Opinion

Quo vadis CAP27?

EU:s medlemsländer enades på onsdagen om de allmänna riktlinjerna för den kommande CAP-reformen. Rådets ordförande, Tysklands jordbruksminister Julia Klöckner, ser resultatet som ett systembyte inom EU:s jordbrukspolitik.

Efter det långa mötet i Luxemburg påpekade Klöckner att EU-länderna för första gången enas om gemensamma, förpliktande standarder för miljö- och klimatskyddet. Det är unikt med tanke på de varierande jordbrukssystemen i de olika medlemsländerna. Reformen ska betraktas som ett fundamentalt steg mot mer uthållighet, rättvisa och konkurrenskraft inom EU:s jordbruk. Samtidigt har man sökt lösningar som verkligen är möjliga att omsätta i praktiken.

Ett viktigt begrepp i fråga om nästa gemensamma jordbrukspolitik, CAP27, är konditionalitet. Ersättningar förutsätter alltså motprestationer. Direktstöden i den första pelaren kopplas till högre miljöstandard med förstärkt konditionalitet, då EU betalar sina bönder för det merarbete och merkostnader som klimatskyddet kräver.

Finlands jord- och skogsbruksminister Jari Leppä säger att i rådets slutlinjering ska 20 procent av första pelaren kopplas till omfattande miljö-och klimatåtgärder. Med miljö- och klimatåtgärder i andra pelaren så kommer man undan med en lägre procent i första pelaren, kanske till och med aningen mer än en halvering. Varje medlemsland har frihet att utveckla en nationell strategi.

Rådet har beaktat länder som haft omfattande miljöersättningsprogram, så som vi haft i Finland ända sedan EU-anslutningen 1995. Det är trots allt rätt så många idéer inom klimat och miljö som varit på tapeten under beredningens gång och man kan med fog fråga sig om pengarna kommer att räcka till för att förverkliga dem alla?

Utöver miljö- och klimatambitionen är den så kallade genomförandemodellen ett centralt element. Syftet med reformen är att öka medlemsländernas spelrum. Planering och genomförandet av åtgärder kan arrangeras enligt ländernas egna behov. Enligt rådets beslut är det därmed medlemsländerna som får bestämma om till exempel ett så kallat stödtak.

Varken Finland eller producenterna vill ha ett stödtak så det lär vi slippa. En sak som vi igen kommer att få se, tack vare samma beslut, är en fortsättning på nationella lösningar för södra Finland, vilket är viktigt för trädgårdsnäringen och den enmagade sektorn.

Än en gång vill man eftersträva mindre byråkrati och man kommer nu – tack och lov – med ett konkret exempel på det här. Det kommer i nästa CAP att vara möjligt att underlätta gällande öronmärkning av nötkreatur och det är positivt i och med att det är en form av byråkrati som väckt irritation bland våra husdjursproducenter.

CAP-reformen avgörs i de kommande trilogiförhandlingarna mellan rådet, kommissionen och EU-parlamentet. Hur CAP27-helheten sist och slutligen ser ut när den är klar och exakt när den träder i kraft återstår fortfarande att se.