På Malmgård Sjundeå sjuder stora planer. Av lantbruksföretagets nästan 400 hektar stora odlingsareal kommer 77 hektar att övergå i energiproduktion. Om knappa två år skall 90.000 glittrande solpaneler breda ut sig över en del av åkerlandskapet i Sjundeå.
Den årliga energiproduktionen kunde uppgå till 66 megawattimmar, vilket är tillräckligt för att se till det årliga elbehovet för 3.000 eluppvärmda egnahemshus.
– Det handlar om en omställning där vi nu låter solen producera energi i stället för spannmål. I mån av möjlighet kommer vi att integrera betande djur, någon form av odling eller ekosystemtjänster med solkraftsparken. Vi utreder ännu olika alternativ.
Det säger Malmgård Sjundeås ägare Sebastian Sohlberg då vi kör ut för att beskåda det böljande åkerlandskap i Lappers som så småningom skall bekläs med solpaneler. Enligt Sohlberg skall solkraftsparken ge ekonomisk stabilitet inom en yrkesgren där riskerna är stora.
– Vi vill bygga upp en resiliens och ha möjligast många ägg i korgen. Det kan betyda att man i framtiden är bättre rustad som lantbrukare och mindre sårbar för fluktuationer inom branschen.
Markägande och diversifiering står i centrum
Sohlberg har kontaktats av diverse energibolag under många års tid, men det var först under det senaste året som intresset för solenergi började väckas.
Han berättar att det handlar om en process där man både själv och med sina närmaste bör väga för- och nackdelar.
– Så småningom blev det intressantare, inte minst genom insikten om att man äger en fastighet som i nästa generation skall kunna förkovras och bära sig. Verksamheten kan sedan innefatta jord- och skogsbruk, fastighetsuthyrning eller sol- och vindparker, men som markägare måste man se på marken som en helhet.
Sohlbergs filosofi handlar därmed om att branschen de facto inte består av jordbrukare och skogsbrukare, utan av markägare. I egenskap av ordförande för Jordägarnas Förbund är just denna fråga brännande för Sohlberg.
– I nuvarande världsläge känns det olustigt att som markägare sitta bara på skog och jord. Vi utsätts för fantastiskt stora kostnader och enorma risker i vår verksamhet. Man måste diversifiera sig för att som vilken företagare som helst hållas på ytan.
Kontrakt på 40 år
Sjundeå utgör ett idealt ställe för en solkraftspark eftersom strålningsförhållandena är goda och Sohlbergs marker dessutom ligger intill en kraftlinje. Investeringen görs av energibolaget, medan Sohlberg står för markbottnen och får en hyra för att han ställer sin mark till förfogande.
– Mycket handlar om läge samt att samarbete med ägare, grannar och myndigheter fungerar. Efterfrågan på mark är stor, men alla platser är ju inte lämpliga i slutändan, berättar Sohlberg.
Under en längre tid fick Sohlberg begrunda projektet ur sitt eget odlar- och ägarperspektiv, och numera erbjuder han själv rådgivning i just dessa frågor inom Jordägarnas Förbund.
För att se till att överenskommelsen med bolaget skulle hålla standard lät Sohlberg på slutrakan göra upp själva avtalet med en jurist. Kontraktet är på 40 år och Sohlberg påpekar att projektet handlar om ett långtidsperspektiv på samhällsutvecklingen samt en form av produktionssäkerhet.
– Efter 40 år kan det hända att det här är fantastiskt goda åkrar att ta i bruk ur en livsmedelssäkerhetssynpunkt, eftersom de inte varit med om den utveckling som ägt rum under denna tid. Kanske är det också ur jordägarens perspektiv då värt att igen ha marken i jordbruksproduktion.
I nuläget är dock en solkraftspark en bättre ekonomisk utgångspunkt än jordbruksmark, vilket gör investeringen god från bägge parters perspektiv.
– Givetvis finns det en risk i allting man företar sig, men att inte göra någonting alls innebär en ännu större risk. Speciellt inom den här branschen.
En framtida möjlighet för land och landsbygd
Sohlberg påtalar att man ibland hör en oro över att åkermark som övergår i energiproduktion tär på landets självförsörjningsgrad, trots att det är en försvinnande liten areal som upptas av solkraftsparker.
Han ser tvärtom utvecklingen som en möjlighet både för lantbruket och landet överlag.
– Det handlar om att producera grön energi som vi behöver. Samtidigt får vi skattemedel via goda elaffärer om fler energibolag etablerar sig i Finland. Den här investeringen är värd tiotals miljoner euro och skulle ju inte göras om den inte uppfattades som god. I bästa fall föder den nya investeringar på annat håll.
Solkraftsparken i Sjundeå är enligt Sohlberg ett exempel på en lösning som kunde hjälpa upp både landsbygden och nationalekonomin.
Därmed blir nästa steg att förverkliga projektet. Detta innebär landskaps- och markplanering samt anläggande av servicevägnät, kablar, stängsel, pålade paneler samt en transformator invid kraftlinjen. Sohlberg förhåller sig optimistisk.
– Om allt går vägen under hösten så kan vi börja beställa paneler och inleda bygget 2025. I bästa fall är parken klar under 2026.