Är det tillåtet att arbeta i ladugården om man insjuknar i covid-19? Hur är det med svinhuset – och är det tillåtet att packa vitkål? Frågorna var plötsligt fler än svaren då familjen Kastus i Vörå drabbades av viruset kring jul.
– Nu när jag tänker tillbaka var det en mycket omvälvande period. Det innebar en stor stress för alla och jag trodde aldrig det skulle hända oss – men det gjorde det, säger Hannah Kastus.
Hannah Kastus och maken Stefan har slaktsvins- och dikoproduktion i Vörå. I egenskap av husdjursproducenter har de under det senaste året vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika att bli smittade av coronaviruset.
– Det är väl en ohållbar tanke, men alla landsbygdsföretagare känner att de aldrig får bli sjuka. Vi är inställda på att jobba varje dag, året runt och därför gör man allt för att undvika att bli sjuk, konstaterar hon.
Men strax innan jul exponerades den äldsta sonen i skolan som finns i Vasa. Han hade bara lättare symptom, men bara några dagar efter exponeringen kom ett positivt testsvar. Och några dagar efter det insjuknande Stefan.
– Vi testade oss direkt, men behövde inte vänta på svaret för Stefan började känna sig sjuk direkt. Han hade ingen hög feber, men kände ett hårt tryck över bröstet och under några dagar var det mycket nära att jag hade tagit honom till sjukhuset, men till slut lättade det.
– Trots att allmäntillståndet stundtals var dåligt var han tvungen att arbeta en del bland annat på grund av ett maskinhaveri i och med att vi inte kunde ta emot montörer, berättar Hannah.
En stor oro och osäkerhet
I det skedet ställdes de alla inför en stor osäkerhetskänsla. Förutom oron för maken var det oklart huruvida de på grund av smittan får utföra det dagliga arbetet i dikostallet och svinhuset.
– Vi odlar också vitkål och frågor kring hanteringen om den uppstod också. Det var verkligen inte roligt att befinna sig i en situation som var helt ny. Vi visste inte alls vad som gällde och det är också utmanande att i en stressande situation börja leta efter svar, säger Hannah.
Till slut fick Hannah fram information från smittskyddsläkaren som gav grönt ljus för arbete i dikostallet och svinhuset. Förbud mot att arbeta som smittad eller för personer i karantän gäller enbart minkar som kan smittas av covid-19 av människor.
– Tack vare att barnen hade jullov fick vi hjälpas åt med det dagliga arbetet när Stefan var sjuk. Vi kontaktade därför inte avbytarservicen utan beslöt att ta hjälp av barnen som hade jullov. Så vi hjälptes åt och jag är tacksam för deras hjälp.
Tur i oturen var att det under vintermånaderna är aningen lugnare på gården. Då är det endast få kalvningar i dikostallet och slaktsvin såldes inte ut.
– Konsumtionen av vitkål har också varit lägre än normalt så det var också en lugnare period för packningsarbetet. Så på det viset var det mindre jobb på gården, men så klart räckte det mer än väl när vi var tvungna att ställa om arbetsdagen helt och ta hjälp av barnen som fick ta ett stort ansvar, säger Hannah.
Upplever du att ni hade tillgång till nödvändig information om hur man ska agera vid smitta av covid-19?
– Nej, det gör jag inte. Någon form av specifika anvisningar för olika grupper inom jordbruket vore faktiskt bra att ha. Dylika anvisningar hade varit till stor nytta för oss när vi drabbades, säger Hannah.
Över trettio dagar i karantän
Strax efter nyår insjuknade den andra sonen, som är 14 år. Hans tvillingsyster och Hanna smittades av någon anledning inte och i slutet av januari kunde de avsluta en över trettio dagar lång karantän.
– Det kändes faktiskt skönt att karantänen var över. Eftersom min yngre son blev sjuk senare förlängdes karantänen och totalt var jag och min dotter i karantän i över en månad. Att vi nu alla är friska och kom välbehållna ur den här perioden känns mycket bra, säger Hannah.
Hannah har en syster i Stockholm som insjuknade i covid-19 för drygt ett år sedan. Hon blev mycket sjuk och hade hög feber i tio dagar och fick komplikationer. Den händelsen påverkade familjen Kastus som efter det har gjort allt för att undvika smitta.
– Min syster var också försiktig, men drabbades. Därför har vi redan tidigt insett behovet av att verkligen följa restriktioner. I egenskap av husdjursproducenter har vi kanske varit ännu mera försiktigare eftersom vi inte har råd med att bli sjuka. Därför har vi inte rört oss mycket bland folk och använt munskydd kontinuerligt och tvättat händerna. Men trots att vi bor på en plats med lite folk blev vi ändå drabbade och har fått uppleva hur stora ringarna på vattnet kan bli av att en exponeras och smittas.
– Det är mycket viktigt att vara försiktig, säger Hanna och riktar budskapet till andra husdjursproducenter.
Hur är det att som familj drabbas av coronaviruset på en liten ort? Hannah förnekar inte att det har skett en viss ryktesspridning och upplever att de känt sig aningen utpekade.
– Det finns de som har starka åsikter om coronaviruset och det är lätt att känslorna tar över för vissa. Men det är inte roligt att känna sig utpekad, vilket jag erkänner att vi har gjort.
För att informera om att familjen var frisk och ur karantän skrev hon i slutet av januari en uppdatering på Facebook.
– Det gjorde jag för att informera om att vi inte har spridit smittan vidare utan hållit karantän under tillsagda period, berättar hon.