Den ryska mjölksektorn växer. Det verkar inte finnas gränser gällande gårdsstorlek eller avkastning, och många gårdar har börjat förädla sina egna mjölkprodukter.
Lösdriftsladugården från 2015 ser alldeles ny ut. Fyra Lely-mjölkningsrobotar arbetar oavbrutet med att mjölka 210 kor. Bredvid ladugården står en identisk byggnad, också den fylld med fyra robotar och 210 kor.
En utfodringsrobot tar sig fram längs fodergången och en gödselskrapa arbetar på det lutande golvet.
Tidigare var det här en båsladugård med en mjölkgrop, men företaget som äger gården valde att bygga ut rejält för några år sedan.
– Vi har stora planer för vår gård, säger företagets vice verkställande direktör Danila Kozlov. Vi vill tävla med Europa och föregå med gott exempel för andra ryska mjölkgårdar.
Potential i mjölksektorn
Gården, som ligger utanför Moskva, ägdes tidigare av staten och var ett så kallat sovchos, ett jordbrukskollektiv. Det speglas ännu i det nuvarande namnet, ”Sovchoz döpt efter Lenin”.
Nu bedrivs där mjölkproduktion, spannmålsproduktion och gårdsturism.
– Man kan nästan se Röda torget härifrån, skrattar Kozlov. Det begränsar vår möjlighet att utvidga verksamheten, men samtidigt har läget fördelar. Vi bor granne med konsumenterna.
Han är inte den enda som ser potential i mjölksektorn. Trots att antalet mjölkgårdar har minskat de senaste åren har gårdarnas storlek ökat. Att ha 1.000 kor eller mera än inte längre ovanligt.
Den största mjölkgården i Ryssland har 17.000 kor och producerar 1,5 miljoner liter mjölk per dag. För tio år sedan var den genomsnittliga mjölkproduktionen per ko cirka 2.000 liter, i dag kan den uppgå till 11.000 liter.
Kozlovs genomsnitt är 10.888 liter med 3,8 procent fett och 3,27 procent protein.
– De ryska jordbrukarna är pålästa, säger Sergej Panchuk, utvecklingschef på Barenbrug Ryssland som producerar vallutsäde. De är noggranna med fodret och vill ha möjligast högklassig vall med högt näringsvärde.
Tekniken underlättar också arbetet.
– Verktygen blir allt bättre. Våra mjölkgårdar börjar se lika ut som gårdarna i USA eller Kanada. Allt är möjligt också i Ryssland.
Vill börja exportera
Efter importstoppet på europeiska jordbruksprodukter 2016 beslöt ryska staten att landet skulle höja sin självförsörjningsgrad. Ännu hellre skulle produktionen räcka för export, i synnerhet till Kina och Indien som ligger nära och konsumerar allt mera mjölkprodukter.
För att driva igenom förändringen sänkte staten jordbrukarnas räntor och införde stöd för jordbruksutrustning och utfodringsmaskiner.
– Om man bygger en ny ladugård och utnyttjar alla tillgängliga stöd får man tillbaka femtio procent av investeringskostnaderna, säger Irina Goerinovitch, biträdande direktör vid regeringens institut för vall och baljväxter.
– Därför kan mjölkproducenterna börja från noll och bygga en gård med 2.000 hektar mark inom ett par år. Vi vill få igång produktionen på allvar.
De flesta mjölkproducenter odlar vall och klarar sig med eget ensilage och egen betesmark. Det gör också Kozlov.
– Vi producerar eget ensilage i balar. Det innehåller majs, lucern och rajgräs. Men vi lär oss mera hela tiden. Kvaliteten är fortfarande sämre än den i Europa. Vi får två eller tre skördar per år, beroende på vädret. Tre är väldigt bra.
I år var avkastningen för den första skörden 3 ton per hektar, säger Danila Kozlov.
– Det räcker ännu inte. Vi måste fortfarande komplettera med koncentrat. Vi ger ungefär 660 gram koncentrat per liter mjölk, vilket utgör en stor kostnad.
Höga mjölkpriser
I augusti 2019 var mjölkpriset i Ryssland kring 0,38-0,44 euro per liter. Kostnaderna beror på gårdens storlek. Moderna gårdar har en kostnad på 0,22-0,30 euro per liter och traditionella gårdar 0,19-0,22 euro per liter.
De höga mjölkpriserna och ordentliga produktionsstöd gör att producenterna vågar satsa på utveckling. De största gårdarna bygger egna mejerier i anslutning till mjölkgårdarna.
Varje vecka dyker ett nytt mejerinamn upp i butikernas mjölkhyllor. I dag finns 1.500 olika ryska mejerimärken i butikerna.
Också Kozlovs gård följer trenden. Gården säljer fyrtio procent av sin mjölk till ett lokalt mejeri som gör gouda-ost.
– Det lilla mejeriet betalar ett bättre pris.
Ändå är han inte riktigt nöjd.
– I genomsnitt får vi ut 2,8 laktationer per ko, men vi vill öka det till 4. Vi vill också använda mera ny teknik. Till exempel använder vi nu en rysk ras korsad med holstein-frisisk boskap, vilket ger en blandras med dåliga ben och hög produktion. Jag funderar på att använda kloner. Om man har en perfekt ko med hög avkastning, varför inte klona den istället för att föda upp en annan ko och hoppas på samma resultat? En hundraprocentig garanti vore mycket bättre. Vi är inte där ännu, men potentialen är enorm.
Hela tiden nytt
Gården Ferma Rosta kombinerar mjölkproduktion, foderproduktion och mejeri. Gården har 2.260 mjölkkor som producerar 9.000 liter per ko per år. I anslutning till gården byggdes 2018 mejeriet AISFeR i Serebryanye Prudy söder om Moskva.
Under namnet ”Pravilnoje Moloko”, den rätta mjölken, bearbetas 60.000 liter mjölk per dag.
– Vår mjölk är annorlunda, säger verkställande direktör Aleksei Sorokin. Vi använder ett mikrofiltreringssystem som förlänger mjölkens hållbarhet till 26 dagar utan att förstöra näringsämnen. Kvaliteten övervakas också hela tiden.
Tre gånger per dag hämtar en lastbil 20.000 liter mjölk från gården som ligger sjutton kilometer därifrån. Laboratoriet tar prover för att försäkra att mjölken uppfyller EU-standarder, ISO och ryska standarder. Dessutom måste fetthalten uppgå till minst 3,4 procent och proteinhalten 3,0 procent.
– Det här är företagets standard, säger Sorokin. Den är striktare än statens standard.
När proverna godkänts pumpas mjölken till tre tankar där de förvaras högst ett dygn i 1,5-2 grader. Mjölken pastöriseras och separeras i mjölk, grädde och smör.
Företaget gör också sina egna plastflaskor för att garantera hög kvalitet. De producerar exakt så många flaskor som behövs, och de fylls och får sina etiketter automatiskt. En flaska producerad 14.11 får bäst före-datum 10.12: 26 dagar senare.
Flaskorna går till lokala matbutiker, och ingenting exporteras eftersom logistiken är dyr i Ryssland.
– Efterfrågan på mjölkprodukter fortsätter öka, säger Sorokin. Därför fortsätter vi öka vårt utbud, och bygger nu en produktionslinje för grynost. Den första osten börjar vi sälja i november.
ÖVERSÄTTNING
Andrea Bergman
