Den exceptionellt torra våren och sommaren har varit utmanande för de plantor som planterades i våras. Landsbygdens Folk besökte en tallplantering i Sibbo tillsammans med en självverksam skogsägare.
Rolf Wickström är skogsägare i Sibbo och bekant för de flesta nyländska skogsägare tack vare sin långa karriär som instruktör vid skogsvårdsföreningen Södra Skogsreviret. För ett år sedan slutade han vid Skogsreviret och jobbar nu som skogsbruksföretagare och självverksam skogsägare.
Precis som alla andra skogsägare som planerat den här våren har han förstås oroat sig över hur plantorna ska klara den extrema torka och värme som våren och i varje fall den första hälften av sommaren förde med sig.
– Jo, efter att jag planterade kom det inte en droppe regn på sex veckor. Och det var torrt redan från förut, maj månad var ju exceptionellt varm det här året. I och för sig hade det kommit lite regn i början av maj men det var så lite att det inte hade någon betydelse.
Tallen har det kämpigare
Wickström planterade 10.000 plantor under den gångna säsongen. En stor del har klarat sig, men i synnerhet tallplantorna har haft det kämpigt.
– Tall planteras ju förstås också på kargare marker och har därmed sämst grundförutsättningar under ett torrt år. Samtidigt blir man överraskad över på hur torra och besvärliga platser en planta ändå kan gro. Det är viktigt att jorden är tätt packad omkring plantan. Den så kallade planteringspotten får inte synas ovan jord, tvärt om, om en del av plantan är nedklämd i jorden är det inte så farligt, säger han.
Planteringsrekommendationen är 2.000 plantor per hektar för gran, 1.800 plantor per hektar för tall och 1.600 plantor per hektar för björk.
– Jag planterar alltid tätare än rekommendationen, jag räknar helt enkelt med att alla inte klarar sig. Besvärlig terräng inverkar förstås men mer snytbagge, älg och hjortdjur. Hur som helst är det första året tuffast för plantan, innan rotsystemet hunnit utveckla sig ordentligt, säger Wickström.
Gräsbekämpningen alltid viktig
Med planteringar gäller det alltid att vara uppmärksam med gräsbekämpningen. Örnbräken är kanske det största hotet.
– Det gäller att trampa och nu på hösten så erbjuder frostmorgnarna bra tillfällen för bekämpning i och med att gräset då går av speciellt lätt. I extremfall kan man vara tvungen att använda sig av trimmer men då finns förstås alltid risken att man skadar plantorna.
Gällande torkskadade och helt döda plantor finns enligt Rolf Wickström nu egentligen bara en rationell sak att göra för skogsbrukaren.
– Döda plantor ska ersättas och kompletteringsplanteringen bör ske senast nästa vår. Nu på hösten är det svårt att få tag på plantor och lämnar man det senare än så blir beståndet för ojämnt och blir det ännu senare tenderar det bli ogjort, säger han.