Det har skett klara förbättringar inom rovdjurspolitiken. Men ÖSP:s fullmäktige konstaterar det finns mycket kvar att göra. Det måste bli lättare att få vidta åtgärder när rovdjur hotar produktionsdjuren. Och det är inte bara vargar som skapar problem.
Många husdjursproducenter och invånare på landsbygden välkomnade beslutet att införa kvotjakt på varg i vintras. Ett stort steg i rätt riktning. Men det finns ingen anledning att stanna där. Något som är ett fortsatt problem för i synnerhet fårproducenter är den tröga handläggningen om dispensansökningar för skyddsjakt på varg.
Det här uppmärksammades i en motion från Närpes östra lokalavdelning, som debatterades på ÖSP:s fullmäktigemöte i Solf i tisdags.
– Det har tydligt framkommit att det nuvarande systemet, där ansvaret för att ansöka om dispens faller på enskilda fårfarmare eller lokala jaktföreningar både är betungande och ineffektivt, skriver lokalavdelningen i sin motion.
I sitt motionssvar konstaterar förbundsstyrelsen att nuvarande lagstiftning borde göras om helt för att förenkla byråkratin. ÖSP anser därför att det borde utredas om djurägare kan ges en begränsad rätt till skyddsjakt på rovdjur som hotar tamboskap enligt den svenska modellen. Förfarandet i Sverige är effektivare.
– Motionen är bra. Vi har ett för svagt rättskydd för husdjursägare och vi borde komma till ett liknande system som i Sverige, där man får försvara sina husdjur utan att det blir polisutredning och risk för att bli av med vapenlicensen, säger ordförande Tomas Långgård.
Och fortsätter:
– Vi för också diskussioner med våra regionala riksdagsmän som ska diskutera med polisledningen om deras förfarande när de ger avlivningstillstånd för varg som rör sig nära bebyggelse. Det är flera saker på gång just nu.
Tar för länge att få beslut
Som det är nu kan det ta upp till en vecka eller längre att få beslut om att få ett dispensbeslut. Och dispens för skyddsjakt är oftast inte det första som beviljas. Först ska rovdjuret fördrivas – inte bara en utan flera gånger.
– Jag har en kollega som berättade om att han ringde polisen då en varg rörde sig nära hans produktionsdjur. Han fick tillstånd att fördriva vargen med femtio meter. Det är ju en helt otillräcklig åtgärd, säger David Köping från Sundom.
Sådana här exempel finns det fullt av. Men det är också fortsatt viktigt att alla observationer följs upp av lokala rovdjurskontaktpersoner så att de införs i systemet Tassu.
– Det här är lite utanför motionen, men det är viktigt att framhålla att rovdjursobservationer rapporteras till Tassu. Som exempel när en ko dödades av en varg i Lillby så kom polisen inte ens ut för det fanns inga observationer noterade i systemet. Så det är viktigt att vi fortsätter orka rapportera, säger Nicklas Sjöskog, viceordförande för ÖSP.
Det är inte bara lodjur och varg som skapar huvudbry på landsbygden. Conny Englund från Pedersöre lyfte upp det faktum att också korpar utgör ett problem.
Förra året drabbades 41 av hans lamm av attacker av korpar, som sticker ut ögonen på de små djuren.
– Korpen är också mycket effektiv, så vi måste ta hårda tag också mot dem. Inom ramen för ÖSP:s fågelskadearbetsgrupp är det här en fråga som vi bevakar, säger han.
Bygglag kan medföra begränsningar
Den andra motionen – som gäller den ändrade bygglagen som trädde i kraft vid årsskiftet – väckte också diskussion. Kronoby lokalavdelning oroar sig för att den ska medföra nya krav och begränsningar för jordbruk som utvecklas.
Enligt Carina Rudström har det till lokalavdelningens kännedom kommit fall där djurgårdar råkat ut för begränsningar på grund av den kommunala planeringen.
– Vi har varit i kontakt med kommunen, men det är svårt att få information. Kommunen ser det som viktigare att man får nya invånare än huruvida jordbruket begränsas. Det här låter fel i mina öron, sa säger hon.
Det här föranledde en diskussion om att situationen kan variera mellan kommuner.
– Det här är en aktuell sak och en komplicerad fråga. Olika kommuner verkar ha olika regler och det här är en sak som måste bevakas, säger Sjöskog.
Trots att de i Österbotten finns många landsbygdskommuner med ett starkt jordbruk är det här ett bevis för att antalet jordbrukare ändå blir färre. Förtroendevalda med jordbruksbakgrund blir färre och det medför också att möjligheten att påverka i kommunala frågor minskar.
– I Jakobstad förbereds en ny generalplan och jag kan säga att jag kände mig ensam där. Jordbrukets perspektiv glöms lätt bort och här fick jag snabbt hjälp via ÖSP och SLC vidare till MTK av en expert i en fråga som diskuterades Det här visar hur otroligt viktigt jobb som görs inom intressebevakningen, säger Englund, som är ledamot i Jakobstads stadsfullmäktige.
Bjarne Mara från Korsholm fortsätter:
– Om vi jordbrukare inte är representerade inom beslutsfattandet så kan det bli märkliga skrivningar i många olika ärenden. Intressebevakningen – som vi alla som medlemmar betalar för – är mycket viktig och arbetet är en förutsättning för att vi ska kunna vara med och påverka.
Utredning om LF diskuterades
Något som fullmäktige också fick ta del av är SLC:s pågående utredning om hur Landsbygdens Folk ska utvecklas. Det här är en fråga som centralförbundets styrelse kommer att fatta beslut om. Med på plats i Solf var Anci Holm som gjort utredningen.
Det handlar i grunden om huruvida LF även i fortsättningen ska utkomma som papperstidning med fyrtio nummer per år. Kostnaderna för i synnerhet distributionen har ökat mycket samtidigt som annonsintäkterna minskar.
För att sänka kostnaderna föreslår utredningen andra alternativ, däribland alternativ B, som innebär att LF börjar utkomma som papperstidning varannan vecka samtidigt som det digitala nyhetsflödet utvecklas i appen och på webben. Det här alternativet skulle minska på kostnadstrycket betydligt.
Beslutet om vilket alternativ som styrelsen går in för är i dagsläget oklart. På mötet gjordes en röstning för vilket alternativ som fullmäktige prefererar. Genom handuppläggning kunde man konstatera att alternativet med minskad utgivning och mer satsning på digitalt nyhetsflöde fick mest röster.
