarar sig med.
– Man bör i synnerhet hålla ett öga på eventuella barkborreangrepp i kantzonerna av äldre granbestånd i varma, solexponerade lägen. Om barkborren har angripit mer än 10 kubikmeter per hektar av en skog inom region A bör virket enligt lagen om bekämpning av skogsskador tas ut före 15 juli, säger skogsvårdsexpert Pekka Kuitunen på Finlands skogscentral.
Enligt lagen om bekämpning av skogsskador ska endast det skadade virket transporteras bort och endast till den del som överskrider 10 kubikmeter per hektar. Oftast vidtar skogsägaren mer omfattande åtgärder. År 2020 fick Finlands skogscentral anmälningar om totalt 470 hektar som avverkats på grund av insektsskador, vilket var något mer än under de två föregående åren.
En del av de anmälda områdena är sådana där barkborrepopulationerna har varit rikliga redan under en längre tid, bland annat i Nyland och Kymmenedalen, men det finns också observationer från nordligare landskap. På de ytor som avverkas på grund av granbarkborre är inte hela trädbeståndet angripet av barkborre, eftersom avverkningen görs i förebyggande syfte för att förhindra mer omfattande skador.