Livsmedel och lantbruk är en allt mer internationell affär, och det gäller också forskningen om skogsprodukterna. Finland räcker inte som marknad.
Stefan Willför är professor i de förnybara materialens kemi vid Åbo Akademi. Om allt går som planerat så är han från och med nästa år också gästprofessor vid ett universitet i kinesiska Jinan, en stad med flera invånare än Finland.
Willför skall hjälpa kinesiska forskare och företag att utvinna högteknologiska produkter ur skogen. Hans engagemang – enligt planerna som föreläsare och forskare i två månader årligen i åtminstone tre års tid – kommer efter att en kinesisk delegation besökte Finland. Willför gav också redan i somras en serie föreläsningar i Jinan.
På gräsrotsnivå har internationaliseringen pågått längre.
– Just nu har jag en enda inhemsk studerande som skall börja med sitt diplomarbete på mitt labb, alla andra är doktorander från Kina eller Ryssland, säger Willför.
Tuffa villkor
Av alla studerande vid Åbo Akademi är nu nästan en femtedel utlänningar, enligt den officiella statistiken. Vid fakulteten för naturvetenskap och teknik FNT kan andelen vara ännu högre.
Det hänger ihop med att det redan länge varit svårt att få tillräckligt många (och duktiga) finländare att börja med grundstudierna vid kemin på ÅA. Därför har man också rekryterat grundstuderande utomlands och gjort avtal med utländska universitet om dubbelexamen, d.v.s. att en viss examen skulle gälla också som examen vid det andra universitetet.
Ett bakslag var då landets regering för några år sedan införde terminsavgifter för studerande som inte kommer från EU-länder. Studenterna slutade helt komma från ryska Tver som ÅA hade ett bra samarbete med.
Men de kommer fortfarande från Kina, trots att de både skall betala 12.000 euro per år i terminsavgifter och dessutom skall ha säkrat sitt uppehälle.
God affär
Rinner nu det finländska kunnandet i skogskemi till Kina?
– Jag ser de inte så. Alla de stora skogsbolagen har redan verksamhet där. Då jag undervisar där så utbildar jag också folk som kan anställas av de bolagen, som på olika sätt drar nytta av det.
– Kineserna har något vi behöver, de har pengar och studerande. Vi har kunskap. Jag ser det som en win-win-situation.
Intresset i Kina gäller till exempel ämnen som kan extraheras ur trä och som antas kunna användas i livsmedel, mediciner eller kosmetika. Försöken att utveckla dem till kommersiella produkter har inte kommit långt i Finland bland annat p.g.a. EU:s skärpta kemikalielagstiftning.
I labbet vid Porthansgatan i Åbo jobbar Willför och hans doktorander på att utveckla material och metoder för att printa medicinska produkter. I första skedet tänker han sig att det är skräddarsydda sårdynor, möjligen med medicin färdigt ingjuten.
Senare kan det bli frågan om anatomiska reservdelar som innehåller levande celler.
– Celler gillar cellulosa, säger Willför.
Stannar här
Ryska Ekaterina Korotkova kom för nio år sedan från Tver till ÅA för grundstudier. Nu är hon doktorand och utvecklar ett sätt att få ut ligninet ur träet i en mera användbar form än vad den normala sulfatprocessen ger. För den är ju ligninet bara en förarglig biprodukt.
Lignin av bättre kvalitet kan användas till exempel i 3D-printern.
Var kommer hon att använda sin ÅA-vunna expertis i skogskemi? Var finns hon om fem år?
– Det är alltid den värsta frågan i arbetsintervjuerna, skrattar hon. Men svarar lika rappt:
– Här. Och vara nyttig.
Och Stefan Willför hoppas att det håller.
– Katja är en av dem som jobbar med vår nya analystjänst för skogsföretagen, vi behöver kunnigt folk så att vi kan skala upp den tjänsten, säger han.
Det är en tjänst där ÅA visar att den inte helt lämnat sin läst, den traditionella massaindustrin. Willför säger att man noterat att det uppstått efterfrågan på avancerade problemlösningstjänster för industrin.
– I princip är ju cellulosaframställning alltid det samma: man har fibrer och man har vatten. Men så sätter man till en hel massa kemikalier och förr eller senare har man problem. Vi kan hjälpa företagen att analysera och lösa problemen.
ÅA får något också utöver själva betalningen för tjänsterna: kontakter till företagen, en känsla för vad som är de praktiska problemen i industrin och som ett resultat också nya frågor att studera i grundforskningen.