Det väckte uppmärksamhet i Ålands innersta jordbrukskretsar när två Skuffis-agrologer år 1990 sökte jobb vid Ålands svinavelsstation i Jomalaby. Båda styrdes om till andra tjänster och på sin sista arbetsdag den 31 mars avtackades skåningen Joachim Regårdh som blivande pensionär och ”friherre” efter sammanlagt 36 år som rådgivare på Åland.
Sin första arbetsplats hade han vid landskapets jordbruksbyrå i Självstyrelsegården i Mariehamn innan tjänsten år 1996 – efter Ålands och Finlands inträde in EU – utlokaliserades till nybildade Ålands landsbygdscentrum i Jomala.
År 2000 överfördes tjänsten till Ålands hushållningssällskap och där har hann han jobba 26 år som växtodlingsrådgivare.
– Otroligt vad tiden går, kommenterade ”Jocke” efter all uppvaktning och utan att direkt vidimera andra inflyttade skåningars proklamationer att de flyttat till Åland för att sprida sin visdom.
Tårta och årgångsvin
Hans sista arbetsdag uppmärksammades med kaffekalas och tre sorters tårtor tillsammans med ett 20-tal nuvarande och tidigare kollegor i landsbygdscentret samt uppvaktning med blommor, presentkort och tal av hushållningssällskapets ordförande Carin Holmqvist, som själv flyttat till Åland från Sverige.
En present som han särskilt uppskattade var en flaska årgångsvin från 2011.
– Fast någon annan koppling mellan årtalet och Åland har jag inte upptäckt än att det var då som Naturbruksskolan lades ner, påpekade Carin.
Till saken hör att Joachims fru Bodil Regårdh också sökte svinskötarjobbet 1990. Hon fick i stället bli växtodlingslärare vid Ålands lantmannaskola som den hette då och var sedan rektor när Naturbruksskolan lades ner.
Då fick hon tjänst vid landskapsregeringens utbildningsbyrå där hon nu är specialsakkunnig inom ungdoms- och vuxenutbildningen och avgår med pension i september.
Trädgårdsarbetet släpar alltid efter
Men några planer på att som pensionärer flytta från Åland har paret inte.
– Vårt hem ligger 300 meter från landsbygdscentret. Där har vi en stor trädgård och har man en stor trädgård ligger man alltid efter med någonting. Antingen har det regnat så att man inte inte kunnat klippa gräset som planerat eller också har det kommit något annat emellan för andra trädgårdssysslor.
Hur anrikt gamla Skuffis eller officiellt Svenska lantbruksläroverket i Åbo än anses vara i finlandssvenska jordbrukskretsar är det ändå speciellt att en pojke från Kullabygden utanför Helsingborg på Sveriges sydkust flyttar till Finland för att studera.
Jocke räknar som förklaring snabbt upp tre orsaker till varför en ungkarl väljer att flytta från sin mamma:
– Pengar, äventyr eller en annan kvinna.
”Öppna och trevliga”
Eftersom Finland varken erbjuder pengar eller äventyr måste man det tredje alternativet ha varit avgörande. Det var också på Skuffis som han träffade Larsmofödda Bodil som sedan blev hans fru.
Den första tiden efter studierna jobbade de två på var sitt håll i Skåne, men ganska långt ifrån varandra.
Då föddes tanken att flytta till Åland, som ligger ganska mitt emellan Skåne och Larsmo i norra svenska Österbotten. På Åland klarar man sig dessutom utan finska.
Många på fastlandet uppfattar ibland ålänningarna som inte bara stolta utan kanske lite stöddiga ibland, men Joachim Regårdh håller inte med.
– Innan jag flyttade till Åland jobbade jag på Södra slätten i Skåne. Där är människorna inte direkt dryga men väldigt självmedvetna och ”sig selv nok” och svåra att komma inpå livet. Ålänningarna däremot är öppna, tillmötesgående och trevliga, är hans betyg efter mer än 30 år i det autonoma öriket.