Saaristo
År 2018 har varit ett annorlunda år för Stefan Saaristos del. Saaristo har valt att prioritera det egna jordbruket efter att ha jobbat i bland annat Saga Furs, ÖK och Atrias ledning. Sockerbetsodling är en specialitet för honom.
Jordbruk Livet på landet

Saaristo skippade toppjobb
för att bli jordbrukare
på heltid

Efter att ha innehaft flera tunga poster gjorde Stefan Saaristo en överraskande vändning för ett år sedan. Han valde bort ett välbetalt chefsjobb för att bli spannmåls- och sockerbetsproducent på heltid hemma i Övermalax.

I slutet av 2017 meddelade Stefan Saaristo helt sonika att han lämnar sitt chefsjobb på Saga Furs för att istället satsa på den egna jordbruksproduktionen i hembyn Övermalax.

– Avhoppet hade inget att göra med den allmänna ekonomiska motvinden inom pälsbranschen. Det fanns två orsaker till att jag valde den här vägen. Dels ville jag utveckla den egna gården och dels önskade jag kunna tillbringa mera tid med min familj efter att ha levat ett kalenderstyrt liv i många år, säger Stefan Saaristo.

– Egentligen finns det aldrig någon rätt tidpunkt för ett sånt här beslut.

Utesluter inte nya utmaningar

– Visst har många tyckt att jag var tokig när jag sadlade om på det här sättet, säger Saaristo när vi sitter och samtalar hemma vid hans kaffebord i Paxal, Övermalax.

Stefan Saaristo har under lång tid varit ett känt namn inom det finlandssvenska näringslivet. 2002 blev han vd för Österbottens Kött och han har sedan dess också haft ledande poster inom Atria, A-Foder och A-Producenter.

På sistone har Saaristo bytt ut den kringflackade och mötesspäckade chefstillvaron mot jordnära jordbruksarbete i hembygden och odling av sockerbetor, vete, korn och raps.

– Ambitionen var att jag till att börja skulle fokusera på jordbrukandet på heltid under åtminstone en växtodlingssäsong. Jag kommer att fortsätta med det här värvet också under det kommande året.

Samtidigt som någon form av jordbrukande definitivt hör till Stefan Saaristos långsiktiga framtidsplaner, utesluter han inte att det kan bli aktuellt med någon ny utmaning utanför det egna jordbruket så småningom.

– Någon exakt tidpunkt handlar det inte om. Om det helt enkelt dyker upp någonting intressant är jag beredd att tacka ja. Under det innevarande året har jag fått en del arbetserbjudanden, berättar Saaristo.

Stefan Saaristo fortsätter dessutom att vara socialt aktiv via en rad förtroendeuppdrag. Han är för närvarande bland annat engagerad inom ÖSP:s företagarutskott, Vasa Andelsbanks förvaltningsråd, Finlands Svenska Andelsförbund och Pellervo.

Sockerbetsodlare i fyra år

Jordbruk är något som Stefan Saaristo har haft konkret kontakt med ända sedan uppväxten i Övermalax.

– Min morbror och mina morföräldrar var jordbrukare. Det driftscenter som finns på min gård har flyttats från deras gård på Röjbacken som ligger ett par kilometer härifrån. Min släkt drev mink- och rävfarm fram till mitten av 1990-talet och innan dess hade man också mjölkkor och grisar.

Stefan Saaristo är en av uppskattningsvis 10-15 kvarvarande verksamma sockerbetsproducenter i svenska Österbotten. Han har odlat den krävande specialgrödan i fem år och förbereder sig nu för en sjätte säsong.

– Det finns en hel del allmän kunskap och teoretiska verk skrivna om sockerbetsodling. Men det är i första hand genom praktiskt arbete som man kan gå framåt på det här området. Jag strävar efter att kunna göra ytterligare förbättringar framledes. Målet är att åstadkomma kvalitetsmässiga framsteg och att kunna öka den totala produktionen.

– Efter nästa säsong upphör för övrigt det nuvarande branschavtalet att gälla och ett nytt avtal ska förhandlas fram. Samtidigt fortsätter den nationella Sucros-fabriken att söka nya sockerbetsodlare, säger Saaristo.

Hur summerar du odlingsåret 2018 generellt sett?

– Jämfört med det fuktiga fjolåret har ju torkan spökat rejält i år. Ändå blev sockerbetsskörden relativt hyfsad och spannmålsskörden hyfsad till slut.

– Jag hade stora problem med bekämpningen av ogräs och ohyra i sockerbetsfälten under den varma sommaren. Likaså var rapsbaggen en svår skadegörare på oljeväxtsidan. Det var som om bekämpningsmedlen inte verkade tillräckligt effektivt i värmen, säger Saaristo.

En ekvation som inte går ihop

Att vara jordbrukare är ofta ett ensamt jobb i praktiken. Stefan Saaristo säger dock att han har tillgång till många sociala kontakter och nyttiga bollplank inom den egna branschen.

– I det praktiska arbetet på hemgården hjälper vår snart 18-årige son Oliver ofta till. Också min far och svärfar medverkar i viss mån.

Att dagens jordbrukare tampas med olika slags ekonomiska utmaningar är ett faktum som inte kan bestridas.

– Parallellt med att priserna på bland annat bekämpningsmedel, gödsel och energi stiger stampar producentpriserna på stället. Det är en stor utmaning och i praktiken en ekvation som inte går ihop, säger Saaristo.

Efter sitt första år som heltidsjordbrukare konstaterar Stefan Saaristo att det handlar om en helt annan tillvaro än de tidigare jobben med förvärvsinkomst. Någon guldgruva är det inte fråga om, säger han. Samtidigt är Saaristo övertygad om att det inhemska jordbruket har en framtid.

– Befolkningsökningen medför ett ökat behov av livsmedel. Detta banar väg för både växt- och köttproduktion.

– Klimatförändringarna och den önskade reduceringen av koldioxid är egentligen ingenting nytt. Jordbruket har visserligen en viktig roll i sammanhanget. Men samtidigt ska man komma ihåg att tekniken utvecklas mot energisnålare och miljövänligare lösningar hela tiden.

– Det gäller också att minnas att växtodlingar och våra skogar bidrar till att binda koldioxid, framför allt genom fotosyntesen, tillägger Saaristo.

Får inte bli som Yellowstone nationalpark

Stefan Saaristo tycker att den samhälleliga intressebevakningen överlag är bra i Finland för jordbrukets och speciellt för pälsbranschens vidkommande.

– Myndigheterna lyssnar vanligtvis. Men i vissa frågor har deras agerande medfört tilltagande polarisering i samhället. Detta gäller framför allt de aktuella varg- och skarvfrågorna. Där är jag beredd att ge myndigheterna en känga.

– Österbotten bör inte bli som Yellowstone nationalpark utan man bör satsa på en trygg och levande landsbygd. Själv har jag observerat en varg endast 100 meter från mitt hem i våras, poängterar Saaristo.

Vad gäller den aktuella lantbruksmässiga stödpolitiken säger Saaristo att det är bekymrande att nedskärningar har aviserats på växtodlingssidan inklusive den ekologiska sektorn.

Men tillbaka till det egna jordbruket. December är ju av tradition en lugn jordbruksmånad. Är något på gång?

– Just nu ser jag över bokslutet. Under det här året har jag för övrigt råkat ut för EU-granskningar. Jag har blivit granskad tre gånger. Det är något som man måste acceptera om man vill vara jordbrukare inom unionen.

Har du nästa odlingssäsong i tankarna?

– Redan när jag utför tröskningsarbete om höstarna börjar jag fundera på nästa säsong. För egen del blir det inte några nyheter i fälten under året 2019 utan jag fortsätter på samma vis som tidigare.

– Jag skulle kunna tänka mig att öka mina odlingsytor – speciellt när det gäller produktionen av sockerbetor. Att få tag i tilläggsmark här i Malax är dock inte lätt. Samtidigt måste jag också beakta växtföljden inom sockerbetsodlingen, säger Stefan Saaristo.