I Svante och Lillemor Engströms dikostall i Nagu står korna på rad och mumsar i sig hö. Det är tidig eftermiddag och gårdens 75 dikor har fått sin sista matranson för dagen. Den är så pass stor att höet räcker till kvällen. Korna är av raserna hereford, aberdeen angus och charolais. De trivs i det öppna och rymliga dikostallet där de kan röra sig fritt och gå ut och in när de vill.
Dagen är vacker och solen skiner in genom öppningarna i väggen.
Plötsligt smiter en liten kalv ut på gården och tittar sig nyfiket omkring för att sedan återvända in.
– Kalven föddes utomhus, det har gjort att den gillar att vara ute, säger Lillemor Engström.
Men någon större risk för att den ska smita i väg från ladugården på egna äventyr finns inte. Paret Engström har stenkoll på sina kor och kalvar.
Dikostallet har kameraövervakning
Från ett rum i ladugårdens sociala utrymmen har de uppsikt över djuren i dikostallet. Genom ett fönster kan de följa med vad korna har för sig, men också med hjälp av kameraövervakning där bilderna syns på en tv-skärm. Hemma i bostadshuset sköts övervakningen via hemdatorn.
– Kameraövervakningen är nödvändig eftersom vi bor 20 kilometer från ladugården, säger Lillemor.
Det var inte meningen från början att de skulle bli djurbönder. Lillemor hade andra planer och Svante jobbade i byggnadsbranschen.
– Svante hade inte ens rört vid en ko tidigare. Men då jag blev tillfrågad om jag vill ta över hemgården beslöt vi att satsa, säger Lillemor.
Den 60 meter långa ladugården byggdes 2013 och man startade med 40 dikor. Under åren har antalet djur successivt utökats.
Vid behov kan de bo nära djuren
Paret Engström jobbar i ladugården varje dag från morgonen till tidig eftermiddag. Eftersom en stor del av dagen går åt till arbetet i ladugården har de inrett ett rum där de kan vistas mellan arbetspassen. Det är som en liten lägenhet med spis, kyl, bord och stolar, en fåtölj och en säng.
– Det är bara bastun som fattas, säger Svante.
Rummet ligger en trappa upp från golvplanet och från fönstret som vetter ut mot dikostallet har de god uppsikt över djuren.
Men kameraövervakningen som sker dygnet runt är ett nödvändigt komplement. Den fungerar också via en app i telefonen.
Då paret Engström semestrade i Kroatien för några år sedan kunde de kolla via telefonen hur korna hemma i Nagu mådde.
– Vi ville bara testa hur kameraövervakningen fungerade. Vi hade ju en ladugårdsavbytare på plats som skötte korna, säger Svante.
Kalvningen kräver mycket uppsikt
Kameraövervakningen är speciellt viktig vid kalvningen då korna behöver extra tillsyn.
– Då bor vi i praktiken i ladugården, för då är det mycket jobb, säger Lillemor.
Kalvningen pågår från mars till slutet av maj.
I snitt 70 kalvar föds om året. Största delen förmedlas till andra djurgårdar där de föds upp till dikor eller tjurar. 5-10 kalvar sparas för att ersätta de dikor som förs still slakt.
Efter kalvningsperioden börjar jobbet med att ordna stängsel för kornas beten. Ett jobb som tar sin tid.
Gården har 200 hektar betesmark
Gårdens betesmarker omfattar närmare 200 hektar. Till gården hör också en 80 hektar stor vallodling där skörden går till foder åt korna.
Betesmarken, som omfattar både eget och arrendemark, är fördelad på sju olika betesområden. Ett betesområde kan dessutom indelas i flera betesplatser.
– Det är en hel del jobb med stängslena. Det är inte bara byggandet, det gäller också att kontrollera dem dagligen att de inte gått sönder. Tar maten slut finns det risk att korna rymmer. Men det händer sällan, säger Lillemor.
Ett problem är hjortarna som det finns många av i skärgården.
– De hoppar inte över utan brukar springa rakt igenom stängslena, säger Lillemor.
Engströms dikogård fokuserar på naturbeten.
– Det håller landskapen öppna och är bra för miljön och naturens mångfald. Och för djuren är det ett naturligt sätt att leva, säger Lillemor.
Korna betar också på öar i skärgården
Dikogården har också betesmarker på några holmar i skärgården. Betesmarkerna som de arrenderar av Forststyrelsen finns på Själö och Jungfruskär.
Korna som betar på Själö har fått vänja sig vid turisterna som besöker ön. Öns naturstig korsar kornas beten och det händer ofta att de blir fotograferade som attraktiva objekt för turisternas selfies.
Helt opåverkade av turisterna är korna, som vanligtvis är snälla och sällskapliga av sig, inte.
– Våra kor är jättesnälla. Men några av dem har blivit stressade. På hösten när de kommit hem till ladugården märker vi att de är irriterade. Vi har en tjur som blivit trött på turisterna. Och vi har några kor som inte tycker om hundar. Det finns turister som låter hunden springa lös när de passerar området där korna betar trots att det finns skyltar som informerar om att man ska hålla hunden kopplad, säger Lillemor.
Jobbet har blivit en livsstil
Arbetet med djuren upptar största delen av paret Engtröms tid. På fritiden umgås de med barnen, Amelia, 15 år och Tim, 12 år.
– Vi satsar också på deras hobbyn. Tim spelar ishockey i ett lag där Svante är tränare. Amelia är hästintresserad och har en egen häst som hon sköter. Vi har två hästar på gården, säger Lillemor.
Paret säger att det bästa med jobbet på gården är att få jobba med djuren och att vara ute i naturen.
– Det är omväxlande i och med att årstiderna varierar. Samtidigt har det blivit en livsstil, säger Lillemor.
Båda är nöjda med tillvaron och tänker fortsätta att driva djurgården som hittills. Antalet dikor kommer att hållas på i stort sett samma nivå som i dag.
Det enda irritationsmomentet för tillfället är den pågående debatten om klimatkrisen.
– Klimatdebatten är påfrestande. Vi jobbar också för klimatet, men ändå känns det som om vi är bovar trots att vi gör vårt bästa. Jag hoppas att man börjar inse att vi inte är några klimatbovar, säger Lillemor.