SLC Nyland har lämnat in besvär över Nylandskapsplanen 2050. Planen är enligt SLC Nyland problematisk av många orsaker. Bland annat baserar sig de nya skyddsbeteckningarna inte på naturvårdslagen vilket de borde, och planeringsprocessen har långt gjorts utan att markägarna hörts.
SLC Nyland har lämnat in besvär över Nylandsplanen 2050 som i augusti godkändes av landskapsfullmäktige. Besväret har lämnats tillsammans med MTK Uusimaa och de tre nyländska skogsvårdsföreningarna. Besvärsskriften är sammanställd av Jordägarnas Värderingscentral som anlitades som ombud.
– Vi identifierade ett flertal problem med landskapsplanen från markägarnas synvinkel, säger SLC Nylands ordförande Thomas Antas.
– Vårt främsta syfte med besväret är att få prövat i domstol vad rättsväsendet anser om att landskapsförbundet genom planbeteckningar bedriver naturskyddspolitik, vilket inte är deras uppgift.
Skyddsområden ska grundas via naturvårdslagen
I landskapsplanen har områden försetts med en beteckning som i praktiken innebär att området är skyddat, trots att inget egentligt skyddsförfarande har initierats, inletts eller slutförts.
– Skyddsområden ska grundas via naturvårdslagen och på beslut av miljöskyddsmyndigheter, inte genom landskapsplanen och landskapsförbundets beslut, säger Antas. Dessutom ska markägaren vara med och besluta om hur skyddet genomförs och avgränsas.
Enligt grundlagen måste markägarna också få full ersättning för egendom som tas till gemensam användning. Hur ersättningsförfarandet ska gå till beskrivs inte i landskapsplanen.
– Trots att det här inte handlar om direkt expropriation är det ändå fråga om begränsning av hur man får använda sin egendom. Överlag ser vi i Finland att egendomsskyddet vittrar sönder lite i kanterna. Kommunerna inlöser mark på grunder som inte svarar mot många andras rättskänsla, trots att de kanske är lagliga.
Enligt Antas är det underförstått att markägarna förväntas ha bekantat sig med landskapsplanen redan i beredningsskedet. Materialet har däremot varit bristfälligt, sent och främst tillgängligt endast på finska.
– I Nyland är en förhållandevis stor andel av markägarna svenskspråkiga. Det är oskäligt att kräva att markägare ska kunna bedöma hur planen påverkar enskilda personers möjligheter att bedriva skogsbruk, när bristerna i materialet är så stora.
Ingen direkt växelverkan i planeringsprocessen
Avsaknad av direkt växelverkan mellan Nylands förbund och markägarna har varit ett stort problem under planeringsprocessen, säger Antas.
– Markägarna har inte involverats tillräckligt i planeringen. Det vore en annan sak om planläggningen bara styrde kommunernas planering, men när de nya skyddsbeteckningarna har direkta konsekvenser för enskilda personer borde de kontaktas personligen.
Saken blir inte bättre av olika regler tillämpas på olika håll i landet.
– Österbottens förbund har inte alls sådana här beteckningar i den landskapsplan som bereds där. Det är ohållbart att markägare inte behandlas lika i hela landet.
Beredningens svaghet exemplifieras av att markägare som har varit särskilt aktiva och gjort egna inventeringar har lyckats få bort beteckningar från sina områden i utkastskedet.
– Det visar att kvaliteten på beredningsmaterialet inte håller måttet och att ingen kan bedöma kvaliteten för de markägare som inte varit lika aktiva, säger Antas. Det vore naivt att tro att inventeringsmaterialet i övrigt skulle hålla bättre kvalitet. Det har alltså funnits fel eller brister i beredningsmaterialet och felen har korrigerats endast för att markägaren varit ovanligt vaken i frågan.
Värderingscentralen på samma linje
Helena Ålgars, jurist vid Jordägarnas Värderingscentral, har bistått med juridisk hjälp vid utformningen av besväret. Ålgars håller med om att det är problematiskt att landskapsförbundet kommit med nya beteckningar i planen.
– Jag instämmer med Thomas Antas om att det inte ska höra till ett landskapsförbund eller en kommun att införa skyddsbeteckningar som inte grundar sig på naturvårdslagen i planen, säger Ålgars.
I naturvårdslagen finns reglerade förfaranden för hur processen ska gå till. Skyddsbeteckningarna som inte grundar sig på naturvårdslagen väcker däremot frågor som behöver svar.
– Det gäller i synnerhet för skogsbruket. Där skyddsbeteckningarna satts in gäller uppenbarligen inte skogslagen – vad är det då som gäller? Får man avverka, och vad händer om man inte får det? Hur får man i så fall ersättning smidigt?
Ålgars påpekar att områdesbeteckningarna som utvidgats jämfört med den gamla planen medför oskälig olägenhet för markägarna – något de enligt lagen inte ska få göra.
– I besväret lyfte vi fram att bestämmelserna leder till en förvirrande situation där ingen vet vad ändringarna i praktiken betyder.
Tiden att lämna in besväret var knapp och arbetsprocessen intensiv. Sammanlagt blev det 15 sidor med ett flertal punkter.
– Totalt sett har det lämnats in ganska många besvär, både från organisationer och från enskilda mark- och skogsägare.
När besvären kommit in hör domstolen Nylands förbund och andra berörda organ inom Nyland om vad de anser om besvären. Därefter får de som lämnat in besvären bemöta utlåtandena.
– Sedan avgör domstolen så småningom ärendet. Vi har yrkat på att planen ska upphävas och återförvisas för ny beredning, säger Ålgars.