Att bevara behöver inte innebära att vargstammen ska bibehållas i den storlek eller omfattning den är nu, påpekar SLC i sitt utlåtande om jord- och skogsbruksministeriets utkast till en uppdaterad förvaltningsplan för vargstammen.
Enligt EU:s habitatdirektiv definieras bevarande som ”nödvändiga åtgärder för att bibehålla eller återställa en gynnsam status för populationer av arter av vilda djur och växter”. Bevarande kan alltså också innebära att en vargflock minskas till en gynnsam storlek, säger SLC i sitt utlåtande.
Vidare fäster SLC uppmärksamhet vid att man i utkastet utgått från att skyddet av varg endast lyckas om man beaktar bekymren och behoven hos människor i vargreviren och att man ingriper i tjuvjakt i ett tidigt skede.
– Finlands kustområden, som utgör SLC:s verksamhetsområde, kännetecknas av en omfattande husdjursproduktion, heter det i utlåtandet. Det är viktigt att lokalbefolkningens synpunkter beaktas i vargfrågan. Man bör ta befolkningens oro på allvar för att återställa tilltron till myndigheternas åtgärder och informationsutbyte. Regionala problem bör kunna lösas på regional nivå.
Full ersättning utan dröjsmål
SLC stöder vidare förslaget i utkastet om att skador förorsakade av varg på husdjur och hundar ersätts fullt ut samt att ersättningen för dessa skador betalas ut så fort som möjligt efter att ansökningarna har lämnats in.
– Det är viktigt att full ersättning betalas ut utan dröjsmål. Den långsamma utbetalningen har upplevts som ett stort problem av dem som har lidit av vargskador, och i synnerhet när det gäller husdjur.
Enligt SLC bör det egna momentet i statsbudgeten för ersättning av rovdjursskador finnas kvar.
– Ersättningen måste betalas ut enligt återanskaffningsvärdet, heter det i utlåtandet.
SLC ställer sig också positivt till förslaget i förvaltningsplanen att Finlands viltcentral ska ta fram ett koncept för proaktiv verksamhet, som bland annat gäller kommunikation och anvisningar för rovdjurskontaktpersonerna.
– Att ordna möten på regional nivå där man diskuterar och utbyter information om områdets vargläge, förebyggande av vargskador samt myndigheternas roller, är konstruktivt, anser SLC.
Tillfälligt bortjagande räcker inte
I förvaltningsplanen föreslås att Finlands viltcentral utvecklar och söker efter olika metoder för att jaga bort vargar och sammanställer erfarenheterna av effekten. Som en kommentar till det här förslaget anser SLC att man bör beakta de erfarenheter som redan finns.
– Det bör också utredas i vilka områden bortjagande av varg är en effektiv åtgärd, heter det i SLC:s utlåtande. Om vargar jagas till andra bebodda områden har bortjagandet en väldigt kortsiktig effekt. För att öka acceptansen och toleransen för varg i samhället är det viktigt att ingen ska behöva leva i rädsla för varg.
För att uppnå detta krävs enligt SLC effektivare åtgärder än att tillfälligt jaga bort vargen.
SLC har också tagit fasta på konstaterandet att det inte råder samförstånd om hur beteendet hos oskygga vargar ska definieras. Genom att fastställa riktlinjer för detta skulle det vara enklare att ta beslut om när en varg kan dödas eller jagas bort.
Det finns idag ingen enhetlig praxis, utan i varje skadefall görs en bedömning på basen av situationen. Detta förfarande är oförutsägbart, påpekar SLC.
Beslut ska kunna tas regionalt
Vidare framhåller SLC att lagstiftningen behöver ändras på flera områden.
– I farosituationer ska det vara möjligt att skjuta en varg utan att behöva vänta på undantagstillstånd, säger SLC. Polisen måste ha befogenhet att ta ett direkt beslut om att skjuta en varg som anses farlig för människor eller djur.
SLC anser vidare att det är viktigt att beslut ska kunna tas på regional nivå.
– På Åland har man till exempel tillfälligt utfärdat ett tillstånd för att skjuta varg under pågående hot mot människor eller boskap. Ett förfarande där beslut tas långt från lokalbefolkningen bidrar till att vargmotståndet växer, kommenterar SLC i sitt utlåtande.
Anslag för att förebygga skador
I förslaget till förvaltningsplan föreslås ett anslag i statsbudgeten för att förebygga skador, som bland annat kan användas för att köpa stängselmaterial till djurproduktionsgårdar som allvarligt hotas av vargar. Vid beredningen av programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland utreds också möjligheten att anvisa utvecklingsmedel för att förebygga skador av stora rovdjur.
Enligt SLC är det emellertid viktigt att tillräckligt stora öronmärkta anslag reserveras i statsbudgeten för förebyggande av skador.
– Landsbygdsprogrammet bör inte finansiera dessa förebyggande åtgärder, heter det i SLC:s utlåtande.
Det är också viktigt att tillräckliga anslag reserveras så att den enskilda företagaren inte behöver bekosta stängselmaterial själv.
– Erfarenheterna visar att anslagen från tidigare år inte har varit tillräckliga, heter det i utlåtandet.
SLC saknar dock förslag till fler konkreta åtgärder för förebyggande av vargskador.
SLC är vidare positivt till förslaget i förvaltningsplanen om workshoppar och möten där aktörer på olika nivåer kan diskutera tillsammans. Detta kan bidra till att jägarnas och de lokala aktörernas tilltro till viltförvaltningen ökar.
– Det är viktigt att lokalbefolkningen kan vara delaktig samt att beslutsfattarna beaktar deras synpunkter.
Det måste gå att jaga älg inom vargområden
Däremot ställer sig SLC avvisande till förslaget om att man ska beakta stora rovdjurs påverkan vid förvaltningen av älgstammen.
– En stor vargstams predation är inte en tillräcklig åtgärd för att reglera älgstammen. Man har på många håll beaktat de skador som älgar orsakar inom jord- och skogsbruk när målsättningar om älgstammens storlek har fastställts. En stor vargstam avhjälper inte skador på plantbestånd orsakade av älgar. Jakt av vilt måste därför kunna drivas även i vargområden för att säkerställa en ändamålsenlig viltförvaltning, som i sin tur säkerställer en måttlig viltskadenivå inom jord- och skogsbruket.
Stamvårdande jakt bör införas
Vidare fäster SLC uppmärksamhet vid att bara skadebaserade dispenser tillåts i nuläget. I utkastet till förvaltningsplanen konstateras att skyddet har lett till att målen i den tidigare förvaltningsplanen inte har uppfyllts. Det strikta skyddet har fått motsatt effekt och gjort att tjuvjakten har ökat medan toleransen mot varg har minskat. Idag är nämligen tjuvjakt det största hotet mot vargstammen.
Därför stöder SLC bland annat att man inför en stamvårdande jakt.
– Samtidigt som en sådan stamvårdande jakt har en positiv inverkan på acceptansen av varg kan den också förebygga skador.
Inom EU har Finland drivit på att nationella särdrag ska identifieras samt att flexibilitet och handlingsutrymme ska öka när det gäller storviltspolitik.
– Stamvårdande jakt efter varg är en sådan fråga där man bör kunna öka flexibiliteten för att på bästa möjliga sätt tillgodose lokalbefolkningens behov. Juridiken i vargfrågor får inte bli ett oberättigat vargskydd, säger SLC.