Oljeväxter ger potentiellt sett större avkastning än spannmål. Ändå har odlingsarealen sjunkit drastiskt under 2010-talet medan skörderesultaten stampat på stället. Odlingsrådgivarna Kari Alasaari och Patrik Erlund är dock ense om att möjligheterna är stora – men detta kräver både omsorg och experimenteringsvilja från odlarens sida.
– Det vi försöker mycket med är höstoljeväxter, eftersom de har en mycket bra skördepotential. Odlingssäkerheten är dock ännu dålig då vi ligger på den nordliga gränsen för exempelvis höstrapsens odlingsområde.
Det säger Patrik Erlund som är försöksledare och växtodlingsrådgivare på Nylands Svenska Lantbrukssällskap. Erlund är insatt i odlandet i södra Finland, men får gensvar av Kari Alasaari som odlar oljeväxter på sin gård i Lappo i Södra Österbotten. Alasaari är även rådgivare samt något av en odlingscoach med fokus på att förbättra odlingsförutsättningarna för oljeväxter i Finland. Han ser utmaningarna men förhåller sig positiv.
– Jag tycker att vi absolut borde odla mera oljeväxter i Finland. Odlandet i sig är inte svårt, men det kräver engagemang och en förmåga att se sin verksamhet som en helhet där oljeväxterna platsar i växtföljden. På köpet får man vackra odlingar som gläder en själv och andra.
Vilka är utmaningarna?
I år skapade vädret en del problem för oljeväxterna. Det rikliga snöfallet i april försvårade bruket, och i kombination med det torra vädret i maj blev uppkomsten ojämn. Det varma vädret har dessutom gjort att skadedjur som jordloppor och rapsbaggar trivts.
– Höstoljeväxterna klarar nog vintrarna någorlunda bra, men våra vårar är besvärliga eftersom oljeväxterna är känsliga för låga temperaturer, vilket kan bli besvärligt, berättar Erlund.
En annan utmaning är att bekämpningsmetoderna har blivit allt fåtaligare.
– De tillbudsstående kemiska preparaten har delvis fallit bort, så man får använda sig av olika alternativa metoder. Vi har uppnått positiva resultat med distraherande grödor samt genom att så zoner runt odlingarna för att få ohyran att söka sig dit.
Alasaari håller med om att problematiken med oljeväxterna ofta handlar om att skadedjur som jordloppor och rapsbaggar angripit odlingarna vilket i kombination med en dålig start resulterar i låga skördenivåer vilket i sin tur gjort att odlarna tappar intresset.
– Jag brukar ibland även se det jag kallar den svarta jordens problem, det vill säga att det inte finns tillräckligt med jord tillgänglig för sådd. Här måste man tänka på vilken förgröda man skall ha, och att den kan fås bort i tillräckligt god tid.
Hur skall man lyckas?
Enligt Alasaari och Erlund handlar en lyckad oljeväxtskörd just om att så vid rätt tidpunkt och i tillräckligt bördig jord. Bägge poängterar att sådden bör ske i månadsskiftet juli-augusti.
– Det här kan vara svårt i en växtföljd som domineras av vårsådda grödor. Vallbrott är förstås möjliga att utnyttja, och så kan man ha ärter eller till och med tidigt höstvete som förfrukt. För att oljeväxterna skall klara sig är det viktigt med en god struktur och bördighet i marken och en fungerande dränering. Detta gäller i synnerhet höstoljeväxterna, förklarar Erlund.
– När vi talar om höstraps så måste den få växa till sig ordentligt på hösten så att växterna håller vintern och våren bättre och ger en god skörd. Detta betyder en del kostsamma insatser, men detta är nödvändigt för att lyckas ordentligt, konstaterar Alasaari.
Gällande våroljeväxter har Alasaari brukat så i mitten av maj eller den första juni.
– Det viktigaste är att man har möjlighet att så i fuktig och varm mark så att starten blir snabb och möjliga angrepp från skadedjur minimeras, förklarar Alasaari.
Under innevarande växtperioden odlar Alasaari två nya sorter av Boreal som skall ge bättre skörd än tidigare och framför allt en högre oljehalt.
– För tillfället odlar jag Sinuhe samt Kuutar CL som lanseras på marknaden först i ett senare skede. Båda ser i år mycket lovande ut.
Experimentera med skiften, såtäthet och gödsling
I oljeväxtodlandet ingår ännu vissa osäkerhetsmoment, inte minst då det gäller de finska breddgraderna. Såtätheten är en aspekt som är långt ifrån huggen i sten. Enligt Erlund finns det en teori som stipulerar att en glesare sådd ger bättre övervintring eftersom plantorna blir kraftigare och då får en låg tillväxtpunkt på hösten.
– Våra försöksresultat stöder nog inte riktigt den teorin, men det här är något som inte är färdigt utrett i våra förhållanden. Det vi ändå vet är att man bör höja på utsädesmängden om sådden blir försenad.
Alasaari poängterar att en pusselbit som han ännu försöker få att passa in i odlingspusslet är frågan om hur gödslingen skall se ut. Här är mycket ännu öppet.
– Jag försöker hitta en gödslingsmetod som kunde höja oljehalten, om det så gäller att använda organisk gödsel eller fånggrödor. Det finns inte riktigt någon information att tillgå om detta för tillfället så man får försöka sig fram.
Också Erlund understryker värdet av att laborera med olika lösningar för att få fram de bästa resultaten.
– Odlarna får gärna experimentera med oljeväxter eftersom vi har märkt att de lokala förhållandena kan inverka mycket på hur höstoljeväxterna övervintrar. I de rätta trakterna, på de rätta skiftena och med generösa insatser finns det potential för väldigt goda skördar.
Alasaari menar att det centrala handlar just om jordbrukaren håller en öppen attityd till själva odlandet och samtidigt håller grunderna i skick.
– Man bör så på ett välmående skifte där dräneringen och näringshushållningen är i skick och en bra och snabb start är möjlig. Sedan gäller det att följa med hur det växer och i tid vara ute och bekämpa möjliga skadedjur. Då lyckas man nog, menar Alasaari.
Erlund ser också att odlaren bör betrakta oljeväxter som en specialgröda som kräver engagemang och noggrannhet i alla arbetsskeden.
– Oljeväxter bör framför allt odlas med omsorg.